|
- 2009-01-01.
Tolvslaget.
Vilken härlig känsla, vilken glädje. För första gången på många
år har vi äntligen kunnat fira in det nya året i vårt hem utan något
som helst störande ljud från raketer och smällare! Vi tror knappast
det är sant :-).
Vi firade med lite gott i glasen och hundarna med stora köttiga märgben.
- 2008-12-31.
Årets sista dagar.
Julfirandet har jag skrivit om under kåserier. Det blev några
lugna och härliga dagar tillsammans med hundarna. Det var Gordons
13:e julfirande och han älskar det verkligen. Han och Josef kollar
in alla paket, river nästan ned granen. Gordon har fullkomlig
kontroll vad vi har på våra tallrikar. När vi äter av sillen är han
inte intresserad, men när vi byter tallrikar till skinka, korv, dopp
i grytan, då är han i sitt esse. Alice och Ida tycker
självklart det är väldigt kul också, men jag blir så glad över att
"gubbarna" visar sådan glädje och engagemang.
Den 28:e var vi med "Rapportgänget" igen och tränade. Det var
jätteroligt att komma igång och nu var det Idas tur att göra debut i
lite större sammanhang. Alice fick vara hemma tillsammans med Gordon
och Josef.
Vi träffades här i Blomberg och körde några sträckor uppe i hagen.
Där hade vi bra uppsikt på hundarna, som alla var unga och mer eller
mindre nybörjare förutom Vega, som är duktig, van och mycket säker
på sträckorna. Vi var alla väldigt nöjda med hundarna, de var
jätteduktiga allesammans.
Idas första sträcka fick jag hjälpa till lite genom att ropa, men de
andra två sträckorna sprang hon fort och säkert. En riktigt bra
debut. Nu skall hon lära sig att sitta tyst vid sin
uppbindningsplats, det lär bli svårare. Ida är en "pratsam" liten
dam, men vi får träna på det. Ida är betydligt yngre när hon börjar
med rapport än vad Alice var.
Efter rapportträningen gick vi ned till sjön, utanför vår
bostad, och grillade korv. Det var en jättefin dag, strålande
solsken och vacker utsikt. Korven smakade så där ovanligt gott att
äta ute i denna miljö.
Det var ett par hundar som fått ligga i bilen och som behövde få
göra något roligt. Ami är en duktig rapporthund som nu får stå
tillbaka lite för unga Tara, och Leo, Vegas bror, har endast tränat
lite rapport för skoj skull. Samma sak med Josef. Nu tog vi med
Josef, Leo och Ami och gick ut en sträcka för att låta dem springa.
Jösses, vad de tyckte det var kul. Ami, som är "proffs" stack iväg
som en raket. Därefter skickade jag iväg Josef som jätteglad rusade
iväg till husse en bra bit bort och utom synhåll. Därefter
Leo, lika glad över att springa. Det blev åtminstone fyra sträckor
med förlängningar och hundarna sprang för glatta livet,
jättelyckliga över att få vara med och jobba :-)
Jag blev riktigt imponerad av Josef, han har inte tränat rapport
särskilt många gånger och är otränad, lite överviktig och blir 10 år
till sommaren. Men vilken fart, vilken vilja och glädje. Det var en
fröjd att se honom.
Senare på eftermiddagen tog Per med sig Alice på en riktigt lång
och spännande promenad, där hon fick springa lös en del. Nu var alla
hundar trötta och nöjda med helgen och även vi naturligtvis.
Vår måndagsträning i ridhuset är väldigt kul. Ida och
Alice är väldigt duktiga var och en på sitt vis.
Igår, åkte Per och jag in till stan för att gå på bio. Det är inte
ofta vi lämnar hundarna ensamma hemma för egna nöjen, men vi ville
gärna se den nya filmen "Australia". Vi besökte Australien 1997 och
var i "Outback" där filmen spelats in. Vi kände inte igen oss
precis, men känslan, den aboriginska musiken och mystiken, det karga
röda landskapet. Det var en välgjord, vacker film med en bra "story"
och strålande skådespelare.
Idag på nyårsafton träffade vi några vänner på Götene BK för att
träna med våra hundar samt umgås på årets sista dag. Vi ville ha
trötta hundar inför kvällens dunder och brak som vi försöker undvika
så gott det går. Det blev en lång promenad, t.o.m Gordon orkade gå
"Skjutbanerundan". Sedan fick Alice och Josef spåra och Ida fick
springa fyra budföringar/rapportsträckor (grundövning) .
Alice och Leo låg plats med skott och där Per och Hilde var utom
synhåll. Detta moment finns i högre klass och de har börjat träna på
det. Hundarna var båda kanonduktiga, låg där så tryggt när skotten
kom. Samtidigt hade jag Ida att ligga framför mig, fast på lite
längre avstånd, när skotten gick av. Ida reagerar inte alls på
skott.
