Dagbok 2009

2009-12-21.
God Jul önskar vi alla våra goda vänner och läsare!

Med denna gulliga tomtebild samt bilder på våra små tomtar från förra årets julkort, då även vår innerligt älskade Gordon var med, får avsluta årets dagbok. Gordon fattas oss, han var en glädjespridare, älskade julskinka, dopp i grytan och att öppna julklappar!

Unga tomtegubbar från 24 december 2000.

Susan Boyles underbara version av psalmen Stilla Natt. Njut av den här!

Inför 2010 blir det lite förändringar här på hemsidan. Dagboken, som från början hette träningsdagboken, går i graven och ersätts med en ny blogg.
2009-12-13.
Lucia - en nostalgitripp.

Som barn var jag mycket aktiv under december månad. Jag var med i Skara domkyrkas barnkör. Vi sjöng i kyrkan under advent, lucia och besökte många gamla människor för att glädja och lysa upp deras vardag med vackra julsånger. Jag minns det med stor glädje, samtidigt blir jag djupt rörd över hur uppskattat det var. Idag är den fina sångrösten ett minne blott, men jag sjunger gärna med i de vackra julpsalmerna och luciasångerna. Det får bli hundarna som får lyssna till mina försök till skönsång.

Lyssnade idag för första gången på Susan Boyles version av Stilla Natt. Jag blir andlös, huden knottrar sig - vilken vacker röst till denna underbara psalm. Mahalia Jackson har tidigare varit min favorit för denna psalm, men Susan Boyle sjunger den helt fantastiskt.
Njut av den här!
2009-11-29.
Tomteparaden - en tradition!

Götene Brukshundklubb har som tradition att delta i Götenes årliga tomteparad. I år var vi ovanligt många hundekipage som tågade genom samhället; tomtar, lucia och naturligtvis många hästekipage samt ungdomar från scouterna med facklor som lyste upp tåget. Gatorna i Götene kantades med glada besökare som uppskattade paraden! Ida och Josef var så söta i sina tomteluvor, Alice fick tyvärr inte vara med i år eftersom hon löper. Det hade kanske blivit alltför mycket oro bland alla hundkompisarna.

Resan till Aruba
Vår semesterresa blev verkligen så fantastisk som vi hoppats på. Så nära paradiset har vi aldrig varit, trots att vi besökt många platser på jorden. Jag håller på att redigera, sortera i det stora bildmaterialet och kommer att presentera ett bildgalleri när jag är klar. Jag lovar, det blir massor av härliga bilder som får oss att drömma sig iväg bort från kyla och mörker.
Personligen gillar jag även vintern och det arktiska landskapet, det är så härligt att få uppleva kontrasterna!

Hundarna trivdes alldeles utmärkt på sitt hundpensionat medan vi var borta. De fick så mycket beröm för sitt glada uppträdande. De är verkligen helt fantastiska, okomplicerade och lätta att anpassa sig till nya miljöer. Då är det inte lika svårt att lämna bort dem ett par veckor.

Perry och Kashmir
Ett par dagar efter vår hemkomst firade jag födelsedag och fick en kär överraskning. Carin kom på oväntat besök med Perry och Bellis. Åh, så kul det var att träffa lille Perry som blivit "stora karln", hela 7½ månad. Han blev så glad över att höra min röst och träffa mig så vi grät en skvätt både han och jag :-). Naturligtvis var det jättekul att träffa storasyster Bellis också.

I helgen har Alice andra lille gosse Kashmir debuterat i utställningsringarna i Danmark. Det var Danska Collieklubbens årliga julutställning där ett tjugotal valpar var anmälda, tolv deltog och Kashmir blev till vår stora glädje BIM! Han var den "eneste hanhvalp som fik Særdeles Lovende, de resterende fik kun Lovende" Han var så duktig, visat sig fint och gjort lite skutt i ringen. Domaren lät sig charmeras och valde ut Kashmir som bästa hane. Härligt med en glad och framåt valp som gärna visar upp sig på en inomhusutställning!

I vinter har vi tillsammans med ett antal träningsintresserade vänner hyrt Hellekis Ridhus några timmar varje onsdag. Vi gjorde det förra året också, ett väldigt trevligt och bra ställe att träffas och träna med hundarna. Per vill så gärna träna in lydnadsmomenten i appellklass med Ida och jag har absolut ingenting emot det. Jag har insett att jag inte är någon bra tävlingsmänniska vad gäller lydnad. Ida och jag lyckades väldigt bra på viltspårproven, men det är något annat. Jag kan delta och träna lite med Alice och Josef - de blir så glada då de får vara med och göra lite roliga övningar!
2009-11-03.
Nu är staketet klart - glada hundar Josef och Ida!

Kom igen Ida - nu kör vi ett race säger Alice, t.h.!

Eddie och Victor rusade runt i höstlöven.

Tusen tack Mikael för din hjälp, hundarna är överlyckliga! Fler glada härliga bilder finns i http://gallery.skyelice.se

GRATTIS Kashmir och Lone till debuten!
Vi vil fortælle at vi var til prøve i går med Kashmir. En begynder prøv hvor vi var 6 deltagende hunde, hvor Kashmir var den yngste.

Det gik rigtig godt , han havde dog glemt at men skal sætte sig på plads nå vi stoppede og blive pænt ved siden af mig i vores lineføring. Desværre var vi i fællesdæk oppe med 2 meget gøende hunde som ikke ville blive liggende og da de blev bedt om at gå fra ringe var deres fører meget snakkende og grinende så Kashmir som lå rigtig pænt, syntes det var for spændende og løb efter dem hvor der var sjovt :0( . Så der røg vores 1. præmie . Vi vandt vores klasse, med en tros alt flot 2. præmie.

Lille Kashmir er ved at være en stor dreng, i går da vi var færdig med prøven og vi stod og kikkede på de andre, syntes Kashmir at der måtte ske noget nyt, så han stillede sig op og tissede på 3 ben uha nye tider er på vej. :0).

Om ett par dagar reser vi till Aruba i Karibien.
Åh vad härligt det skall bli med lite semester. Vi längtar till sol och salta bad. Resväskorna är till vis del packade, likaså har vi förberett allting kring hundarnas äventyr. De skall bo hos Susanne i Töreboda, där de trivs väldigt bra. Stora rastgårdar och boxar samt rejäla hagar. Susanne driver ett litet hundpensionat, tar endast emot 8 hundar. Vi känner stort förtroende, de får det jättekul och bästa tänkbara omvårdnad.

Skall tillägga att huset står inte tomt utan bebos av några vänner, "bodygards" med hundar, som skall fira lite höstsemester.
2009-10-27.
Inhägnad tomt.

Allt sedan vi byggde vårt hus här 1992 har jag haft önskemål om att inhägna hela tomten. Det har varit delade meningar eftersom ett staket inte är så estetiskt tilltalande och stör den vackra utsikten över Vänern. Nu efter 18 år har jag fått mina önskemål uppfyllda. Äntligen får våra hundar en större frihet och vi utnyttjar hela vår trädgård. Tänk vad skönt att sitta eller ligga i en vilstol i skuggan under de stora träden när det är heta och soliga sommardagar. Hundarna kan söka skugga under träden och i buskarna när det blir för varmt. Härligt för hundarna att få tre gånger så stor yta att rusa runt och leka på.

Efter ett tag vänjer vi oss vid det gröna Gunnebo-stängslet med grindar och stolpar, vi har samma vackra utsikt över Vänern. I stället kan vi njuta av de möjligheter som en inhägnad trädgård på ca 800 m2 erbjuder. Ett stort och varmt tack till vår vän Mikael som hjälper oss med trädgårdsprojektet.

Mikaels båda grabbar Victor och Eddie har varit med under arbetsdagarna. Till helgen räknar Per och Mikael att de blir klara med arbetet.

Tjoho vad kul, nu tar vi ett race (Eddie har smitit med koppel och halsband)
2009-10-13.
Peary & Henson 6 mån.
Det börjar bli allt kallare dagar med höststormar och nederbörd. Några dagar har vi haft frost tidigt på morgonen. Jag är så himla glad över vår inglasade altan. Hundarna älskar att vara där ute, såvida de inte är ute i trädgården. Vi har köpt en gasolvärmare så det blir varmt och gott om vi så önskar.

I förra veckan, den 8 oktober blev Peary & Henson ett halvår! Så fort tiden går, tycker inte det var länge sedan som jag satt med de små gossarna i famnen alldeles nyfödda. De har utvecklats väldigt bra, fortfarande jämna - de vägde vid 6 månader 16,3 respektive 15,7 kg och är ca 51-53 cm över manken. De håller på att byta ut sina tänder, det ser fint ut i munnen.
Perry har avslutat sin valpkurs, fick ett fint diplom och beröm för han varit så duktig. Kashmir går också valpkurs samt tränar rally och lite agility. Vi är så stolta över dessa båda gossar, de är jättetrevliga, mycket sociala, glada, lekfulla och påhittiga samt har lätt för att lära sig nya saker.

Perry - 6 månader Kashmir - 6 månader

Vi har paus i träningen, kvällarna är korta och på helgerna är det så mycket annat som måste göras. Just nu är det trädgården, arbetsdagarna här i Blomberg som haft prioritet. Vi förbereder också för att inhägna hela vår tomt med stängsel. En god vän skall hjälpa oss, det kommer att bli kanonbra. Vill kunna utnyttja hela tomten, skönt för hundarna att ha mer än dubbelt så stora ytor att springa på. Vi slipper också få in andra djur inpå huset. Just nu får vi besök av några sommarkatter, räv samt rådjur som stryker runt vårt hus när mörkret kommer.

Sydney har fått sin första kull valpar hos Stina på kennel Angeleye's. En tik, lilla Maja, har stannat kvar på kenneln, medan de andra sju valparna nu flyttat till sina nya hem. Vi önskar dem alla lycka och framgång i livet!
2009-09-28.
Weekend i Danmark.

Underbart sensommarväder och en fantastisk "campingplats" för oss alla, det kunde inte bli bättre! Vi startade vår resa tidigt på fredag morgon ned till Køge, fem mil söder om Köpenhamn, där våra kära vänner Britta och Erik samt colliefamiljen bestående av åtta hundar bor.

Britta och Erik bor helt fantastiskt med mycket stora inhägnade ytor, hagar för hundarna där de kan springa fritt. När vi kom fram var våra tre hundar, Josef, Alice och Ida ute på upptäcktsfärd och fick springa sig trötta! Vilken lycka!

Husvagnen ställdes upp vid fältet med en vidunderlig utsikt över det danska landskapet. På kvällen blev vi bjudna på jättegod mat, drack vin och samtalade länge. Våra tre hundar var ute i en av hagarna, men lyckades öppna grinden och stod plötsligt utanför fönstren och var nyfikna på vad vi höll på med där inne. Britta och Eriks collie var med oss, så otroligt kärvänliga, glada och trevliga. Efter en stund tog vi in Ida som direkt anslöt sig till flocken; Dancer, Patrick (Idas far), Queenie, Sweetness, Ocean ,Cilla, Baby och Zoe. Ida är precis lika god och glad, full fart genom huset, som om hon bott där i hela sitt liv. Underbara colliehundar, vackra, vänliga och sorglösa, precis så som vår önskecollie skall vara!

Grooming!
Vi bestämde oss också för att Ida skulle ställas ut under helgen. Hon var anmäld två dagar till den stora utställningen i Brøndby men tyvärr tappat största delen av pälsen. Hon fick tillbringa någon timma på trimbordet, sedan var hon riktigt tjusig! Per var trött efter resan, så vi gick ganska tidigt till sängs.

Lördagens äventyr började i ottan. Alice och Josef fick vara i en av hagarna med var sitt märgben. Erik var hemma med hundarna. Britta gjorde i ordning Ida och visade henne jättebra, hon fick "Excellent" och placerade sig som fyra i gruppen, av tio tjusiga storpälsade collietikar. Kritiken var också mycket bra.

Väl hemma igen, firade vi Baby och Ida!
De båda unga duktiga systrarna (Patricks döttrar) har ju blivit Champions i sommar - Baby - Dansk Lydnadschampion och Ida - Svensk Viltspårchampion. Nu hade hundarna kul i trädgården medan vi skålade i champagne samt åt svensk löjrom och lax med lite gott tillbehör. Det blev en härlig eftermiddag i strålande solsken. På kvällen åt och drack vi återigen jättegott, sedan slocknade vi allesammans! En helt underbar dag!

Utställningen på söndagen var större, "Københavnvinder 2009, med flera anmälda. Ida visade sig ännu bättre tillsammans med Britta och fick "Excellent" med jättefin kritik. Placerade sig som 5:a i klassen. Pälsen hade knappast blivit längre och tjockare, men den var vacker - blänkte i solskenet!

Söndagens höjdpunkt var återseendet av lille Henson "Kashmir", nu 5½ månad.
Åhh, så glad jag blev över att träffa honom. Det har blivit en otroligt söt och lovande valp. Mormor Gudrun blev riktigt rörd över att återigen få krama om den lille gullgossen.