Våra närmaste grannar har rest bort och det verkar väldigt lugnt i
Blomberg denna kväll. Det känns bra, då kan vi laga till vår
gratinerande hummer och dricka lite skumpa, ha en fin avslutning på
året som gått. Hundarna skall när vi närmar oss tolvslaget få var
sitt stort och köttigt märgben, vi har på TV och ljuv musik ( som de
gillar). Vi hoppas att vi inte bli alltför "beskjutna" utan kan
skåla in ett nytt år med glädje.
Blomberg i rimfrost - vårt grå hus skymtar bland träden bakom
vassen.
- 2008-12-18.
Jordskalv i Skåne.
Många i Södra Sverige kände av jordskalvet tidigt på tisdag
morgon, 06.20, den 16 december. Sven och Irene med Sunita
bor endast några mil ifrån jordskalvets epicentrum. De ringde och
berättar om hur Sunita med stor sannolikhet kände av att det skulle
hända något. Sunita var som vanligt, glad och lugn, men vid
elvatiden på kvällen började hon att vandra runt, tittade, stirrade
på dem, som att hon ville berätta något, ville ut. De gick ut,
tänkte hon behövde rastas. Hon drog då alldeles våldsamt, hade
bråttom och ville till skogen intill.
Sedan gick de till sängs, men Sunita kunde inte komma till ro. Nej,
hon ville ha matte och husse vakna, hon tittade på dem hela tiden,
ville berätta något, var orolig. Det blev inte mycket sömn den
natten, de var ute flera gånger, då var hon nöjd.
Naturligtvis undrade Irene och Sven varför Sunita plötsligt blev så
här orolig utan anledning. Hon är trots sin ungdom alltid så lugn
och trygg. Irene börjar jobba tidigt och steg upp vid
sextiden, satt i köket och skulle äta sin frukost. Sunita var
fortfarande orolig, sprang fram och tillbaka, ville vara med matte i
köket och se till husse i sovrummet. När klockan var 06.20 började
huset skaka, porslin och annat som stod framme flyttade sig, det
dånade och var riktigt otäckt. Sunita blev inte rädd, hon bara
stirrade på Irene samt sprang in till Sven i sovrummet under tiden
det skakade, skulle kontrollera att husse var där.
Irene och Sven blev mycket fundersamma över vad som inträffat, någon
explosion i området , det blev många gissningar. När Irene
åkte till jobbet hörde hon att det inträffat ett för Sverige riktigt
stort jordskalv, och att dess epicentrum var inte alls långt ifrån
deras bostad. Det blev ett stort samtalsämne, alla hade upplevt det
som mycket obehagligt. Många husdjur hade blivit förskräckta,
sprungit och gömt sig när det hände.
Lilla Sunita var med stor sannolikhet förberedd på att det skulle
hända något, ville förvarna sin matte och husse så att de kunde
sätta sig i säkerhet. Vad skall man annars tro, när jordskalvet var över, var Sunita precis som
hon brukar igen. Hon var nöjd och glad, all oro var borta, hon gick
och lade sig för att sova, trött efter nattens upplevelse och
"arbete".
Det är så märkligt och spännande att våra djur kan känna på sig
faror, men det finns många sådana berättelser från stora
naturkatastrofer, där djuren hunnit sätta sig i säkerhet innan
jordskred, vulkanutbrott och tsunamin.
- 2008-12-16.
Spår, uppletande och träning i Hällekis ridhus.
Trots att julruschen är i fullgång ligger vi inte på latsidan
vad gäller att aktivera våra hundar. Har bara inte skrivit något här
i träningsdagboken. Helgen 6-7 december tränade vi både spår och
uppletande tillsammans med Britt, Malte och Kozmoz. Det blev en fin
och minnesvärd träningsdag. Alla våra hundar fick gå spår utifrån
deras förutsättningar. Kozmoz var väldigt trött och hade nog ont i sin
kropp men jag gick ut ett litet spår, i mjuk terräng ca 50 meter,
till honom med en matskål med hans favoritmat, rått kött, som slut.
Han fick frispåra om han ville. Det trillade tårar utmed mina
kinder då jag såg att han målmedvetet gick iväg exakt som jag hade
gått, han spårade perfekt med sina stela ben - tyckte det var
spännande trots att han var så trött. Han ville dock inte äta av det
goda som fanns i skålen. Efteråt sov han hela kvällen och
natten, verkade nöjd, berättade matte Britt. Jag känner så stark
ömhet och tycker gamla hundar är så fina, vackra, de visar
sådan klokhet och vilja att vara till lags, göra oss glada in i det
sista.
Gordon, också en gammal man, var riktigt pigg. Han har lite ont
i sina bakben, men spåra det älskar han. Inget långt spår till honom
heller, men det var full fart ut och han hittade sina tre pinnar och
slutet. Det blev mycket beröm och godis. Han var så glad över
att få vara med och arbeta.
De andra hundarna, Malte, Josef, Alice och Ida fick längre och
svårare spår som de fixade galant. Sedan gjorde vi en uppletsruta
och skickade ut Malte och Alice. De är säkra och duktiga på att
hämta grejor och leverera. Däremot har polletten inte riktigt
trillat ned på Ida vad det hela går ut på. Har gjort något fel i
hennes träning från början. Idag hämtade hon dock in en sak, kom med
den i full fart till linjen medan Britt och jag högljutt berömde
henne. Jag blev också himla glad att hon nu äntligen börjar förstå
vad vi vill att hon skall göra. Tidigare har hon rusat ut och snabbt
markerat "här ligger något" och sedan rusat vidare. Så gör hon även
med spårpinnarna - mycket snabb markering så det gäller att jag
hinner med att berömma.