Bilder från helgen finns i http://gallery.skyelice.se och http://puppygallery.se
2009-09-14.
Rapportträning.

Alice har inte varit ute på rapportsträckorna på hela året, men igår var det premiär igen. Vi samlades ute vid Snapen i Mariestad, fem hundar med förare. Ett underbart sensommarväder gjorde det extra härligt. Vi var lite osäkra på hur Alice skulle ageraeftersom hon haft en lång paus i samband med löp, dräktighet och valpar. Dessutom dras hon fortfarande med övervikt, det har tagit tid att få henne i sin tidigare perfekta vikt. Det är en kollosalt matglad flicka.

Vi hade torkad lever och torkad ansjovis vid ryggsäcken och det hade hon full kontroll över. Per och de andra förarna gick ut ca 400 meter och upprättade B-station och började sända tillbaka hundarna till oss. Alice startade som nummer tre. Det var inga tveksamheter, hon gjorde en rivstart och kom till mig på en bra tid, ca 44 sek. Minst lika snabb som de andra, stor motivation och konditionen var det ingen större fel på. När alla hundarna kommit in till oss, skickade vi Alice tillbaka till B-stationen, sedan gjorde de en förlängning. Det avstod vi ifrån. Alice gjorde ett av sina ministopp när jag sände iväg henne ut till Per igen, men sedan bar det iväg! Det var verkligen kul för oss att se hur väl det sitter och hur glad och arbetsvillig hon är! Skogens drottning tyckte hon om sig själv enligt djurprataren som hon besökte för några år sedan!

Innan vi reste till Mariestad fick Ida och Alice sitt skönhetsbad inför resan till Danmark i helgen som kommer. Ida är anmäld till dubbelutställningen i Bröndby, men vi är osäkra om vi kan visa henne. Hon har fällt så mycket, men vi får avgöra det då vi kommer fram. Vi skall ha med husvagn, träffa våra danska vänner och ha trevligt tillsammans!

Nya bilder från höstpromenader, bad och träning finns i http://gallery.skyelice.se

Väl hemma efter rapportträningen fick vi ett glädjande telefonsamtal från Carin som varit på valputställning med Perry. Han hade badat och blivit fönad dagen innan och var så stilig. På utställningen skötte han sig fint, visade sig jättebra för domare, var glad och tillgänglig. Han fick mycket beröm "en mycket lovande valp" och domarutlåtandet kunde inte bli bättre! Trots det blev han 2:a, vinnaren var en hanvalp på 5½ månad, lite större och mera pälsrik stilig blå gosse. Vi är mycket stolta och glada över Carin och Perrys debut i utställningsringarna - stort GRATTIS det gjorde ni bra!
2009-09-11.
Odd Molly.
Allt sedan jag var en liten flicka har jag varit väldigt intresserad av kläder och mode. Mamma sydde alla kläder till mig och jag sydde fina klänningar till mina dockor av stuvbitar. De var verkligen välklädda och fina mina två dockor, speciellt den ena lilla dockan "Cecilia", som inte var en babydocka. När jag blev lite äldre, kom i tonåren, sydde jag alla mina kläder själv, även en kappa till vintern. Jag tyckte också det var väldigt roligt att broder och sticka. När yrkeslivet tog alltför mycket tid och jag började tjäna pengar köpte jag mina kläder. Det var mig ett stort nöje att läsa modemagasin och hänga med i de olika modeväxlingarna.

Sedan jag slutade och jobba har jag inte haft så stor nytta av en massa snygga kläder, men tycker det är kul att läsa om mode och design och att hitta kläder som är speciella och jag trivs med. Odd Molly är ett märke som just nu är "hett" och som jag gillar. Sedan tidigare är jag förtjust i Armanis jeans, de passar mig väldigt bra. Igår var jag i Lidköping för att besöka min frisör, som nu klippt mig kort och gjorde blonda slingor. Därefter shoppade jag och fann till min förtjusning en jätteläcker tunika från Odd Molly som verkligen passade mig och mina skinnbyxor. Jag köpte den direkt och var så jäkla glad när jag åkte hem. Förra veckan köpte jag en jätteskön kort jacka från Ralph Laurén som också gjorde mig väldigt glad. Ny frisyr, en tunika från Odd Molly, mina "gamla" specialsydda skinnbyxor som numera passar perfekt efter att ha blivit av med ca 3 kg fett runt midjan - kan man bli annat än glad! Dessutom har jag satsat på nya glasögon, bågarna handgjorda från Alain Mikli (www.mikli.com) är otroligt sköna att ha på näsan, sitter perfekt.

Skall börja träna hos sjukgymnasten igen efter att ha haft lite sommaruppehåll. Det skall bli kul, känner mig verkligen motiverad.

Idag har jag varit på klubben tillsammans med kompisar och tränat med hundarna. Bäst av allt var Idas kanonbra uppletande. Hon har tidigare inte riktigt förstått vad hon skall göra, men idag föll polletten ned direkt! Barbro hjälpte mig, sprang ut och visade en skinntrasa som Ida gillar, slängde iväg den och sprang tillbaka. Jag skickade ut Ida med "ut och leta". Jaaa, Ida rusade ut och letade upp trasan och kom tillbaka med den i full fart för att byta mot "torkad ansjovis" (riktigt mums som hon fått från Ewa och syster Jade). Detta gjorde vi minst tre gånger, lika lyckat varje gång. Det var så otroligt kul för mig att se Ida jobba med detta. Alice, Gordon och Josef älskar uppletande och är mycket duktiga, medan Ida tidigare inte förstått vad hon skall göra. Nu var hon hur glad och motiverad som helst! Jätteroligt! Ida har mognat, och vårt samarbete när vi helt ensamma utan varken husse eller de andra hundarna tränat och tävlat viltspår har gett Ida och mig jättemycket!

Läste i Aftonbladets bilaga från förra helgen om Aruba. Det skall bli jättespännande att resa dit. Enligt reportaget kommer vi att få en avslappnad semester utan stress, precis som vi vill ha det. Bad, snorkling, god mat, vänliga människor. Stranden Eagle beach fick fem + och är klassas som en av världens tio vackraste stränder av tidningen USA Today!! Det var glädjande, eftersom vårt hotell Bucuti http://www.bucuti.com ligger på den stranden.

Peary & Henson blev hela fem månader i veckan, så fort tiden går. De har båda utvecklats väl, är jättetrevliga unga gossar och mycket lovande! Tack för att ni tar hand om grabbarna så bra! Dessa båda pojkar hade en så tuff start i livet, vi kämpade tillsammans de första dygnen och de kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
2009-09-03.
Höstmys.

September är min favoritmånad. Det börjar skymma på kvällarna, oftast håller sig värmen kvar, brittsommar, myggen är för det mesta inte lika envetna. Jag njuter av den ro som råder här i Blomberg efter en intensiv sommar. Då har alla sommargäster gett sig av, det är tyst och lugnt och vi kan promenera fritt med hundarna i skogen ned till klipporna. I mars och september har vi en enastående solnedgång över Vänern som vi kan se från altanen. Flyttfåglarna samlas ute på viken, i år är det hundratals kanadagäss, som bildar siluetter när solen börjar gå ned. Det är så oerhört vackert.

Ormvråkungen
I helgen var vi ute på äventyr i snåren utmed sjön, det är ett naturskyddsområde, man får inte röja sly så det är inte så lätt att ta sig fram. Här kan man hitta svamp, kantareller. Hundarna känner sig hemma, det är deras revir och spännande att undersöka eventuella övergivna bon, grottor i berget, vassen där en del samlats som flutit i land. Inne i ett snår, träsk, fann vi en stor rovfågelunge som förmodligen "kraschlandat" vid en av sina första flygturer från boet i bergsgrottorna lite högre upp. Det var en ormvråksunge som satt där och flaxade med sina stora vingar. Inte lätt att få luft under vingarna där, kanske den också hade skadat sig. Jag fotograferade den och sedan gick vi hem för att söka hjälp. Den hade inte klarat att komma därifrån. Vatten fanns men ingen mat. Efter lite kontakter med grannar och experter tog sig Per och Börje ned till ungen och fick in den i en stor fågelbur (en granne har en stor papegoja). Ungen fick vila en stund i buren i en lugn del av trädgården, sedan bar det iväg till Lidköpings Fågelklubb, där den togs om hand av kunnigt folk. Inte ofta man finner en sådan exotisk fågelunge, det kändes bra att den kom i rätta händer - de vet vad som är bäst för den. Kvar ute i snåret hade den gått en plågsam död till mötes.

En dag i veckan åkte jag till klubben. Josef, Alice och Ida sprang och lekte ute på appellplanen, sedan tog vi en fika tillsammans i skuggan av träden. Vi hade så jättemysigt. Det är kul att se hur Josef har levt upp efter att han blev behandlad för sitt öga. Han var så irriterad i ena ögat, fick olika salvor och mediciner men ingenting hjälpte tills vi vid tredje veterinärbesöket fick konstaterat vad han led av. Han hade ett uselt sår på hornhinnan och som var på väg att spricka - det blev ilfart till Djursjukhuset i Skara där han sövdes ned och man lyfte hornhinnan och gjorde rent. Därefter har det läkt jättefint med hjälp av olika droppar och salvor. Han har också fått Rimadyl eftersom det är väldigt smärtsamt.
Nu är ögat läkt och Josef är så lekfull och glad. Han gillar att leka och busa tillsammans med Ida, de båda har blivit så goda vänner. Är Alice med så blir Josef lite lägre, hon är ju chefen i flocken, speciellt nu sedan Gordon har lämnat oss.

Hundarna är mitt liv, de skänker mig glädje varje dag och den mesta tiden tillbringar vi tillsammans. Vi gör små utflykter här i Blomberg, eller tar bilen till något nytt roligt ställe. Jag trivs att vara ensam med hundarna. Jag hörde ett mycket bra uttryck "man skall undvika energitjuvar, det som tar energi och glädje" Javisst, så sant! När man passerat sextioårsstrecket vill man ta vara på vare dag som en gåva. Fylla livet med det som känns riktigt bra. Min man, riktigt goda vänner och hundarna ger mig energi och glädje, det räcker för mig efter ett långt yrkesverksamt liv i rampljuset och uppe på toppen.

Naturligtvis blir det tid för träning också. Ida och Alice tränas i bland annat lydnadsmoment och spår. Josef är pensionär, men får spåra och lite uppletande, det tycker han är kul, speciellt om den stora godisburken är framme. Våra hundar är alltid mat- och godissugna, kan göra allt för några karameller!

Vår inglasade altan är en succé. Där har vi tillbringat en stor del av denna regniga sommar. Valparna lekte ute på altanen, vilken tur att vi hade denna extra yta, det gav dem mycket mer utrymme, trots uselt väder. Nu har Per målat så det har blivit riktigt fint. Det återstår en matta som vi beställt, lite elektriska kompletteringar i form av lampor och värmekällor. I veckan har vi varit och köpt en skön soffgrupp i konstrotting. Den gillade alla tre hundarna och har turats om att ligga och vila i den sköna tresitsiga soffan. Alice föredrar även en fåtölj, hon kan ibland ligga ihoprullad som en räv när hon sover, ser så gullig ut.

Jag har fotograferat lite naturbilder som kommer i http://naturgallery.skyelice.se

2009-08-14.
Plumeria Kapunakea

En vacker blomma vill jag förära alla goda vänner och okända som delar vår glädje i samband med sista avgörande provet i viltspår den 13 augusti 2009. I samband med det blev Ida Svensk Viltspårchampion SVCH.

Jag blir alldeles rörd att så många sänt grattishälsningar på Collieforumet, i gästboken, privata mail och telefonsamtal. Jätteroligt, tusen tack till alla och envar.

Vad passar bättre än en riktigt vacker väldoftande Plumeria - det är ju utifrån dessa exotiska blommor bundna i kransar (Lei) som Ida och hennes syskon har fått sina namn!

Jag fann en intressant sida om Blood Tracking i USA. Annorlunda än våra nordiska prov, men kul att läsa!

Det blev en om växlande och omtumlande vecka, med massa åska och regn men framgångar för Ida och mig. Naturligtvis svävar jag fortfarande på moln, livet känns så lätt och roligt. Dessutom har jag lättat några kilo vilket också gör att jag känner mig bättre till mods. Jag har slutat att äta socker, bröd, mjölbaserade maträtter. Nu är det grädde, fett, ägg, alla sorters kött och såser samt frukt, grönt, bär.
Per och jag mår riktigt fint av detta och skall försöka hålla denna linje. Det finns massor av gott att göra och äta, bara att välja rätt när man handlar och vad man har hemma i skåpen och frysen. I början var sockersuget enormt, nu känns det inte av särskilt mycket.

Kan avslöja att vi har ett mål - vara slanka i våra bikini och badbyxor i november månad. Då bär det iväg på en sol- och badresa till Aruba i Karibien i två veckor. Det skall bli oerhört skönt att få komma bort och koppla av. Vi har inte varit på sommarsemester sedan 1997, då vi besökte Australien. Nu, äntligen blir det av. Hundarna skall vara på ett litet hundpensionat, där de varit förut och trivs utmärkt.
2009-08-08.
Skaraborg Taxklubbs ordinarie viltspårprov i Härlunda.