Vi är ett gäng från Götene som hyr in oss i Hällekis ridhus under
vintern. Ett par timmar varje måndag kväll disponerar vi ridhuset,
ett jättebra initiativ av Evelina. Ida och jag utvecklar vårt
samarbete med hjälp av klickern. Hon är riktigt duktig på att hoppa,
att lägga sig, sätta sig snyggt framför och vid sidan. Hon hämtar
och håller fast apportbocken, även den tyngre varianten. Vi tränar
bakbenskontroll, hon får flytta sig runt. Budföring är en favorit,
det går undan, Ida älskar att springa.
Per och Alice tränar momenten inför högre klass, igår hade de en
platsliggning tillsammans med Hilde och Leo, där hundarna lämnades
utom synhåll en kort stund. Det gick jättefint, trots störning från
de andra hundarna som tränade. Tungapporten fungerar bra för Alice,
fjärrdirigering, framåtsändande är svåra moment som de delat
upp för att sedan kedja ihop (baklängeskedjning).
Vi har väntat på att Alice skall börja löpa, det är nu mer än 10
månader sedan förra löpet, men hon är hemlighetsfull. Hon hade
11 månader emellan förra gången, men då hade hon ju fött en kull
valpar däremellan. Tidigare har hon löpt med ca 8½- 9 månaders
mellanrum. Vi hade planerat att para henne vid nästa löp, som vi
beräknade till sommar/höst 2009, men om det nu drar ut på
tiden, kanske vi väljer att låta henne para sig vid detta löp.
Dock har vi ännu inte bestämt oss för vilken partner.
Den 8 december reste Ida, Josef och jag till Falköpings
Smådjursklinik för att få Ida ögonlyst av Eva Gustavsson. Det gick
alldeles utmärkt, hon har nu riktigt bra ögon, fick U.a. Hon hade
liksom de andra valparna mycket litet crd som 8 veckors
valpar.
Jag passade också på att visa Josef som fått en liten knöl, som en
hasselnöt, på bröstkorgen. Eva var helt säker på att det endast var
en fettknöl, vilket kändes lugnande.
Vi har vägt våra flickor. Ida är helt urfälld, ser nästan ut som en
korthårig collie, hon vägen 21,7 kg. Alice är i full pälskondition
och väger 22,9 kg. De är välmusklade och bra i sina kroppar.
I helgen som gick var hela familjen uppe i hagen för att försöka ta
lite julkort. Det är inte lätt att fotografera fyra hundar, dessutom
med tomteluvor. Jag har lagt ut ett roligt bildkollage på
http://gallery.skyelice.se.
När vi såg denna bild skrattade vi och hade roliga förslag på
tanke/pratbubblor. Alice och Gordon ser så sura ut, hahaha.
Ja, kom med förslag, vad tänker de? Kanske : "Farsan, det här är
ju pinsamt" " Ja, fy hundan, samma elände varje år"
Vi önskar alla en fin jul, hoppas vi får lite vackert väder och kan
vara ute i skog och mark med hundarna!
- 2008-12-02.
Dagarna rusar fram och vi har passerat första advent. Det har
varit riktigt händelserikt och positivt. Jag börjar med helgen 16
november då vi hade avslutning i klickerkursen. Då var vi ute i
skogarna runt Falköping och tränade spår och uppletande. Vi trodde
faktiskt att vi för en gång skull skulle få en solig dag, slippa
ifrån regn som tyvärr varit ett stående inslag vid varje träff. Det
började bra, men strax efter att vi kommit ut i skogen kom regnet.
Det finns inget dåligt väder sägs det, bara fel kläder och tyvärr
hade vi inte klätt oss för regn eftersom det var klarblå himmel
hemma och inga tunga regnmoln i sikte. Hundväder, har vi hört och
hundarna bryr sig inte. Vi var tappra och glada ändå. Spåren
blev kanonbra, fick ligga till sig rejält. Under tiden talade vi en
del om olika träningstips samt fikade medan regnet droppade ned i
våra kaffekoppar. Alice fick gå ett svårt spår med mycket spännande
vinklar som Kurt hade lagt. Det var klockrent för hennes del,
hon är verkligen en bra spårhund. Idas spår var också ganska långt
och en del vinklar. Vi hade lagt ut pinnar för att testa om hon tog
upp dem. Hon markerade alla pinnar, visade mig snabbt, men
ville vidare. Hon hade enormt drag i linan, jag orkade knappast
hålla emot. Hon har stor motivation att spåra och vi måste träna mer
på detta, hon älskar det.
Mot slutet vallade Carina och Kurt av en uppletsruta och skickade ut
Alice först. Fyra föremål och hon gick ut perfekt och hämtade in
dem. Det var riktigt tävlingsmässigt, hon är bra på detta moment.