Jag är otroligt glad över att vi klarade denna dag. Det finns inte tillgång till så många ordinarie viltspårprov, hade vi missat idag hade vi fått resa till andra län eller vänta till nästa år då det anordnas ordinarie prov. För att få ett Viltspårchampionat måste hunden ha tre förstapris i öppenklass, varav ett i ordinarie prov!

Nu har Ida och jag på två månader klarat av anlagsprovet och två öppenklasspår varav ett ordinare. Vi har endast ett prov kvar i öppen klass!! Jättespännande och fantastiskt roligt att Ida och framförallt jag själv har klarat av detta. Ida är en enastående spårhund, det har hon verkligen visat prov på. Hur besvärligt det än är ger hon inte upp utan jobbar på. Jag själv är inte så erfaren och har fortfarande lite svårt att avgöra om hon är i blodspåret, eller om hon kommer in på något färskare viltspår. Men man lär sig efter hand och domarna som följer bakom i spåret berättar och ger råd efter att vi är klara.

Det var 23 hundar med förare som samlades klockan åtta på lördag morgon. Solen sken från en klarblå himmel och redan nu hade det börjat bli riktigt varmt och vindstilla. Fram på förmiddagen var temperaturen minst 25 grader i skuggan. Deltagande hundar var naturligtvis till största delen taxar men 9 hundar var av annan ras som labradorer, golden retriever, en mellanpudel och långhårig collie (Ida). Spåren hade legat minst 15 timmar och det var blandad terräng, lite mossigt, storskog, risigt, högt blåbärsris.

Sju viltspårdomare skulle ta oss ut till olika ställen i skogarna runt omkring. Vi drog lott och fick Thomas Hilding. Ytterligare tre personer var i vår grupp, en labrador, en mellanpudel samt en tax. Thomas tyckte det var kul att få döma en collie, det hade han aldrig gjort förut!
Vi drog också lott om vilket spår vi skulle ha, Ida och jag fick nummer 13 och startade som nummer två i vår grupp.
Första hund, labradoren, med förare åkte iväg ca 3 km och vi fick vänta otroligt länge innan det blev vår tur. Det visade sig att det gått dåligt för första ekipaget. Hundarna hade 45 minuter att gå de 600 meter långa spåren. Första hunden blev ej godkänd och reste direkt hem.

Nu kände jag mig lite nervös, det hade hunnit bli riktigt varmt i skogen och flera vittnade om att det var besvärligt. Ida startade kanonbra, gick klockrent men fick ett mindre tappt vid första vinkeln. Det var gott om färska rådjur- och älgspår som enligt domaren inte fanns där då han gick ut spåret på kvällen. Ida rundade lite och kom tillbaka till spåret och gick vidare. Klarade vinkel två, tre och raksträckorna med bloduppehåll utan tvekan. Vid vinkel fyra fanns återgången och bloduppehåll, där fanns också legor som hon undersökte noggrant. Här fick hon också avdrag för ett mindre tappt. Sista delen av spåret och skottet klarade hon galant och fann snabbt sin klöv! Hon jobbade verkligen bra och fick beröm. Det var enormt varmt och jobbigt, själv var jag alldeles slut men Gud så lycklig jag var att vi klarat av det.

Som kommentar skrev domare "spårnoga hund som är nyfiken på andra dofter i skogen". Ida hade 45 minuter på sig men klarade spåret på 21 minuter. Det blev en 4:a "utmärkt" på spårförmåga och 6:a (max) på arbetstempo. Totalt fick hon 32 poäng (av 42 möjliga) och ett 1:a pris. Protokollet finns här.

I vår grupp på fyra hundar gjorde även mellanpudeln Embla med matte Jeanette en kanonspår och fick 1:a pris. Medan labradoren och taxen som gick som sista hund inte blev godkända. Våra vänner Linnea och Qvintus fick en annan domare och jag blev så glad när de kom tillbaka och fick veta att även de blivit godkända.

Ett glatt gäng - Linnea med Qvintus, Ida och jag, Jeanette och Embla.
2009-08-01.
Blogg och twitter
Att blogga och twittra hör till den moderna människans vardag verkar det som. Nog för att jag tycker det är kul att hänga med i utvecklingen, men jag har en lite för stark integritet för att lämna ut mig, mina innersta tankar och min närmaste familj i offentlighetens ljus varje dag. Men jag måste erkänna, jag läser ett antal bloggar för att informera mig om hur olika människor lever och aktiverar sig med sina djur. Det är imponerande - att man hinner med så mycket och därutöver sitta vid datorn och skriva.

Jag skriver när jag bli riktigt förbannad, ledsen och bestört över orättvisor, svek och elakheter. Allt sedan jag var ung har jag skrivit ned mina tankar och känslor, till viss del "skrivit av mig" vilket varit en väl fungerande terapi. Otaliga är de kollegieblock jag fyllt med anteckningar med ilska, ångest under årens lopp. Det har gett mig bättre utrymmer för glädje och positiva tankar. På senare tid har datorn varit "skrivboken", men allt detta är bara mitt eget, ingen har fått läsa det. Men tar jag fram något av mina gamla anteckningar så tänker jag - herregud, så arg, besviken jag var! Det har hjälpt mig genom livet att sätta det på pränt och kanske det skulle fylla en hel bok, men vem är intresserad att läsa mina negativa upplevelser genom åren?

Uttrycka mig i bild, fotografera och visa mina bilder tycker jag är kul. Det har blivit många album i mina tre olika gallerier. Ett för valparna "puppygallery", ett med övriga hundar och äventyr "gallery" samt nu också ett särskilt för naturbilder "naturgallery".

Mitt stora glädjeämne i livet är mina underbara hundar. De har skänkt mig så mycket harmoni och glädje, varje dag kommer leenden och skratt när de är lekfulla och bjuder på sina upptåg. Det betyder mycket att hundarna är så glada och mentalt stabila, det ger oss sådan trygghet. De kan vara med oss överallt, vi är ute på resor med husvagnen. De trivs utmärkt var de än kommer, gillar att åka bil. De är det bästa som finns, våra "barn". Någon annan familj har vi inte men känner oss aldrig ensamma, vi har underbara vänner.

En natt i juli drabbades vi av ett åskväder som var det kraftigaste som vi överhuvudtaget kan minnas. Det dundrade, fräste, small i berget ovanför oss, blixtarna slog och lyste upp hela himlen och hela vårt hus (vi har inga persienner eller rullgardiner ). Hela huset skakade vid flera tillfällen och jordfelsbrytaren löste ut och slog av all ström, vilket är en bra säkerhet. Vid ett tillfälle reste sig en av hundarna upp och tittade sig lite yrvaket omkring, men lade ned huvudet och fortsatte att sova. Per och jag låg och pratade med varandra och kunde inte sova, men vilken trygghet att ha tre hundar omkring sig som sov som stockar i detta inferno.

Jag får mail och telefonsamtal från våra "barnbarn" - Alice valpar. Fyra av dem är redan två år gamla, medan två gossar blir 4 månader den 8 augusti. Det sjunde "barnbarnet" har vi själva - vår solstråle Ida. Det är verkligen kul att vara "hundmormor" och få höra hur glada och trevliga hundarna är och att de har det så bra. Det värmer i mitt hjärta.

Ida och jag fortsätter vår träning i viltspår, hon är fantastiskt duktig och vi har kul tillsammans. Hon har tagit ett första pris i öppenklass och vi är inte långt ifrån ett viltspårchampionat om det går lika bra framöver. I augusti skall vi på några prov igen.

Per har börjat att träna med Alice igen, hon är pigg och glad i sin sommarkostym. Hennes päls är helt borta efter valpningen, men det börjar växa ut ny fin päls. Den nya ser ut att vara ca 5 cm, den växer fort.

Josef har sörjt pappa Gordon mest, de hade ju varit oerhört nära varandra i 10 år, men nu tycker han det är kul med Ida. Jag tar med Josef och Ida till sjön, de får springa lösa. Det gillar Josef, då hämtar han pinnar att leka med och badar gärna. Vid dessa tillfällen får Alice vara hemma och det beror helt på henne själv. Vid två tillfällen i sommar har jag försökt att ta med alla tre, tagit med godis och kaffe i ryggsäcken för att vi skulle ha lite kul ute på klipporna. Vad händer? Alice kan bara inte hålla sig, hon "skall bara" titta lite längre bort och vips så är hon försvunnen och hela utflykten blir förstörd. Jag ropar och visslar, Josef och Ida står och spanar efter henne. Vi har fått gå hem igen och det har dröjt en bra stund tills hon behagar komma hem. Vid ett tillfälle hade hon en gammal rutten hjortskank i munnen. Jag är väl medveten om att hundar skall hållas kopplade om man inte kan ha full uppsyn . Tyvärr kan jag inte lita på henne till 100%, får hon nos på något spännande lyssnar hon inte alltid, men hon är samtidigt helt underbar i sin envishet! Det är en del av henne som gör att hon bland annat är så duktig att arbeta, hon ger inte upp när det är besvärligt. Det har hon visat prov på i många sammanhang.

Alice får en cykeltur på egen hand i stället. Ibland cyklar jag med både Ida och Alice, det fungerar bra med en så kallad "springer" monterad på cykeln. De tycker det är kul då vi tar fram cyklarna.

Alice är en självständig och envis liten dam. Vi träffade en djurpratare för ett par år sedan som aldrig någonsin varken sett oss eller Alice. Hon förmedlade en massa till Gabriella, bland annat:
"Det skall vara roligt om jag skall tvingas göra något. Har svårt att bli tvingad till saker, det är det jag klarar sämst i mitt liv. Har ingen som helst lust att överhuvudtaget finna mig i det någonsin, och det vet du!" Ja, vad skall man tro? Kul kommentar i alla fall som stämmer perfekt på Alice!

Juli månad har varit mycket regnig, men en del fina dagar också. Vi har varit ute lite med husvagnen, träffat och umgåtts med Teddy och Bellis samt Carin & Folke. I Köping träffade vi Jade och Ewa. Det var kul för systrarna Lei att träffa varandra, de är så glada och vänliga mot varandra och väldigt lika. Så vackra och med härligt temperament. Lille Teddy är en superkille, med överallt och allting är bara så skojigt. Han älskar människor och barn, vill hälsa på alla.

Under vår resa besökte vi Strömsholms Djursjukhus där jag beställt tid för Teddy hos en av Nordens skickligaste ögonveterinärer, Berit Wallin-Håkansson. Jag ville få honom undersökt ännu en gång med tanke på hans lilla defekt i det blå ögat som upptäcktes vid ögonlysningen vid 8 veckor. Teddy var en riktig liten charmör, men tyvärr såg Berit detta lilla colobom som sitter en bra bit ifrån synnerven. Det är oerhört ovanligt med en defekt där. Jag fick tid att ställa en del frågor och besöket var väl värt investerade kronor. Berit är mycket trevlig, förklarade för Folke och mig om genetiken och att Teddy aldrig kommer att ha några bekymmer med sitt lilla colobom. Denna defekt finns i collierasen, kan ligga dolt i flera generationer. Så länge vi inte har DNA-teknik för detta kan man aldrig vara helt säker, hur väl man än undersöker avelsdjuren så kan det tyvärr dyka upp.
2009-07-03.
Sommar, sol och glada hundar!

Peary heter numera Teddy och flyttade i mitten av juni till sin storasyster Bellis samt Folke och Carin. Där lever han ett härligt liv. Bellis är så glad över sin lillebror, de leker tillsammans, badar, åker motorbåt och är ute på många roliga äventyr. Teddy är en fantastiskt liten hund som är nyfiken, initiativrik och glad i alla människor, speciellt karlar :-)
Teddy är väldigt glad över motorbåten där han springer runt och balanserar. Allra bäst är när motorn startas och de far ut på sjön, då sitter han som en kung i båten! Då är flytvästen på!

Vi får mail och bilder på Kashmir som lever i Danmark tillsammans med sin pappa Orlando. Kashmir har funnit sig väl tillrätta, är en superduktig liten hund som redan visar framtassara på valpkursen, trots att han är yngste deltagaren. Han är otroligt påhittig och framåt. Kashmir är förtjust i sin skateboard där han sätter framtassarna uppe på brädan och baktassarna skjuter den framåt i full fart!
Har varit ute på tågresa, träffat en massa hundar, hästar och människor. Han älskar all uppmärksamhet - en riktig charmör. Just nu firar han semester tillsammans med familjen i sommarhuset med bad och roliga aktiviteter.

Sommarhälsningar från Teddy och Kashmir finns i http://puppygallery.skyelice.se.

Alice vuxna barn har varit ute på utställningar, fått 1:a pris. De har även gått kurser i lydnad med mycket gott resultat. Jättekul för oss att få höra alla positiva berättelser om hur glada, duktiga och trevliga de är allesammans! Alice tackar så hjärtligt för att ni tar hand om "barnen" så väl!

Ida fick sitt 3:e Cert och har dessutom gjort prov i Viltspår med mycket bra resultat. Hon är godkänd i anlagsklass, har ett 1:a pris i öppenklass. Vi tycker det är kul och skall gå några flera viltspårprov så snart värmeböljan gått över så vi (jag) orkar genomföra provet.

Alice har blivit farmor för första gången. Det känns stort :-). Sydney har blivit pappa till åtta ljuvliga små underverk på kennel Angeleye's. Valparna föddes den 23 juni, 5 hanar och 3 tikar. De är nu 10 dagar och ser mycket lovande ut, enligt Stina.

Allt sedan midsommar har det varit vackert sommarväder, varmt och hett. Det har blivit lata dagar i trädgården på dagarna . På kvällarna har vi varit nere vid sjön och badat. Det är jättehärligt i vattnet. Alla tre hundarna gillar att svalka sig i vattnet upp till magen. Alice och Ida tog vi med ut så långt att de fick simma in till land.

Ida och Alice behöver motioneras, har blivit lite för runda om magen under tiden för valparna. Ida har försökt att få lite smakbitar från valparnas skålar vilket resulterat i ett par kilo för mycket. Nu blir det mera motion och lite mindre i matskålen, men framförallt inga mellanmål.
2009-06-10.
Helgen var glädjefylld med två glada födelsedagsvovvar. Samtidigt fick vi skiljas från vår lilla glada energiska solstråle Henson, som nu flyttat till sin pappa i Danmark och numera heter "Kashmir". Han får ett kärleksfullt och aktivt hem hos Lone och John så vi är glada för Kashmirs skull och får nöja oss att vara hundmorfar/mormor.

Vi blev också ledsna över att vår underbara blå gosse, Peary, hade en liten ögondefekt.Han hade lindrig crd på båda ögonen, precis som Kashmir, men sedan upptäckte veterinären ett litet colobom vid sidan av papillen (synnerven) på hans vänstra öga. Detta är mycket ovanligt att det uppträder vid sidan av synnerven, men tyvärr fanns det ett litet brock där. Vi hade båda pojkarna tingade, men nu drog sig valpspekulanterna tillbaka, någon pga ögonresultatet, några pga färgen, de önskade trefärgat. Det kan vi inte göra så mycket åt.

Vi hoppas dock finna ett kärleksfullt och aktivt hem även till Peary, han är en förtjusande gosse. Vacker, frimodig, glad, trevligt temperament. Vill man träna och ställa ut har han mycket goda förutsättningar. Colobom finns i generna och tyvärr drabbas en del hundar mer eller mindre, vi får vara nöjda att det var av lindrig art och endast på ena ögat. Veterinären försäkrar att det inte kommer att bli värre och att han inte alls påverkas. Det är mer ur avelsvärde, man rekommenderar att inte använda hundar med colobom i aveln.

Igår tog vi med Peary till Götene Brukshundklubb där han bekantade sig med vänner och hundar! Det pågick full aktivitet på skjutbanan så han fick dessutom skotträning. Han tyckte allt var så kul, sprang runt och inspekterade, in i stugan, ut på appellplanen, in i agility-tunnlarna. Allting skulle undersökas och de stora hundarna var så spännande, han t.o.m. mopsade upp sig lite mot någon av dem. När vi åkte hem stannade vi i Källby för att köpa pizza, då träffade vi på ett helt gäng kompisar med stora som små hundar. Då fick han träffa dem, lika skojigt. Han och Kashmir har hela tiden visat sig vara väldigt trevliga och frimodiga små grabbar!
2009-06-06.
Alice fem vackra barn "Lei-kullen" fyller idag 2 år! Det firar vi med extra god hundtårta. Josef fyller 10 år i morgon så vi har gemensamt tolvårskalas redan idag! Hipp, Hipp, Hurra, Hurra för er alla!

Lite skojiga födelsedagsaktiviteter!

Småsyskonen Peary & Henson, 8 veckor, är med och firar Ida och Josef, den tårtan gav mersmak vill jag lova!
2009-06-03.
Peary & Henson, 8 veckor.

Det har gått hela åtta veckor sedan vi fick hem Alice med sina två små pojkar som visade sådan stark livsvilja. De var födda för tidigt, vägde 206 och 263 gram, protesterade högljutt för att de inte fick tillräckligt med mat. Alice har varit en underbar mor, tålmodig, trygg och lekfull och idag är det två vackra och härliga grabbar som tar för sig av livets glädjeämnen. Ingenting är omöjligt för dem, nyfikna på allt. De har god aptit, vägen idag 4.380gram respektive 4.560gram!

När man levt så nära och intensivt tillsammans med valparna känns det svårt att skiljas från dem, en viss separationsångest infinner sig. Hjärtat säger en sak, man vill ha dem kvar, medan förnuftet måste råda. Men vi vet att de får kärleksfulla hem och där de blir mycket väl omhändertagna, bättre än vad vi kan erbjuda. En av dem skall inom en vecka bli "dansk dreng" , flytta till sin far Orlando med matte Lone och husse John i Copenhagen.

I slutet av veckan blir det ögonlysning, chip-märkning, vaccinationer och besiktning - sedan är de klara för att ge sig ut i livet utan mor och storasyster Ida, som varit en rolig och oerhört snäll extramamma.

Skeppare som sin far!

Pingsthelgen bjöd på riktigt varmt och soligt väder. Då passade vi på att låta grabbarna få bekanta sig med Vänerns vatten. Alice fick stanna hemma, däremot fick Ida följa med som "lekkamrat". Det var valparnas lyckligaste dag - de fullkomligt älskade att springa ute på klipporna, i vattnet och bära på leksaker, pinnar. Det var bara så naturligt för dem. Vi filmade och fotograferade, finns i http://puppygallery.skyelice.se. Videon på badpojkarna finns här. Vi hade en underbar stund där ute på öarna/klipporna i Vänern.

Alice inbjuder till lek med sina pojkar, helst tar hon skrammelburkarna och svingar runt och visar hur de kan ha dragkamp. Det blir lite våldsamt, men grabbarna börjar vara med och leka och tycker det är kul. Här är en video med hopp och lek!

Vi har också ägnat oss åt lite trädgårdsarbete som gräsklippning, trimmer till valparnas förtjusning.

Grästrimmern var spännande!

Vi vill också vara med....!!!!

Henson gör skäl för sitt namn - Skyelice Arctic Explorer Henson - han är så förtjust i kyl- och frysskåpen. Han försöker ta sig in i kylan så fort vi öppnar dörren. Idag tog jag en rolig bild när han skulle undersöka lådorna med valpmaten.
2009-05-24
På äventyr!

Alice och Orlandos båda Arctic Explorers Peary & Henson är nu 6½ vecka. Tiden har gått så fort men vi har haft en fantastisk tid tillsammans. De har utvecklats väldigt bra, är lika stora som de flesta collievalpar i samma ålder. De äter med god aptit mycket näringsrik mat.

I onsdags, 20 maj, "fyllde" de 6 veckor och vi tog fina bilder på dem. Det var dock inte lätt, sitta och stå på ett bord var inget skojigt, däremot är det otroligt kul när de får vara med och sätta upp tält, pumpa leksaksbåten, klättra i trapporna samt smita ut under staketet.
Jag har gjort en liten video: Peary & Henson 6 veckor.

På Kristi Himmelsfärdsdag fick vi besök av Lone och John från Danmark, Orlandos matte och husse. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans, var ute på en liten promenad nedåt udden med gossarna. De var så nyfikna på kottar, pinnar och annat skojigt som de inte sett tidigare. En av valparna skall flytta hem till pappa Orlando, nu var det inte lätt att välja mellan dessa båda charmtroll.
Vi får se vilken av dem som blir "dansk draeng"

I helgen har vi varit ute med valparna på roliga bilutflykter tillsammans med våra grannar, Felicia och Hampus samt Börje. I fredags
åkte vi ned till Blombergs bad samt hamnen. Bilresan gick fint, lite gnäll men de satt tryggt tillsammans med Felicia och Hampus. När vi släppte ut dem var det så härligt att se valparna, de var så frimodiga, ville undersöka allting, blommor, pinnar, sanden, vattnet. Dessutom var det kul att leka med Felicia och Hampus.

På eftermiddagen kom Felicia och Hampus igen och vi lät valparna prova på "Dog Smart-spel". Det är inte för 6 veckorsvalpar, men till vår stora förvånad så var de synnerligen smarta! Försökte lyfta upp de stora klossarna samt flytta brickorna för att komma åt kycklingen som fanns där under.

I lördags gjorde vi en längre biltur till ett kalkbrott uppe på Kinnekulle. Där fanns massor att roliga saker att upptäcka, klättra på. Nu var Felicias och Hampus morfar Börje med, som lekte mycket med valparna. Peary & Henson var otroligt intresserade och tyckte det var jättekul, de var verkligen med på precis allting utan minsta tvekan. När vi lämnade platsen var det två trötta små gossar som slocknade i bilen, medan vi åkte till utsiktsplatsen för att fika.

Jag tog många härliga bilder som kommer i galleriet och Per filmade. Här finns en video från våra äventyr:
Peary & Henson 6½ vecka (första utflykten).
2009-05-19
Avslutning i viltspårkursen.

Igår var femte och sista gången i vårens roliga viltspårkurs. Ida var återigen imponerande i sitt spårarbete. Denna gång hade Lili-Ann, viltspårdomare, gått ut ett spår, enligt reglerna för rörligt prov, på 600 meter, med vinklar, återgång 15 meter, bloduppehåll. Tiden var som i VP, 30 minuter. Ida tog snabbt upp spåret, tog alla vinklar, vid något tillfälle slog hon lite där det var lite vind i en glänta, men drog på och följde perfekt. Efter 8,5 minuter fann hon sin klöv och fick massor av beröm. Lili-Ann och Anne-Lie som följde oss, berättade att vi hade fått 42 poäng (maxpoäng) och ett 1:a pris om det varit på riktigt, men nu hade detta spår endast legat i någon timma, ett officiellt rörligt prov skall ligga 12-24 timmar och dessutom skjuter man ett skott. Detta ser jag dock inte som något bekymmer för Ida.

Ida är lite väl snabb i spåret, hon är mycket motiverad och drar på, men jag håller emot så mycket jag förmår!

Anne-Lie, domarelev samt Lili-Ann, viltspårdomare berömmer Ida som är så mallig över sin klöv!

Det gick bra för de andra också och alla var så nöjda och glada med sina hundar samt kursen som varit mycket bra och trevlig!
Vi avslutade kvällen med korv och bröd, det smakade jättegott efter jobbet i skogen. Det blev en del korvar till hundarna också.

Tusen tack till er alla för allt engagemang och trevlig gemenskap!

Hampus blev så förtjust i Ida!

Här har vi Qvintus som också varit jätteduktig!
2009-05-12
Ida är mycket duktig på viltspårkursen.

Jag måste skryta om Idas framgångar i viltspårkursen. Det var fjärde gången vi var där och ledarna, tillika viltspårdomare, tycker Ida har gjort så stora framsteg varje gång så igår hade de utan att jag visste om det gått ut ett identiskt anlagsprovspår. Det var på 600 meter, vinklar enligt reglerna, bloduppehåll. Tiden för ett sådant här spår är max 30 minuter och maxpoängen i bedömningen är 42 poäng.

Ida tog upp spåret perfekt, tog alla vinklar, gjorde en liten rundning på ett ställe, och hade bra fart. Jag var helt slut som fick hålla hårt i linan för att stoppa upp henne lite. När vi kom till slutet, den eftertraktade klöver hade det gått 11 minuter och Ida fick mycket beröm. Båda domarna meddelade oss att "om det varit ett officiellt prov" hade vi fått 37 poäng, dvs med råge godkänt.

Vilken duktig tjej vi har!

Inge, viltspårdomare, - ge hit den där, det är mitt byte!
2009-05-08
Vad gör Alice?

Idag var Alice väldigt aktiv, hon sprang in och ut mellan köket/valplådan samt hundgården. Jag tittade bara till valparna som låg och sov så fridfullt och fortsatte med mina göromål. När jag kom till köket igen kom Alice in alldeles jordig i hela huvudet, hon hade grävt. Nu såg jag också att en del av valparna leksaker var försvunna. Jag anade var hon varit, gick ut bakom huset och vid vattentunnan har Alice en stor grop. Där ansåg hon vid förra valpkullen att hon skulle ha sina valpar. Hon har varit där och grävt även denna gång både innan valparna föddes och efteråt.

Nu såg jag vad hon sysselsatt sig med, hon hade gjort i ordning en djup fin grop och där lagt fyra "låtsasvalpar", en pipälg (som Ida fick i julklapp) ett vildsvin som grymtar, tuppen och ankan, valparnas leksaker!