Ida fick stå över, men vi gick igenom hur man kan träna med klicker.
En metod som jag skall testa.
Onsdagen den 19:e november reste Ida och jag till Eskilstuna
för att hälsa på Jade, Ewa och Thomas i deras butik Jumpin Ridsport.
Det blev ett kul möte för systrarna igen. De är så lekfulla och
glada över att träffas. Kunderna som besökte butiken tyckte de "såg
dubbelt" och javisst, de är och var riktigt lika varandra då de stod
med tassarna på gallret och spanade ut i butiken.
Välkomna - kan vi stå till tjänst?
Under dagen började det att snöa så vi tog
lite roliga tomtebilder på Jade och Ida. Bilderna skall vi ha till
jul, flickorna var riktigt duktiga fotomodeller trots sin livlighet.
Vädret var dåligt, dimma, snö och slask, då vi reste hem, men
det gick utmärkt. Vi tog det försiktigt. Det var en
jättetrevlig dag och nu är företagets nya hemsidan dessutom klar:
www.jumpinridsport.se.
Söndagen den 23 november reste Per och jag till Töreboda för att
lämna våra fyra hundar till Susanne på hennes hundpensionat.
De har varit där tidigare och trivs jättebra. Susanne tar endast
emot 8 hundar och har stora fina rastgårdar, det kan inte bli
bättre. Tack Susanne för att du tar hand om våra hundar så väl. Vi
har ingen som kan ställa upp och avlasta oss så vi är glada att vi
funnit ett bra pensionat där hundarna trivs väl.
Nu gick färden upp till Sunne, Selma Lagerlöf SPA för två dagars
avkoppling med bad, massage, god mat och vila. Gud så skönt det var,
vi njöt i fulla drag. Dessutom firade vi min födelsedag, det blev en
fantastisk dag.
I fredags var jag med på dagträningen i Götene tillsammans med
klubbkamrater. Vi träffades redan på förmiddagen och hade
några timmars trevlig samvaro och bra träning med våra hundar. Sedan
avslutade vi med kaffe och lussebullar. Jag tränade med Ida på
appellplanen bland annat kontaktövningar, sitt, ligg samt
apportbocken hämta och hålla fast. Vi gjorde också några
hoppövningar. Jag använder klickern och Ida är riktigt duktig. Vi
börjar få ett bra samarbete.
Vi vallade en uppletsruta och hundarna var duktiga hämtade in
utlagda saker. Ida har inte riktigt fått klart för sig hur hon skall
agera i uppletsrutan. Alice lärde sig själv enormt fort så vi tog
nog lite för givet att Ida skulle göra detsamma. Ida springerr
gärna ut, hon markerar, duttar till på föremålet/föremålen. Ibland
tar hon upp dem en kort sekund, men släpper och springer tillbaka
till mig. Nu skall jag försöka lära in detta enligt klickermetoden
med bakåtkedja. Har börjat lite med att lägga en vante på marken och
en godisburk. När Ida lämnar vanten får hon tillgång till burken
genom "varsågod". Det fungerar bra, sedan får vi bygga vidare på
detta.
Igår kväll började vår gemensamma träning i Hellekis Ridhus. Vi är
ett gäng som hyrt in oss där, det var kanonbra. Både Alice och Ida är med och
de fungerade hur bra som helst i denna miljö. Ida ville äta lite
hästskit som fanns naturligtvis, men det slutade hon med efter en
stund. Vi tränade hopp, sitt, ligg, apportbocken, platsliggning i
grupp för första gången för Idas del samt gjorde en budföring genom
hela ridhuset. Oj, vad hundarna sprang - de tyckte det var kanonkul
att springa i den mjuka torven. Härligt att vara oberoende av
väder och vind och ändå träna hundarna under trevliga former. Vi har
även tillgång till köket och kan koka kaffe.
Jag ägnade också en stund åt att öva Ida på att ta och lämna en
vanten till mig för att därefter få tillgång till burken med godis.
Det fungerade bra trots störningen från de andra hundarna.
Under vintern skall vi också börja med rapporten igen. Tänker ha med
både Alice och Ida. Söket får vi lägga lite på framtiden, det blir
tyvärr så sällan vi kan träna eftersom det är långa avstånd till
vårt trevliga sökgäng. Spår och rapport är enklare att träna här
omkring.
Till sist måste jag skriva lite om våra dagliga promenader här
i vårt naturreservat. De är allra viktigast och ger så mycket glädje
och samhörighet. Gordon börja bli lite gammal men hänger med
bra, kan springa lite ibland, skutta och hoppar samt hämtar pinnar
för att leka med Ida och Alice. Josef som inte heller är någon
ungdom längre är dock helt vital i alla leder. Har aldrig sett honom
halt. Han är dock rörande omtänksam om sin pappa. Han har tagit på
sig en roll att övervaka och ta hand om sin far. Går alltid några
meter ifrån honom, väntar och tittar hela tiden vad han har för sig.