Hon såg så stolt ut över sin grop, tittade på sina "valpar", visade mig hur hon gräver. Det kändes lite vemodigt att bära in "valparna" igen. Man funderar lite över varför hon gör så här! Hon är en fantastiskt bra mamma, så omtänksam och sköter om sina båda gossar så väl. Förstår hon att det saknas några (flera av hennes valpar dog)? Vill hon flytta ut sina gossar, men inte lyckas och bär då ut "låtsasvalpar"?

Förra gången hon hade valpar, lockade hon med sig dem till denna grop och de låg där i en stor hög och sov! Förmodligen kommer det att bli samma sak denna gång, men ännu är de för unga.
2009-05-07
Igår var Peary & Henson fyra veckor.
De sista dagarna har valparna vuxit och utvecklats väldigt mycket. De har god aptit, får köttblandning tre gånger om dagen samt diar däremellan Alice. I helgen som gick flyttade de ut i köket, där de tumlar runt på golvet och upptäcker roliga saker som vi lägger ut. Alice stora björn var väldigt spännande, likaså blev min Nikon-kamera noggrant genomgången av Henson. Jag hade den lilla kompaktkameran och kunde ta ett par roliga bilder. Det blev varmare väder i går eftermiddag, då fick valparna vara ute en liten stund på altanen.

Allt nytt är väldigt positivt, de undersöker, viftar lite på svansen - sedan kan de lägga sig ned mitt i allt och sova en liten stund. Det är tröttande att växa så fort samt upptäcka den stora vida världen.

Vi fick besök av våra vänner Börje och Ann-Marie. De längtade efter att få träffa valparna och det blev ett fint möte. Alice var så glad och berättade allt för dem och de fick mer än gärna titta och fjäska med hennes valpar. Peary & Henson charmade dem totalt, ville busa lite, bita i byxbenen och klättra på dem. De är små men naggande goda - riktiga charmörer!

Ida är så glad över att få vara extramamma, hon slickar och tvättar dem precis som Alice. Det kan bli för mycket med två så ambitiösa och vänliga tikar, valparna vill inte bli hur rentvättade som helst.

2 maj - 24 dagar. Nya roliga leksaker!

Viltspårkursen.
Måste berätta också hur otroligt duktig Ida är på kursen. Hon fick i måndags det svåraste spåret av dem alla. Stig hade gått det, sade ingenting till mig mer än var det började. Jag satte på Ida selen, hon var mycket motiverad och det bar iväg efter att hon luktat av blodfläcken i starten. Jag fick verkligen hålla emot i linan. Många vinklar, tät granskog, ut på ett hygge, in i skogen igen och...pust, jag började bli riktigt trött. Men Ida drog på, Stig gick bakom och jag förstod att hon hela tiden var på rätt spår. Vid en vinkel snurrade hon runt lite, jag stannade och hon gick tillbaka ca 5 meter och sedan var hon igång igen. Nu kom vi ut på hygget igen, det var blött och håligt, jag orkade knappast hålla emot längre, men där framme låg klöven! WOW, hon fick massor av beröm av mig men också av Stig som var imponerad av hennes spårarbete. Han erkände att han gått ett väldigt svårt spår, det var 500 meter, med fem vinklar och att man kunde jämföra det med ett anlagsprovspår!

Jag är mycket stolt över Ida, hon gjorde ett kanonarbete ändå var hon på 9:e dagen i sitt löp. Men vi har inte märkt någon förändring i hennes temperament eller dylikt, så hon verkar inte bli störd av sina hormonsvängningar i samband med löp.

Vi har jättetrevligt på viltspårkursen och får god handledning.
2009-04-29
Valparna växer - och Ida har varit på viltspårkurs igen!
Arctic Explorers Peary & Henson växer bra, de uppfattar ljud, har öppnat ögonen och tultar runt i valplådan. Vi försöker att ge dem köttfärsblandning, men de är fortfarande mest förtjusta i mammas mat. Då blir de nästan osams kring de mest attraktiva spenarna.

Vilket är bäst, mammas mjölkbar eller köttfärs?

Man växer under sömnen och sovställningarna varierar!

Mor Alice tvättar och tvättar!

Viltspårkursen
Ida och jag var på kurs i måndags igen. Vi fick nu lära oss att gå viltspår, lite om teknik med blod och klöv. Ida fick sedan gå ett svårare och längre spår eftersom hon var så duktig förra gången. Det var drygt 300 meter, med flera vinklar. Hon spårade verkligen bra, tog vinklarna direkt och blir så jätteglad över sin klöv som hon stolt bär till bilen. Hon tuggade lite på den under vägen, men det var helt i sin ordning enligt Rolf som gått spåret och nu gick bakom för att se hur Ida jobbade. Hon imponerar vår lilla Ida och vi har verkligen trevligt tillsammans med vännerna i taxklubben.

Ida började löpa i förra veckan, det var nu på 5:e dagen, men vi får vara med på kursen dock håller vi oss lite vid sidan av.
2009-04-22

Idag är valparna 2 veckor. De ligger några dagar efter i utvecklingen om jag jämför förra kullen som föddes på ”rätt dag”. Lei-kullen öppnade sina ögon på dag 12, när de var 2 veckor vägde de runt 1 kr, och det var full rulle i valplådan, de kunde springa runt.

Peary & Henson har ännu inte öppnad ögonen , de kravlar, försöker ställa sig upp och stapplar fram. De mår fint, äter mycket och har stadigt ökat i vikt. Idag väger de 375 och 455 gram. Henson har fördubblat sin födelsevikt, och Peary är inte långt efter. Vi kan absolut inte jämföra dessa båda kullar, de hade helt olika förutsättningar från början.

Alice har hämtat sig fint efter ingreppet, hon har normal temperatur, äter inte längre någon antibiotika och ärret på magen har läkt ihop fint. En granne till oss, som är sjuksköterska, tog stygnen i helgen. Hon mår bra igen, har väldigt stor aptit, och är en underbart omtänksam mamma. Hon ligger mycket i valplådan, ser ut att njuta av att hennes båda gossar kryper runt och på henne. De skall tvättas och hållas fina.

Jag har filmat lite varje dag och lade ut en första film. Den tog jag dock hem igen. Den visade den grymma verklighet som dessa valpar fick uppleva under sina första dygn. De blev födda för tidigt innan de var ”programmerade” för det. Alice hade inte heller hunnit påbörja sitt förlossningsarbete utan plötsligt fanns bara två skrikande småttingar där och mjölken rann inte till. Först efter tre dagar och ett återbesök fick Alice kompletterande behandling och allting vände till det positiva. De fick en tuff start i livet, men de har visat stor livsgnista!

Mycket av vår tid har varit invid valplådan, det är så mysigt att titta på de små ljuvliga gossarna när de kivas i mjölkbaren. Det är så kort tid man får njuta av valparna, snart är de uppe och springer runt.

Viltspårkurs
I måndagskväll började Ida och jag på en Viltspårkurs tillsammans med Skaraborgs Taxklubb.
Jag hade talat med Stig Holmqvist redan i höstas och för någon månad sedan ringde han mig och erbjöd en plats. Måndag 20 april var det dags. Vi samlades ute i skogen i Härlunda, där inte mindre än åtta personer från taxklubben ställde upp för oss kursdeltagare. Vi är elva deltagare, men några har flera hundar. Alla är taxar, förutom Ida. Vi började med presentation, man bjöd på kaffe med goda hembakta kakor och muffins. Därefter fick vi ett kompendium samt en bra teorilektion av Eveline Olsson, viltspårdomare. Stig och hans tax visade sedan hur ett viltspår går till.

Foto: Barbro & Rolf Zetterberg

Alla spår var lagda innan vi kom, och vi delades in i grupper. Inge Pettersson, viltspårdomare, tog hand om Ida och mig, samt Linnea och Quintus. Vi tog bilen en bit bort och Ida fick gå ett spår på ca 100-150 meter med ett par 90 graders vinklar. Inge gick med och ville se hur hon jobbade. Ida kan ju spåra vanligt efter pinnar men nu blev hon väldigt fokuserad och lite andäktig över att hon fann blodfläckar. Det luktare så starkt så hon började inte spåra direkt, men det dröjde inte många sekunder förrän hon drog framåt och sedan blev det nosen i backen och full fart. Jag fick hålla emot i linan. Hon tog första vinkeln perfekt, däremot slog hon lite vid nästa vinkel. Inge bad mig stå stilla och låta henne ta upp spåret igen, det var en liten glänta och vinden var kraftig. Hon löste det, fortsatte och kom fram till sin klöv! En färsk god rådjursklöv som hon slickade på – vilket byte! Hon fick massor av beröm och sedan bar hon stolt sin klöv tills vi kom tillbaka ut på vägen. Inge var väldigt nöjd med Idas premiär och spårarbete – nästa gång skall hon få ett längre spår. Jättekul att hon var så duktig första gången.

Ida - katten bland hermelinerna (taxar av olika slag)
Vi hade en härlig kväll, väldigt trevliga människor och välarrangerat. Tack alla – jag ser fram emot följande fyra kurstillfällen. Här är länk till Skaraborgs Taxklubbs hemsida. http://www.skaraborgstk.se. Webbredaktör Barbro Zetterberg och fotograf är Barbro och Rolf Zetterberg. Jag har fått lov att låna ovanstående bilder.
2009-04-18

Peary & Henson kallar vi våra underbara survivers! De utvecklas sakta men i positiv riktning, är 9 dagar på bilderna. Alice är inte på något sätt lika mjölkstinn som hon var vid förra kullen, men vi kan absolut inte jämföra. Då var det en helt annan situation. Jag har talat med flera vänner, erfarna uppfödare och se säger samma sak. Att jämföra mellan kullar, går inte och att räkna med att valparna skall fördubbla sin födelsevikt inom vissa dagar stämmer inte alltid. Huvudsaken är deras viktkurva är stabil och att de mår bra, förr eller senare når de upp till sin genetiska storlek.
De ligger stora delar av dagen ihop med Alice, myser, diar och försöker att ta sig runt med stapplande steg. Igår klättrade lille Henson över mammas nos och ansikte, han skulle noggrant undersöka! De har ju en hel mjölkbar till sitt förfogande, men den är inte helt och fullt påfylld! Men de verkar nöjda och belåtna och sugförmågan är det inget fel på. Kommer de åt våra fingrar så säger det smack!

Igår fick de sina klor klippta, de var långa och vassa. Ögonspringorna börja att synas lite mera, skall bli kul att se när de får upp sina ögon. Likaså börjar öronen att förändras lite. Skall börja spela härlig musik för dem. Min favorit i detta sammanhang är den Australiensiska kompositören , Tony O'Connors härliga och mystiska musik från naturen. Det är en spännande tid och de är så ljuvliga!

Är detta mina bröder?
Ida är så intresserad av de små valparna, men förstår sig inte på dem då de kravlar och låter. Tittar förundrat på dem. Alice ger Ida stränga blickar, då går hon undan direkt. Josef har blivit lite speciell sedan Gordon lämnade oss. Han tar nu hand om Ida, samt vill inte följa med ut på promenader, när Alice är med. Verkar som att han inte gillar att hon lämnar sina små bebisar, då skall han vara hemma och vakta dem under tiden!? Önskar man förstod allt de vill förmedla!

Josef har fått sommarklippning, tycker han är riktigt söt i sin kortklippta päls.
2009-04-14
Alice med sina 5 dagar gamla valpar!

Det blev ett återbesök på Djursjukhuset på Påskdagen. Vi tyckte inte Alice fick igång sin mjölkproduktion tillfredsställande och hon såg ut att inte må så bra, såg ledsen och vilsen ut. Hon undersöktes, men allt verkade normalt dock fick hon en injektion av oxytocin, vilket vi frågat efter. Vi har från vänner i Finland och Danmark fått information att man där rutinmässigt ger tikar som förlösts med kejsarsnitt en sådan injektion för att stimulera hormonerna till mjölkproduktion. Alice fick också en annan medicin med liknande syfte att inta under några dagar.

Det fick en snabb effekt, redan då vi kom hem var hon betydligt bättre, blev plötsligt så omtänksam mot sina bebisar, ville slicka dem och det har sakta men säkert kommit ned mjölk. Mor och gossar ligger i valplådan, myser och har det skönt tillsammans. Allt är normalt, förutom att de båda grabbarna fortfarande är små, men de ökar lite i vikt varje dag framförallt mor och barn ser ut att må bra! Idag vägde de 265 g & 320 g.

Mammas mat är bäst!

Nu har vi bestämt deras namn. Har tidigare läst en del om expeditioner till Syd- och Nordpolen. Likaså har Polaråret uppmärksammats och avslutas nu i april 2009. Två starka män, amerikanska forskare, var först till Nordpolen, Arctic, den 6 april 1909. De nådde tillsammans med slädhundar och inuiter, efter svåra förhållanden och strapatser, sitt mål. Deras namn är Robert Peary och Matthew Henson. Peary fick många fina utmärkelser för sina insatser, medan Henson till början fick stå i skymundan p.g.a. av sin hudfärg. Henson var afroamerikan. Han kompenserades senare i livet. Deras intressanta historia finns att läsa i många böcker, och på nätet.

Nästan på dagen 100 år senare får Alice sina två gossar som visat sig ha sådan vilja att överleva och ta sig fram. Redan tidigare hade vi tänkt något tema på Antarctica eller Artic - både vi och hundarna älskar det arktiska landskapet med snö och is. Så vad passar inte bättre än att förära våra båda gossar med namnen efter dessa fantastiska Artic Explorer som Peary & Henson. Vi hoppas båda kan leva upp till sina namn!

Ida och Josef har naturligtvis inte fått samma uppmärksamhet, men de håller ihop och leker tillsammans. Vi har varit lite försiktiga med att släppa in dem alltför nära valparna, eftersom de fortfarande är lite späda. Men de är väldigt nyfikna vad det är för några små krabater där inne i sovrummet som kryper omkring och som Alice vaktar med vaksam blick!

Vad har ni för spännande här inne?
2009-04-12
Gossarna är här 2 dygn!

Alice har nu fött sina valpar, men det blev inte på naturlig väg tyvärr. Hon visade att hon inte mådde så bra vid dag 49 av dräktigheten, hon tappade sin aptit vilket Alice aldrig någonsin gjort. Likaså såg hon ut att ha ont, vi noterade också en blödning så det blev ilfart till Djursjukhuset som tog ultraljud men alla valpar såg välmående ut, fostersäckarna klara och fina, livmodern helt normal. Hon fick en kur lättare antibiotika för säkerhets skull. Hon blev inte bättre och vi besökte veterinärerna återigen, någonting var galet det såg vi på Alice. Nu togs blodprover och ett bakterieprov som visade att hon trots allt hade någon form av infektion och fick då en starkare sorts antibiotika. Nu blev hon direkt mycket piggare, visade glädje och framförallt hade hon ett ledigare sätt att röra sig. Aptiten kom tillbaka och vi kände glädje över att hon var sig själv igen.
Valparna var planerade till dag 63, påskafton, men redan på morgonen dag 60, 8 april, fick hon en kraftig ljusgrön flytning. I övrigt var Alice pigg och hade matlust. Kontaktade veterinären igen som menade att en ljusgrön flytning är betydligt allvarligare än mörka, blodiga! Vi blev rekommenderade att omedelbart åka till Djursjukhuset för det indikerade ett akut kejsarsnitt, valparna måste ut. Alice värkarbete hade inte ens börjat. Nytt ultraljud togs och som visade två levande foster samt två döda. Vi fick lämna Alice, hon gavs narkos och man plockade ut två livskraftiga gossar, som tjöt högt och ljudligt, medan tre valpar var döda. Dessutom fanns något som var skadat, förmodligen stötts ut tidigare och som orsakade hennes blödning och infektion någon vecka tidigare. Vi vet inte vad som har hänt, Alice hade ingen infekterad livmoder, den lades tillbaka och hon har snabbt blivit pigg igen.

Vi har nu lite bekymmer att Alice har svårt att få igång sin mjölkproduktion. Hennes hormoner har inte riktigt kommit i fas. Hon blev förlöst så tidigt, innan hennes förlossningsarbete hann att börja med alla hormoner som finns med i den processen. Valparna vägde då vi fick hem dem 206 respektive 263 gr, men då hade de fått en del modersmjölk från Alice på djursjukhuset. Första dygnet gick de ned, 10-15%. så vi började stödmata dem lite och nu på 4:e dygnet börjar de bli lite runda om magen. Vägde idag på morgonen 230/295g.

Mjölkbaren är öppen, men vi vill ha mera....!!!

De är mycket livliga så det går åt energi till att kravla omkring och de klättrar flitigt. De är så härliga och vi hoppas innerligt att de skall växa till sig och förbli friska och starka. Men de har verkligen haft en tuff start i livet. Deras namn skall bli under temat Artic, ett av jordens svåraste klimat, endast starka män har tagit sig dit :-).

Alice har återhämtat sig bra, hennes sår på magen ser fint ut och hennes temp är normal, 38,3.
2009-04-07
I väntans tider.

Nu är det väldigt pirrigt, dels har våren börjat komma och man känner glädje över att vistas i naturen och det är inte många dagar kvar tills Alice skall föda sina valpar. Hon har återigen god aptit och går gärna långa promenader. Hon är tjock om magen, men fortfarande smidig och vig. Igår hade hon ökat 5,1 kg sedan hon började löpa.

Igår var vädret så fint att vi tog en lång promenad ned till norra delen av Blomberg. Hundarna tycker det är så kul att springa ute på klipporna och nu är vattennivån så låg att vi kommer en bit ut i Vänern. De vadade i vattnet, hoppade mellan klipporna och letade godis.
2009-04-02.
Äntligen lite vårtecken!

Ida har vårkänslor med mycket spring i benen. Allt skall undersökas medan mamma får ta det lite lugnare.

Nu börjar Alice aptit att komma tillbaka, kanske hon också blivit glad av våren! Vad har du för gott i påsen, husse?

Alice är så kelig, vill att vi skall delta i hennes dräktighet!
2009-03-31.
"Litet bo jag sätta vill...."

Saknaden efter Gordon är stor, det märks även på hundarna. Alice ser lite sorgsen ut, och hon vill inte äta som tidigare. Hon har aldrig någonsin tvekat att äta upp sin mat, men nu är hon riktigt kinkig med maten. Men egentligen tror jag inte det beror på sorg, utan mera på att hon helt enkelt mår lite illa av sin dräktighet. Förra gången hade hon inga sådana besvär, men det kanske kan variera. Hon är idag på sitt 52:a dygn och är riktigt rund om magen. Hon ligger ofta som en staty, med benen utsträckta framför sig, tjocka magen i golvet. öronen lite bakåt och lyssnar samt ser fundersam ut, förmodligen rör det sig rejält inne i magen och när de rusat av sig, lägger hon sig på sidan och vilar igen.

De senaste dagarna har hon bestämt sig för en lya! Det blir på samma plats som förra gången, vid friggeboden! Här gräver hon och lägger sig för att vila!

Här skall jag bygga min lya..... .....det blev bekvämt och bra!

Ida tittar på och förstår inte riktigt vad det är fatt med mamma, som ligger där och ruvar som en höna!

Alice vilar naturligtvis mycket, gillar att ligga på altanen eller om vädret tillåter ute på trappan.

2009-03-25.
Vår älskade livskamrat, pappa och morfar har somnat in tisdagen 24 mars 2009.


*Dessa vackra bilder tog jag några timmar innan han skulle göra sin resa över regnbågsbron.*

I helgen som gick kände jag att dagarna var räknade för Gordon. Han var inte med oss på samma sätt som tidigare, drog sig undan till madrasserna i sovrummet och i hallen under trappan. Gordon, precis som de andra hundarna, har aldrig missat när det tas fram fika, han kommer direkt då jag tag tag i kaffekannan på bryggaren och häller upp kaffe. Likaså när jag öppnar kylskåpet eller skåpen för att ta fram mat eller fikabröd. Då står han i köket, uppmärksam och vovvar lite med sin hesa stämma. De senaste dagarna kom han inte, han sov djupt.

Han var så trött, men korta stunder var han med oss, då var han lika glad och spjuveraktig över att få sig en smakbit. Likaså var han lite lekfull ute på altanen och tillsammans med hundarna i hundgården, Han tog några skutt ute på gräsmattan, försökte springa lite och skällde på de andra "vänta på mig". På måndag kväll tog vi en sista promenad ned till sjön. Gordon följde med hela vägen, han var glad och ville knycka våra vantar, busa lite. När vi kom hem fick han sin mat, vilken han, som alltid, åt med mycket god aptit. Därefter föll han i djup sömn, han var helt slut.

Gordon har under en längre tid dessutom haft besvär med sin "rumpa". Vi har undersökt honom flera gånger, han är röntgad och man fann inget fel som förstorad prostata, tumörer. Passagen var fri, men en liten förändring mellan ett par kotor vid ryggslutet, strax ovanför korset. Möjligtvis kunde detta orsaka honom smärta och att han blev lite förslappad i bakdelen. Han fick Metacam för att slippa smärta.
Han hade lite svårt att hålla sig, kände sig bajsnödig, vilket tilltog de sista dagarna.

Nu kände vi att vår älskade gosse inte hade ett värdigt liv, det var alltför korta stunder han visade sin livsglädje och glimten i ögat. Vi bestämde oss för att under morgondagen, d.v.s. tisdagen den 24 mars, skulle han få somna in för alltid.

Vår sista kväll tillsammans blev ett fint minne, vi var nere vid sjön hela familjen. Det var en underbart vacker kväll, med fin solnedgång.

När vi skulle gå till sängs ville Gordon ligga i våra sängar, tyckte det var mjukt och gott för den gamla trötta kroppen. Josef hoppade upp och lade sig tätt intill Gordon, som om han skulle ge honom värme. Det var så gulligt, han brukar aldrig göra så annars.

Det blev inte mycket sömn den natten för oss, tidigt på morgonen ringde vi veterinären, klockan 14.30 fick vi tid hos veterinär Olle Eriksson i Mariestad. Jag försökte att ha en normal och fin dag. Gordon var med korta stunder ute på altanen, i trädgården och vi tog en liten tur utanför huset. Han gjorde några skutt för att komma ikapp Josef, eller för att leka lite med de andra.

När vi tog förmiddagskaffet ute på altanen såg jag till att han var med - då fick han äta hembakta goda bullar, det gillade han. De andra såg riktigt avundsjuka ut. När Per kom hem strax efter lunch, hade han köpt med sig Gordons absoluta favorit - kokt skinka. Han har alltid varit jätteförtjust i julskinka, det fick bli "påskskinka". Titta hur ögonen lyser på honom, han tror knappast det är sant.


Sista bilderna på Gordon visar hans glädje över det goda i livet. Han hade ett så vackert uttryck, så glada milda ögon och alltid ett förväntansfullt leende. En mycket glad, stolt hund med härligt temperament!

Skinkpaketet var med till Mariestad, han fick äta upp resterande strax före Olle gav honom sin spruta för att somna in för gott.
Vår älskade lille gosse, delar av kroppen var slut, men aptiten var mycket god, han var i alla fall inte hungrig när han gick till sin sista vila.

Det har varit oerhört jobbiga dagar, men jag känner att han fick en fin gemenskap tillsammans med oss den sista helgen och sista dagarna i livet. Per jobbade med Elittävlingen i Götene hela helgen, men jag valde att stanna hemma just för att vara tillsammans med Gordon de sista dagarna i hans liv. Vi hade det jättefint och jag är så tacksam och glad för det.

Jag har naturligtvis tagit en massa bilder de sista dagarna och skall göra ett fint bildkollage som ett minne av Gordons sista dagar. Nu har han gått över regnbågsbron och har det lugnt och skönt, fri från sin gamla slitna kropp och sina krämpor.
Inom kort kommer ett vackert kollage i http://gallery.skyelice.se

När vi skulle gå till sängs igår kväll utan vår Gordon, tände vi ljuslyktan utanför huset. Josef lade sig på pappas madrass nedanför sängen.
Idag när Per tog den vanliga morgonpromenaden vände sig hundarna om och tittade om Gordon var med. Han brukar ju alltid komma en bit efter, tar t.o.m en liten genväg. Speciellt Ida vände sig om väldigt många gånger, undrade vart tog morfar vägen?

Tack kära vänner som stöttat oss i denna svåra stund!

2009-03-23.
Nu börjar det bli spännande, 44 dagar har gått, det är knappast tre veckor kvar till Alice skall ha valpar!

Vila på trappan har blivit en favorit för Alice.

Alice mår jättebra,är ständigt hungrig och har ökat 4 kg i vikt. Är väldigt kelig, vill gärna att vi klappar den tjocka magen. I veckan som gick hade hon några rejäla race tillsammans med Ida. I helgen har hon gått långa promenader så konditionen är i topp.

Min vän Hilde, är duktig i språk, och hjälper mig att göra en engelsk version av hemsidan. Tusen tack Hilde! Det är jättemycket jobb, men väldigt kul att hemsidan börjar ta form, en hel del sidor är klara och ligger ute på nätet.

Nu när Alice tar det lugnt, får Ida mera uppmärksamhet av husse och de tränar lite tillsammans. Ida börjar få tillbaka sin päls, men ännu är det för tidigt att anmäla till utställning. Däremot skall vi spåra en hel del framöver när det blir ljusare kvällar. Ida har mycket energi, är tonåring och behöver få jobba en hel del med både kroppen och hjärnan.

Jade och Ewa var igår på inofficiell utställning i Eskilstuna. Det var mest för att träna lite inför "Lilla Stockholm" i april. Jade skötte sig bra, visade upp sig med elegans och drive i steget trots det usla underlaget, ihoptejpade presenningen som de fick springa på. Hon blev BIR och fick jättefin kritik, dock var det inte av någon officiell domare. Jade och Ewa tränar sedan flera månader, tillsammans med en privatinstruktör, bruks, spår, uppletande samt lite lydnad. De får beröm och gör framsteg - Jade älskar denna träning, hon har mycket energi och arbetsglädje.