Om han blir lite efter, står han där och stirrar på oss och säger
"vänta nu". Josef har så uttrycksfulla ögon och det syns i dem
vad han vill förmedla. Om Ida och Alice blir alltför vilda och
springer fram och nästan knuffar till Gordon och Josef, blir Josef
lite irriterad och visar det. Ta det lugnt, säger han! Det är
verkligen rörande och gulligt att se denna omsorgsfullhet hos Josef.
När Josef är ute ensam tillsammans med tikarna är han hur busig som
helst, deltar gärna i lek med pinnar och race, men efter en stund
skall han hem för att titta till Gordon. När vi vänder hemåt
springer han före och står utanför hundgården och tittar på Gordon.
Han har en mycket stark flockkänsla och vill helst att alla skall
vara med på promenaderna!
- 2008-11-14.
Månadskrönika.
Som jag skrivit i inledningen så är detta ingen dagbok
egentligen, kan lika gärna bli en månadskrönika. Oktober och halva
november har gått och det har hänt väldigt mycket här. En del har
jag skrivit om på andra sidor på hemsidan, som vår helg tillsammans
med alla Alice barn med familjer. I september reste Carin och jag
ned till Öland och hälsade på Sydney och passade på att få fyra av
unghundarna höftledsröntgade. Jade kunde inte delta, men röntgades i
början av oktober. Alla fem har utmärkta höfter (A) och lika
utmärkta armbågar (0) vilket känns oerhört skönt.
Mentalbeskrivningen gick bra, vi är mycket nöjda med resultaten.
Hundarna var glada, tyckte det var kul med denna konstiga
skogsrunda, löste sina uppgifter utan att lägga på sig någonting
efteråt, inga negativa minnesbilder. Lekte mer intensivt på slutet
och alla var skottfasta. Ett resultat som vi kan vara stolta över,
klart över medel/snittet vad gäller rasen.
Vi har hunnit med en resa till Norge, Kongsvinger, och ställt ut Ida
och Alice. Vi hade hoppats på ett "Stor-Cert" till Alice så att hon
kan få titeln NUCH, men vi nådde inte ända fram. Hon fick CK,
väldigt bra omdöme, blev 3:e bästa tik, men två vackra damer stod
före och båda stod för championat så vi får göra ett nytt försök.
Ida visade upp sig med elegans tillsammans med husse, vann sin klass
med CK. Idas pappa Patrick var med till Norge, blev Bästa hane,
Cert, NUCH, BIR och sedan BIG 2. Det blev en riktigt trevlig resa,
även om vi inte fick med oss något NUCH till Alice.
Ida och jag var och tränade sök i mitten av oktober tillsammans med
Micke, Victor, Rigmor, Tyson med flera. Vi reste till Tidaholm och
hade en heldag med jättebra träning samt kul tillsammans. Ida
gjorde tre sökslag, kanonbra! Hon är nybörjare men väldigt
intresserad och energisk att finna figuranterna. Vi tränar med
skallmarkering, tror att det fungerar bäst på henne. Till helgen
skall det bli en ny träning med detta sökgäng men vi avstår. De
skall ha mörkersök och det anser jag är lite väl avancerat för Ida
och mig som är nybörjare. Men vi fortsätter med söket, det är
väldigt kul.
Vi har snart avslutning i vår klickerkurs också. Det har varit 7 lärorika träffar. På söndag skall vi
ägna oss åt spår och uppletande. Ida bjuder på många beteenden
som jag väntar in. Hon visar att hon kan fokus, targeting, sitt,
stå, ligg, backa, bakdelskontroll, hopp, bli (håll position),
hämta apport, hålla apport. Detta är några av 19 grundövningar som
man sedan går vidare med i sin inlärning med klicker. Alice har
deltagit tillsammans med husse i kursen också, båda våra tjejer är
mycket "klickerkloka" och gillar att träna på detta positiva sätt.
Nu gäller det för oss att fortsätta öva. Boken som vi använder
och jobbar utifrån är vår lilla "bibel" inom klickerträning. Den
heter "Lydnadsträning i teori och praktik" - från
grundfärdigheter till tävling. Författare är Cecilie Koeste & Morten
Egtvedt, Canis.
Alice borde börja löpa vilken dag som helst, hon har haft mellan 8
till 9 månader mellan sina löp, nu har det gått 9½ månad och ännu
har vi inte märkt något. Nu får hon gärna hålla igen en vecka till
så vi kan avsluta klickerkursen samt åka på SPA nästa helg.
Våra valpköpare ringer och berättar roliga händelser och hur de
kommit igång och tränar med sina hundar. Bellis har gått en kurs i
sök i höst, vilket hon tyckte var roligt. Bellis fick beröm för sin
talang. Jade håller på med bland annat spårträning på söndagar. De
är ett litet gäng som är ute i skogen och har specialträning. Jade
är otroligt duktig på att gå svåra spår, trots att hon inte tränat
särskilt mycket tidigare.
Den här träningen ger hundarna så mycket, Bellis och Jade är två
livliga tikar som behöver jobba med hjärnan också! Fortsätt lycka
till!