Bellis & Carin samt Sunita & Sven skall i veckan som kommer börja kurs i lydnad. Vi önskar er lycka till!

Sydney har blivit en stor karl och fått para sin första tik. Det skötte han med elegans, visste precis hur han skulle gå tillväga; först vara gentleman och flirta lite, sedan var det hur enkelt som helst. Nu hoppas vi det föds vackra valpar, trefärgade och bluemerle, efter Sydney och Sweeti på Kennel Angeleye's. Nedkomst väntas vecka 20, runt 13 maj.
2009-03-15.
Alice gillar att "fiska" - här är det hundmatskulor!

Dagarna rusar iväg, nu är det fem veckor sedan Alice parades. Hon har börjat bli lite rund om magen. Vi har gjort ultraljud och såg fem små liv - hjärtan som slog. I fredags, den 13:e, firade vi Alice 6-årsdag med smaskig tårta och roliga leksaker. Det snöade på hennes födelsedag, det gillar hon så det blev en kul dag.

Igår var Per i skogen tillsammans med kompisar från Götene Brukshundklubb. De förbereder elitspåren inför Götenes stora Elitspårtävling nästa helg. Alice, Ida och Josef var med i skogen, medan jag var hemma med gamlingen Gordon. Efter att Per gått "sitt" spår och lagt ut pinnar gjorde han tillsammans med Birger och Hilde en rolig övning. Alice fick börja spåra, Birger/Hilde gick bakom med Ida. Efter en stund bytte hundarna, Ida fick spåra vidare och Alice gå bakom. Hundarna blev motiverade och väldigt pigga, tyckte det var kul. Alice är duktig rutinerad spårhund, men hade lite annat i huvudet, av förklarliga skäl, medan Ida ännu inte har koncentrationen och nosen i backen tillräckligt bra, men hade uthålligheten och viljan. De gick det gemensamma spåret på 1,5 km, plockade alla pinnar och var riktigt duktiga. Sedan gjorde de om samma övning i Birgers spår - där Leo och Vega fick turas om. De tyckte också det var kul med lite omväxling.

Alice är otroligt fixerad vid mat, hungrig hela tiden och får nu ett extra mål mat, kött och grönsaker, mitt på dagen. Någon gång i veckan får hon lever, och igår fick de råa kycklingvingar! Oj, vad det var gott. Alice och Ida njöt, tuggade i sig sina, medan Josef knappast kände vad det smakade, han svalde sin stora kycklingvinge hel! En halv sekund och den var i magen, men han har mått alldeles utmärkt. Gordon fick ett köttben att gnaga på istället eftersom han vid ett annat tillfälle då vi gav dem rå oxsvans satte den i halsen och höll på att kvävas! Vi fick vända upp och ned på honom och ruska rejält! Våra båda grabbar är lite väl glufsiga för dessa godsaker!

Idag har vi fått lite vårkänning. Solen sken och det kändes så skönt i luften så vi tog en promenad ned still sjön. Nu var det endast Alice och Ida som fick följa med eftersom jag var tvungen att ha båda i koppel. Vi har alldeles för många rådjur runt omkring oss, de är fullkomligt orädda och hundarna vill jaga bort dem från vårt område naturligtvis. De kan stå endast några meter utanför hundgården, riva i marken efter ekollon, och tittar bara upp lite på oss då vi kommer ut.

Roligt att bubbla i vattnet - tycker Alice

Ida försökte gå på de riktigt tunna isflaken :-)

Det börjar komma flyttfåglar - de skränande kanadagässen både hörs och syns. Korparna har vi haft ett tag och jag har sett ett par kärrhökar, som börjat bygga bon i vassen.
2009-03-09.
Vi har haft den stora glädjen att fira Gordons trettonårsdag. Det började redan förra veckan med olika aktiviteter som han är extra förtjust i. En dag bakade vi våfflor, han har fått aktivera sig med Nina Ottossons olika spel med jättegoda laxchrunch i. Det har blivit besök på brukshundklubben i Götene där han sprätte omkring på appellplanen som den kung han är :-). Han har fått och får massor av uppmärksamhet vilket är till hans stora glädje :-). Husse gjorde en jättegod smörgåstårta som vi alla kunde äta av och så fick han en jättestor kong fylld med godsaker. Massor av fina bilder på Gordon och hans hundfamilj har vi redan publicerat i galleriet, nu kompletterar vi med flera bilder från firandet: http://gallery.skyelice.se

Hur är det med Alice, är hon dräktig? Många tecken tyder på det, men i morgon vet vi...!!! Då skall hon besöka djursjukhuset för ett ultraljud! Gud, så spännande!! Själv tar hon det lugnt, är oerhört harmonisk och glad. Jagade rådjur häromdagen då det i ett obevakat ögonblick gavs tillfälle, men kom snabbt tillbaka. Hon är lurig, lyckas smita trots att man anser sig ha full uppsikt. Idag hittade hon en sork som slank ned i magen, är noga med att förse sig med mat.

Jag har varit MH-figurant i helgen och Per har varit ute och jobbat med elitspåren inför spårtävlingarna på Götene BK. Det blev också tid för träning med hundarna. Ida spårade kanonbra, tog fyra pinnar och ett slut! Jättekul att hon är så duktig.
2009-02-26.
Nu har det gått 19 dagar sedan Alice parades och hon mår riktigt gott, som den drottning hon anser sig vara! Hon har ett lugn och en värdighet som gör att de andra tre hundarna tar mycket hänsyn. Ida har ett något annorlunda sätt nu mot Alice. Tidigare så rusade hon alltid på henne många gånger om dagen, slog med tassen på huvudet, käftade "vavvade" (=en slags högljutt språk de har sig emellan och som låter som "vavvav") och Alice svarade på samma sätt. Nu är Ida lite mera fundersam och avvaktande mot sin mor. Alice har sänt ut signaler till Ida att ta det lugnt helt enkelt. Men de leker ibland, har race och dragkamp men inte lika ofta.

Däremot har Josef sett sin chans till lek med Ida vilket gör oss glada. Han behöver få lite kul, inte bara ha bekymmer om sin åldriga far. Ida leker mer för sig själv också. Kommer med långa leksaker och vill att vi skall kampa tillsammans - det gillar jag verkligen :-).

Om Alice beteende är tecken på dräktighet är för tidigt att säga men det är goda signaler tillsammans med att hon fortfarande är lite svullen i vulvan samt har lite röda spenar :-) Denna veckan sker inplantationen, runt dagarna 20-22 fäster sig äggen i livmodern, och vi har det mysigt här, tar långa promenader ute på isen och äter lite extra gott.

Alice och Gordon kelar med Alex och Sofie.

Alice "pratar" med Linnea.

Helgen som gick hade vi besök av några valpintresserade från Västerås och Stockholm. Det var jättetrevligt, de fick träffa våra hundar och vi fick lära känna varandra lite. Vi hann med att titta på några filmer, Alice och valpar, samt gå promenad ute på sjön.

I måndags hade vi avslutning på vår träning i ridhuset i Hällekis. Det har varit så kul att träffas där, då det varit mörkt, kallt och uselt väder ute. Hundarna har fungerat jättebra tillsammans. Nu går vi mot ljusare tider och får börja träna ute på klubben igen.

Gordon knallar glatt med på våra promenader. Han var med ute på isen senast i tisdags då vi hade vackert väder. Naturligtvis vilar han mycket, men han har glimten i ögat så fort vi tar fram fika och mat, tänker gå ut samt då de andra leker - då deltar han ibland på sitt sätt, han skäller.
Han spelar "Nina Ottosson-spelen" medan de andra avundsjukt står och tittar på. Han gillar att få en kong fylld med godis som han ligger och slickar i sig. Köttben blir han riktigt glad över för att inte tala om när han fick en halv semla på Fettisdagen (24 februari), det var kalas!

I fickorna finns godis - det vet alla hundar!

Här har Alice något målmedvetet i blicken, något intressant lockade inne i vassen.

Ja, vart tog hon vägen? Inte lätt att hålla reda på Alice!

Josef och Ida har kul tillsammans.

Jag har fotograferat en hel del under februari, härliga vinterbilder som kommer i http://gallery.skyelice.se
2009-02-13.
Skrockfulla människor uppskattar inte fredagen den 13:e, men för mig är tretton inte något otursnummer, snarare tvärtom. Min mamma var född 13 februari och skulle ha fyllt 101 år idag. Alice är född den 13 mars och det lilla tösen har skänkt mig så mycket glädje och lycka.

I morgon firar vi Alla Hjärtans dag, en speciell dag för oss. Det råkade slumpa sig att vår första collie, Brasse, fick somna in denna dag 1996. Vi tänder ett ljus och tänker på honom, det är nu 13 år sedan. Gordon kom in i våra liv några månader senare. Den charmören är född den 8 mars, på Internationella kvinnodagen. Gordon är pigg och glad i sinnet, har glimten i ögat, är matfrisk, äter som en häst om han får. Han har dock fått alltmer bekymmer med att hålla avföringen. Han behöver de senaste veckorna även gå ut på nätterna. Han är naturligtvis undersökt flera gånger och röntgad hos veterinär och man fann inget fel. Förmodligen är det en ren åldersförändring. Vi känner att det börjar bli dags att ta farväl men det är så svårt att ta beslutet när han visar livsglädje, men å andra sidan det är så vi vill minnas honom - den lille glade valpen som vi kallade "svansviftaren". Vi får ta en dag i taget och mentalt förbereda oss.

Vi kan glädja oss åt att parningen mellan Alice och Orlando gick så bra. De blev riktigt förtjusta i varandra och det dröjde inte mer än 5-10 minuter av lek till de var redo. Det blev ett rejält "häng" 12-15 minuter så det finns bästa tänkbara förutsättningar att det skall bli kärleksvalpar som väntas komma till påskhelgen. Precis som förra gången tog vi progesteronprover i Danmark och väntade till rätt dag innan de fick träffas. Det fungerade perfekt, Alice är redo att para först på 17:e dagen, det har stämt båda gångerna.

Det blev kärlek direkt och efteråt är det noggrann tvättning!

Per och Alice bodde på ett trevlig pensionat, gjorde långa promenader utmed havet och vid Vallö Slottspark. Det blev lite bilder som jag kommer att lägga in i http://gallery.skyelice.se.

Igår var jag hos en väninna och fotograferade hennes hundar. Det blev även en roligt stund för Ida och tollaren Spex, 10 månader. De rusade runt, lekte, brottades i snön och hade otroligt kul. För en gång skull var Ida lite trött när hon kom hem. Kommer bilder från deras ystra lekar i galleriet också. Måste dock sortera och klippa till dem lite. När man tar actionbilder på hundar så får kameran bara gå - det blir bort åt 300 bilder ganska snabbt, men då lyckas man också få ett antal roliga, härliga bilder med fart.

Alice och Ida lekte en stund i snön också.
2009-02-10.
Utmaning.

Jag har blivit utmanad av Hilde, Happy Workmate.
Utmaningen går ju ut på att man skall gå till den 6:e mappen i "Mina bilder" (Win) och lägga ut det 6:e fotot och skriva lite om det.

Det blev en nostalgitripp för min del. För vad fann jag i 6:e mappen om inte gamla diabilder som jag skannat in.
Den här gamla suddiga bilden hade nog aldrig blivit publicerad på min hemsida, men nu bjuder jag på den. Den föreställer min bror Roland och jag som befinner oss på militärt område på Fårö, Gotland med kamera- och badutrustning. Roland var civilanställd på KA (kustartelleriet), jobbade med deras elektroniska utrustning, radar på båtarna. Året är 1971. Min älskade bror, dog hastigt i en hjärtattack för några år sedan. Saknar honom så mycket när jag ser denna bild!

Att utmana sex kompisar fixar jag inte tyvärr - alla som kan bli aktuella har redan fått utmaning.
2009-02-05.
Parningsresa.
Nu är Per och Alice på väg ned till Köge i Danmark för att träffa våra vänner. De skall bo på ett trevligt ställe fram till måndag och får samtidigt lite mysig semester tillsammans. Vi hoppas att tycke uppstår mellan Alice och Orlando och att allt går bra.

Det har varit lugnt i huset, Alice och Ida har lekt som vanligt och våra två gossar har visat lite intresse. Efter att Alice och Per reste på morgonen blev Gordon lite orolig, skulle ut. Det visade sig att han minsann skulle ut och leta efter Alice, han knallade iväg, så jag fick hämta hem honom. Det är en gammal man som inte har så hög fart, "bakvagnen" börjar ge med sig, men humöret, matlusten och huvudet är det absolut inget fel på. Hans flicka hade gett sig iväg............!!!!

I måndags hade vi så härligt väder så vi tog oss en promenad ned till sjön alla fyra hundarna och jag. Det blev en del fina bilder igen, speciellt på Gordon. Han var så pigg och glad, det riktigt lyste i ögonen på honom. Varje dag är en gåva - älskade gubben
2009-01-31.
Rapport- och lydnadsträning.