I somras började vi planera att bygga om altanen, glasa in den för
att få lite mer glädje av den vackra utsikten även då vi har starka
vindar, regn och rusk. I veckan, äntligen, slog snickarna i den
sista spiken. Härligt att det är klart, nu återstår målning och
sådant som Per skall göra själv.
Hundarna har varit "snickare" de också, jättekul med besök varje
dag. Jag har dock fått hålla dem borta så de inte stör alltför
mycket. Helst vill de vara uppe i såg- och slipmaskiner, ta
träpinnar som trillar ned samt leka och bråka med snickarna.
Först gjorde de en trappa runt hela altanen, därefter fick vi vänta
på glaspartierna som kom från en annan leverantör. Under tiden vi
hade öppet runt om var hundarna, speciellt Ida och Alice, alldeles
tokiga. Det var så himla kul att rusa runt och jaga varandra, hoppa
- ja flyga - ut, upp, in. Jag tog lite roliga bilder som jag skall
lägga in i "kåserier", håll utkik - det kommer! Där är det fart och
fläkt, t.o.m. morfar Gordon deltog i dessa buslekar. Nu är det
slut på leken, det har blivit ett stort rum och de ligger därute och
kollar utsikten.
- 2008-09-29.
Hela tre veckor har rusat iväg och en liten rapport från
vardagen kan jag bjuda på. Det har hänt en hel del, allt är dock
inte sådant som jag vill lägga ut på nätet!
Det som varit mest glädjande är naturligtvis Alice och Pers
resultat i söndags på Skara BK:s lägre tävling! Äntligen föll
allting på plats och de fick goda poäng, 494,25 och uppflyttning
till högre klass bruks. De har gjort ett antal försök,
blivit godkända tre gånger men också misslyckats och tvingats
bryta. Tycker dock det är helt oväsentligt hur många försök, det kan
vara många anledningar till bakslag och misslyckanden. Vi har alla
olika förutsättningar, tid för träning o.s.v. Övriga familjen, nära
och kära vänner, är oerhört glada och stolta över Per och Alice
prestation tillsammans! Många grattishälsningar har kommit via mail,
sms, i gästboken samt på Collieforumet. Ett stort och varmt tack
till alla!
Jag har visat Alice i utställningsringarna där hon fått sina
erforderliga Cert redan som tvååring, nu blir hon Svensk
Utställningschampion dessutom! Jag har begärt att få officiell
statistik via LATHUNDEN, alla colliehundar (från 1975) som blivit
SUCH genom bruksmerit och det var inte så många! I dagsläget 28
hanhundar och endast 16 tikar, inklusive Alice! Av dessa var det
endast tre tikar som fått bättre poäng på lägretävlingen! Det är
naturligtvis glädjande. Bland hanhundarna är Alice pappa Gordon med!
Ida och jag har börjat en klickerutbildning som jag tycker är
väldigt rolig och bra! Vi har redan lärt in en hel del bra
beteenden. Igår blev jag så glad över att Ida plötsligt började
hämta saker och lämna till mig. Hon hittade en bollstrumpa som hon
började leka och hysta i luften, precis som Alice alltid gjort! Nu
var inte Alice hemma, men det visar att Ida har föremålsintresse
bara vi tränar det ensamma! Förra veckan fick jag med mig Per och Alice, det blev en nytändning för Alice. Hon tyckte det
var enormt kul. Hon är ju från början klickertränad av mig och nu
bjöd hon på många beteenden. Per har de senaste veckorna använd
klicker och target till krypet.
Vi har börjat att bygga om altanen, den skall bli inglasad och mer
användbar året om. Det betyder att vi har det väldigt stökigt
utanför och hundarna får stå ut med en hel del oljud och begränsad
yta att röra sig på! En morgon då snickarna kom satt det en räv på
gatan utanför. Det förklarade en hel del. Vi har funderat på vem som
är här på nätterna och drar ut hundarnas filtar under nätet, bär
iväg våra skor som står på altanen. En natt hörde vi ett förfärligt
ljud från fårhagen och hundarna skällde och var mycket upprörda inne
i huset!
På nyhetssidan har jag berättat om Patricks och Ida framgångar i
utställningsringarna! Det skall vi fira då vi träffas allesammans
inför MH:t den 18-19 oktober! Patrick Internationell
Utställningschampion och Alice Svensk Utställningschampion!
- 2008-09-07.
Ny tävling i lägre klass spår och 25 poäng från uppflyttning!
Klockan 05.30 reste Per och Alice till Lilla Edet för att där
återigen få chansen till att tävla! Vädret var inte så mycket
bättre, regn och dimma men det vräkte åtminstone inte ned idag.
Samling var vid en bensinstation för vidare färd mot en bondgård,
där platsliggning och budföring
med skott skulle ske ute på en klöveråker! Hundarna försvann nere i
den höga blöta klövern. Det var tjock dimma så de syntes knappast
heller. Alice låg i alla fall perfekt och fick full poäng.
Sedan var det budföring. Det var så
tjock dimma att hundarna inte såg bort till mottagaren. Skytten hade
placerats ut på mitten ute på åkern. Den syntes bättre för
hundarna vilket fick dem att tro att det var till denna person de
skulle springa! Alla sex hundarna som deltog gjorde exakt samma, de
sprang till skytten - så det blev inga skott och alla fick nollor!