Jippie, vad kul vi skall ha tycker Ida.

Vi är riktigt flitiga med träningen och det är jättekul. Det är i första hand Ida som tränas, Alice löper och får vara med lite på slutet. Hon luktar ju så gott och stör koncentrationen. Löpet är nu inne på dag 10 och vi förbereder oss för en parningsresa till Danmark. Det blir Per och Alice som reser iväg och har trevligt tillsammans, medan jag är hemma med pensionärerna och den vilda tonåringen.

Förra lördagen gick vår gemensamma rapportträning inte lika bra. De unga och oerfarna hundarna hade en del hyss för sig och vi förstod inte riktigt varför. Ida började med att så fort hon blivit uppbunden på B-stationen, bita av kopplet och stack iväg till mig på A-stationen innan någon ens hann reagera. Vi fick bara höra i radion att hon var iväg och det dröjde inte många sekunder tills hon kom in i full fart. Sedan försökte hon nagga sönder nästa koppel också så vi fick ha specialbevakning på henne. Nu har husse tillverkat ett speciellt Ida-rapport-koppel i form av en plastöverdragen vajer försedd med hakar.

Lydnadsträningen i ridhuset går jättebra, Ida börjar bli riktigt duktig även på platsliggningen och sitta kvar. Det är inte lätt för en så glad och nyfiken tjej som bara måste vara med och få vara i centrum för allting som är roligt. Hon skriker och skäller om de andra leker och busar, då skall hon dit och vill vara med. Men vi kommer att få ordning på denna flicka också, mamma var precis lika stollig som tonåring.

Ida har otroligt mycket spring i benen och tyvärr har hon fått smak på att jaga också, precis som mor. Usch igår drog hon iväg och hade drevskall efter hare eller rådjur - jag såg inte för hon var ute i vassen. Josef, vår lille omtänksamme ordningsman, försökte hjälpa mig och visade var hon drog in i vassen.

Ida på väg ut till B-stationen. Foto: Hilde B Andersson.

Leo på väg in till oss.
Idag var vi i Källby tillsammans med Birger, Hilde och Leo för att köra lite grundövningar i rapport med korta sträckor och synretning. Leo och Ida var båda kanonduktiga - vi var jätteglada över att det gick så bra. Ida var ganska tyst, var lite sur över sin vajer och försökte istället slita loss den lilla tallen med rötterna, samt kränga ur halsbandet, men tji fick hon. Vi hade tänkt på det också, det satt väl om halsen. Hon var ivrig på att få komma iväg igen, det är så otroligt kul tycker hon.

Josef, Leo, Vega och till sist Alice fick sedan leta efter saker i den avvallade uppletsrutan. Vi avslutade dagen med att dricka kaffe tillsammans. Det var en lite disig och kylig dag, men det blev kul för vi var så nöjda med träningen.

Naturligtvis var Gordon med, han gick en liten promenad för att sedan ligga i bilen och mumsa på sin kong som jag fyllt med godbitar.
2009-01-18.
Rapportträning.

Stationsträning - Ida är tyst! Foto: Hilde B Andersson
Nu är vi igång ordentligt med träningen. Igår hade vi en jättetrevlig dag där Alice och Ida deltog tillsammans med Vega och Leo (holländsk herdehund) Diva (flat) Tara och Ami (aussie). Idag var det Evelina och Johan som tog oss till ett ställe på Kinnekulle, där vi hade jättebra sträckor med två förlängningar. Totalt blev det ca ½ kilometer ut. Vi började med ungdomarna Ida, Diva och Tara tillsammans med Vega. Det blev lite högre svårighetsgrad, ingen synretning och vägen delade sig på ett ställe, dessutom kom det störningar i form av korpar som kraxade ljudligt i skogen.

Ida var idag väldigt duktig på stationen. Vi hade lite längre väntetid och hjälptes åt att hålla de "pratsamma" flickorna (Ida och Tara) tysta. Det kom inga skall från Ida, endast något lite gnäll av förväntan. Första sträckan från B till A gick kanonbra, hon sprang snabbt och säkert. Efter en stunds väntan hos mig på A-stationen, hade hon tappat lite fokus på vad hon skulle göra (förutom att sitta tyst). När jag skickade henne rusade hon ut, tog en liten sväng ut i skogen vid sidan om och vi bad om lite hjälp från C-stationen (de hade gjort en förlängning på ca 100 meter) Per ropade på Ida, vi hörde inget men hon måste ha uppfattat husses röst för hon stack iväg, passerade B-stationen och kom fram till Per. Jätteduktigt av henne. När sedan Per skulle skicka tillbaka henne till mig, gjorde hon återigen ett litet stopp och vi ropade för att hon skulle komma ned till oss på A. När hon väl kom iväg sprang hon snabbt, vi tog tider på hundarna och Ida har hög fart.
Detta var Ida andra träning ihop med flera hundar och utan att se mottagaren. Idag blev det lite för svårt för henne, hon var jätteduktig på stationen genom att sitta tyst och vänta, men då hade hon glömt lite vad hon skulle göra i nästa steg. Vi avslutade träningen med att hon fick springa en fjärde sträcka, men då kom husse fram och visade sig för att sedan försvinna bort igen. Vi skickade iväg henne och då gjorde hon en rivstart och sprang iväg allt vad de små benen klarade av. Nu skall vi träna lite "synligt igen" tillsammans med att vänta lite längre på stationen, där hon skall vara lugn och tyst. Rapport är ingen enkel sport, men det är väldigt roligt. Hundarna älskar det, och vi själva har himla trevligt tillsammans.

Här kommer Ida i full fart in till A-stationen. Foto: Hilde B Andersson
Efter ungdomarna hämtade vi Alice, Ami och Leo. Nu blev det springa av det kan jag lova. Oj, vad taggade de var. Alice som alltid suttit tyst vid sitt trä, gnisslade lite. Hon hade så stor förväntan och det blev lite störning. När vi skulle sända Ami, fick vi meddelande via radion att gå tillbaka och vänta en bra stund, det kom nämligen ett par ryttare med nordsvenska hästar som vi fick vänta in. De passerade och hundarna tittade stort på det ståtliga djuren. Hundarna skulle sedan springa samma väg, men de tog ingen notis om att det alldeles nyss gått hästar. Hundarna blev ännu mera motiverade av att få vänta, de gick klockrent, fyra-fem sträckor, snabba tider. Det blev några kilometer vardera och de var trötta och nöjda efter sin roliga träning.

Alice springer oerhört snabbt, hade något "quick-stop" ,hennes lilla retfulla snabba stop, ca 10-20 meter bort, då hon vänder sig om för att sedan rusa iväg igen. Vi har aldrig förstått varför hon gör så här, men Evelina som för första gången såg det tyckte sig se lite trots :-) Alice är väldigt lurig, vet att hon inte får springa ifrån mig och Per vid promenader, men tyvärr alltför ofta smiter hon iväg. Nu får hon lov att försvinna bort i skogen till hennes förtjusning.

Gordon och Josef fick vara hemma på altanen och i trädgården. De hade fått var sin kong fylld med godis som de smaskade och slickade i sig. Alice och Ida fick också var sin kong med godis som belöning efter sin träning. Under tiden satt vi vid elden, drack kaffe och grillade. Jättemysigt, trots att det var kallt i vinden. En härlig avslutning på en lyckad dag.

När vi kom hem fick jag telefonsamtal från Eva med Jade och återigen varit ute med sina träningskompisar i skogen. Det är så roligt att höra hur duktig Jade har blivit. De tränar uppletande och spår med stor framgång och hon springer långa budföringar. Jade är en riktig arbetsmyra, måste får utlopp för all sin energi. Denna skogsträning är enormt rolig - Jade har sådan förväntan, men koncentrerar sig när hon väl kommer ut i spåret och i uppletsrutan. Fortsätt lycka till med er träning.

Ikväll skall vi till ridhuset i Hällekis och träna igen. Då blir det lydnad, hopp, apportering och platsliggning. Vi använder klicker och targets, det gillar våra töser. Förra veckan fick även Gordon och Josef komma in en liten stund och visa upp sina färdigheter, det får vi nog upprepa idag. Speciellt Josef blev så glad att få vara med!
2009-01-12.
Is, kyla och rapportträning.

Året har börjat fantastiskt fint med vackert vinterväder, solsken, kyla och is ute på Vänern. Eftersom jag är så förtjust i det arktiska landskapet har vi tillbringat en del tid ute på Vänerns is. För Ida var det premiär att leka isprinsessa, Alice har varit med förr och de hade så kul. Josef och Gordon var också med, men höll sig närmare stranden, det är lite väl halt för våra veteraner. Josef kommer gärna med, men han är en så omtänksam gosse och vill hålla reda på sin gamla far.

"Ojoj, det är bättre inne i den täta vassen!!!!!!"

"Suck, inte lätt att hålla reda på farsan - han skall hålla sig på landbacken.......!!"
En av dagarna fick vi bekymmer då Gordon fick för sig att komma ut till oss på isen, men kom på att "fy vad halt det var för en gammal man" så han försvann in i vassen och och kom inte ut igen. Vi letade efter honom i den täta vassen, ropade på honom. Jag skickade in både Josef, Alice och Ida för att hämta honom utan resultat. Jag hörde bara att det knakade i vassen, men vissa stunder var det alldeles tyst. Jag blev riktigt orolig när han varit borta i säkert en halvtimma. Men till slut kom han ut, plötsligt stod han där vid stranden och såg bara glad och förvånad ut. Att han hade förirrat sig därinne, bekymrade honom inte alls, nu kom han skuttande, skulle leka med en pinne och ha godis från min ficka! Lille gossen, han tror han är en unghund, men bakbenen, knäna börjar bli lite svaga. Vi förstår att han inte ser så bra längre, men hörseln har vi inte uppfattat som dålig. Det är inte första gången han "försvinner" iväg, kanske han är lite senil. Men han är glad, ibland på riktigt bushumör och lyckligt ovetande om sin ålder.

Hilde med Vega och Leo kom också på besök och vi fotograferade isformationer och hundar. Hade riktigt kul och hoppas vi får lite vackra och konstnärliga bilder som vi kan publicera eller rama in. Håll utkik i våra fotoalbum. Vi tog även en tur ut på isen vid solnedgången, men då blåste det nordanvind och vi frös, men tjusiga bilder ville vi ha. Vad gör man inte för den perfekta bilden, kolla nedan :-).

Vega och Leo funderar över varför matte ligger på isen och fotograferar isskulpturer!

Den 10 januari var den roliga och återkommande "nyårspromenaden" tillsammans med klubbmedlemmar och hundar från Götene BK. I år var vi ca 40 personer som vandrade, ca 6 km, tillsammans med hundar från klubben till Vristulven. Där samlades vi och grillade korv och njöt av utsikten över den i år isbelagda sjön. En del tog med bilarna och valde att endast gå en sträcka. Det är verkligen ett populärt årligt arrangemang, alla kan delta oavsett vilken kondition man är i. Per gick fram och tillbaka, men med olika hundar. Jag gick ca 1 km med Gordon för att möta husse och Ida, som gick första sträckan, medan Alice och Josef fick gå med Per tillbaka.

Igår den 11 januari hade vi en riktig rolig träningsdag. Vi träffades i Källby för att träna rapport. Det blev Idas första riktiga träning i grupp med en rapportsträcka utan synretning och med förlängning. Vi var imponerade, Ida var riktigt bra, fick springa tre sträckor. Hon startade med hög fart, målmedveten och tog sig t.o.m. igenom B-stationen endast med ett litet stop, för vidare till C . Det var premiär för henne med förlängning och hon klarade det galant. Däremot har hon lite svårt att sitta tyst på stationen, det måste vi träna lite extra på.

Efter att de unga hundarna - Diva, Ida, Tara samt Vega hade tränat färdigt bytte vi hundar. Nu blev det Alice, Ami och Leos tur. De var på topphumör, efter att ha suttit i bilarna och väntat, mycket väl medvetna om vad som skulle komma. Unga Diva ( en flat) fick springa några sträckor igen. Alice var otroligt glad över att få springa rapport, det var länge sedan för hennes del, och det gick som en dans. Tre sträckor med förlängning, full fart och hon är tyst på stationen i motsats till dottern Ida. Ami var så taggad och glad över att få springa så hon "lät" t.o.m ute på sträckan, det gick inte att springa tillräckligt fort. Leo och Diva var också jätteduktiga. Vi var så nöjda med vår träning och våra hundar och tog en fika tillsammans som en avslutning. Denna gång tränade vi inte så långa sträckor, ca 150 - 400 meter, men med en 90 graders vinkel och utom synhåll. Det är viktigt med variation, nästa gång får det bli lite längre sträcka.
2009-01-01.
Tolvslaget.

Vilken härlig känsla, vilken glädje. För första gången på många år har vi äntligen kunnat fira in det nya året i vårt hem utan något som helst störande ljud från raketer och smällare! Vi tror knappast det är sant :-).
Vi firade med lite gott i glasen och hundarna med stora köttiga märgben.

Upp till menyn