Sedan åkte de vidare till spåren. Alice fick spår nummer fyra, ett
roligt spår som gick i kuperad terräng och många vinklar. Det gick
perfekt idag! Per var så otroligt glad över att se henne
med sådan fart och motivation, inte det minsta trött efter gårdagens
spårarbete. Nu hade hon alla pinnar och slutet och fick
en tid på 19 minuter, en god marginal! Hon hade
full poäng på spåret, en nolla på budföringen spelade ingen
roll, den tillhör ju specialen.
Tillbaka till Lilla Edets brukshundklubb och lydnaden. Det var
väldigt blött "vattensjukt" ute på appellplanen, det regnade men
inte lika mycket som igår, och Per märkte på Alice att hon inte var
så värst glad i att lägga sig i detta. Hon nollade tyvärr
platsläggandet (nedläggandet) och krypet som hon nyss har lärt
in. Tidigare har Per avstått krypet, men testade idag. Nu reste hon
sig upp lite för mycket, men ned igen - gillade inte att krypa i det
kladdiga blöta gräset. Poängen på lydnaden blev totalt
171,50 och det räckte inte till en uppflyttning, saknades 25 poäng.
Krypet har koeff. 5 vilket betyder mycket för poängen om det
fungerar, endast en 5:a ger 25 poäng. Totalt fick Alice 416,5 poäng
och det bästa resultatet hittills i lägre klass. Hon har nu
tre tävlingar med godkänt och tre där hon "gått i mål med
tillräcklig och fullt med pinnar" men tvingats bryta pga av någon,
några minuters tidsfel! Alice har sin styrka i
spåren och specialen. Lydnaden framförgående, nedläggande
och krypet måste ytterligare finslipas. På träning gör hon det
ganska bra,
men när de kommer till tävling kan hon vara lite ovillig ibland.
Av de sex ekipage som tävlade idag kom endast tre hundar till
slutapporten i spåren. Alice placerade sig på en aktningsvärd
2:a plats och fick mottaga ett fint pris!
Är det inte så här de stora idrottskvinnorna
gör?
 Hon
är värd massor av beröm vår lilla underbara arbetsmyra som både
lördag, söndag i helgen kämpat hårt i ösregn, lera, dimma och djupa
vattenpölar!
GRATTIS till en väl genomförd tävling i Lilla Edet Per och Alice -
för oss här hemma som håller tummar och tassar är ni BÄST!
Nu skall vi fira med god mat, köttiga märgben och Alice får
ligga och gosa i sin favorithörna i soffan!
- 2008-09-06.
Äntligen en chans till tävling.
Ja, det skall inte var alltför enkelt att tävla i bruks. Det har
Per och Alice verkligen fått erfara. Äntligen hade de turen att via
lottning komma med på en tävling i lägre spår i Mullsjö.
Väderprognosen var inte god i går kväll, men de steg upp redan
klockan 05.00 och gjorde sig klara för avfärd, ca 10 mil. Det
regnade kraftigt redan tidigt på morgonen och det blev allt värre.
Jag tyckte riktigt synd om Per och Alice, när de äntligen fick
chansen att visa vad de kan så skulle vädergudarna ställa till
bekymmer för dem. Det är ju trots allt roligare att vara ute
och jobba i någorlunda skapligt väder.
Det var sex spårekipage, Per och Alice drog nummer sex. När de
skulle gå ut sitt spår öppnade sig himlen fullständigt, regnet
vräkte ned men Alice lät sig inte slås ned utan startade bra. Hon
plockade totalt fem pinnar av sju, men hade stora bekymmer vid en
vändplan där spårläggaren tydligen hade passerat. Där fanns mycket
störning, Alice snurrade runt och jobbade hårt! Det tog lite
tid att reda ut detta och möjligtvis missade hon någon pinne, men
till slut fann hon sitt spår igen och kämpade på i ösregnet. Hon kom
i mål, hade fem pinnar och ett slut och fick en sluttid. Det verkade
lovande och Per var oerhört glad över att hon varit så motiverad och
jobbat så tappert i ovädret. När de kom tillbaka till
klubbstugan möttes de av beskedet att de hade tidsfel på en enda
minut och skulle få bryta tävlingen. Hon hade varit ute i
spåret 26 minuter, tidsgränsen är 25 minuter för ett lägre spår på
1000 meter.
Av de sex ekipagen, kom tre av dem aldrig i mål och fick bryta, Per
och Alice fick bryta p.g.a. ett tidsfel och två blev kvar och
tävlade sedan lydnad och budföring. Pers träningskompis Hilde och
Leo kom på 2:a plats och blev godkända.
Per är oerhört glad och nöjd över Alice spårarbete idag - hon
ger inte upp hur eländigt och besvärligt det än är! Hon har stor
kapacitet att klara uppflyttningspoäng i lägre klass spår, men
ibland behövs lite tur också!
- 2008-09-02.
Per och Alice har tränat på olika platser senaste tiden, även
jag har gjort lite roliga övningar med Ida.
Vi har haft fint och varmt väder i helgen så jag har varit nere vid
sjön. Ida tycker det är så roligt att hämta saker, apportera, i
vattnet. Om jag slänger ut flytleksaker och stora pinnar rusar hon
ut och hämtar in dem, men slänger jag dem på land så springer hon
dit och markerar, men tar inte upp dem och kommer till mig med dem.
Ida är intresserad av föremål, hon rusar fram men har aldrig fått
behålla saker då de andra hundarna, speciellt Alice är med.
Jag var inte tillräckligt uppmärksam på detta direkt då Ida var
riktigt liten. Skulle redan då ha tagit henne för sig själv mycket
mera och låtit henne hämta saker till mig och leka med.
Lägger vi ut saker "döda ting" i uppletsrutan, springer hon snabbt
och glatt ut, markerar att här är något och fortsätter och letar upp
nästa. Slänger vi ut saker, rusar hon iväg, kastar sig över
sakerna (riktiga "rävhopp") kan ibland ta dem i munnen en sekund,
men släpper direkt och springer tillbaka. Kastar jag då iväg en ny
leksak - samma sak, full fart på den, markerar/släpper. Men när hon
är vid stranden är det något helt annat! Detta anser hon vara hennes
grej, där har hon upptäckt att hon får ha sakerna ifred! Alice
är glad i att vara i vatten, men hon tillåter Ida att få ha
vattenleksakerna av någon anledning som vi inte riktigt förstår!
Ibland leker de med samma pinne och vattenleksak, men Alice ger
signal till Ida att "ta den du"!
 
Numera tar jag Ida ensam ned till sjön och vi har kul med
vattenapporter. Hon är så duktig och kan vara lös, springer inte
bort och jagar som Alice tyvärr gör. Veckan som gått har Alice rymt
för oss flera gånger, ena dagen var hon borta i mer än 1 timma och
nog blir man orolig. Sedan kommer hon i lugnt tempo, ser sig omkring
lite, och ser ut att njuta - kunde hon vissla lite skulle hon säkert
göra det! Att jag är orolig och arg på henne struntar hon
fullkomligt i - tittar på mig med stora ögon och ser ut att säga
"herregud, lugna ned dig, jag tog bara en liten sväng".
Jag har under veckan tränat hopp med Ida hemma i trädgården. Jag
hade turen att vinna ett fint hopphinder för några år sedan och det
har vi haft mycket glädje av. Valparna fick klättra över hindret när
de var riktigt små. Ida är, precis som mamma, väldigt duktig på att
hoppa över hinder.
En fin augustidag reste jag med hundarna till klubben i Götene. Vi
var helt ensamma där och de fick springa ute på plan. Det är det
bland roligaste de vet. T.o.m. Gordon som börjar bli lite stel,
springer och skuttar. Josef blev alldeles vild och skulle följa
efter Ida och Alice i deras tempo. Gordon skäller på dem - skriker
"vänta på mig"! Vi var inne på agilitybanan och de sprang genom
tunnlarna, vilket allesammans tycker är väldigt roligt. Josef
och Alice har gått kurs i agility och har "tillstånd" att använda de
höga hindren som A:et. Nu fick Ida, som tar för sig av livets
glädjeämnen, för sig att springa upp på A:et, helt plötsligt.
De flesta lägger godis uppe på hindret för att locka upp hundarna,
hon kanske kände det luktade något. Nåväl, jag gjorde ingen stor
affär av det, hon klarade av det galant och fick gå upp och ned
några gånger när hon ändå hade lärt sig på egen hand. Jag hade som
vanligt kameran på axeln och det blev några härliga bilder då de
rusade runt i glädjeyra. De finns på på Ida, Alice, Josef och
Gordons respektive sidor.
Nedan: En godisbit, eller är det en fluga?
Spår- och brukslydnadsträning
I söndags reste vi tillsammans med Hilde, Birger och hundarna
till Mullsjö. Där lade vi några korta roliga spår som blev
hyfsat lyckade, åtminstone för Alice del, med tanke på alla
bärplockare som dök upp och kröp omkring i skogen och störde
spårarbetet. Leo och Alice var fundersamma över dessa
störningsmoment, men gick trots allt sina spår jättebra och fann sina
slutapporter och godisburkar! Starkt gjort av dem!
Medan spåren fick ligga till sig tände vi en engångsgrill som var
helt kass, men eftersom vi var hungriga försökte vi göra det bästa
av situationen. Korvarna var endast ljumna, det var ett enstaka kol
som brann och vi skojade om hur vi skulle fördela de korvar som
lyckades få någon liten prick av färg på sig! Det går att äta
ljummen korv också, men nog är det godare med riktigt grillade
korvar! Kaffet smakade i alla fall gott denna gång och inte som när
jag var på sökträning :-) Då hade jag en nyinköpt termos som Per
fyllt med kaffe till mig på morgonen. När jag skulle dricka det
välförtjänta kaffet efter ett sökpass smakade kaffet så illa, men
pinade i mig en mugg. När jag kom hem och skulle tömma termosen,
visade det sig att bruksanvisningen ,blöt och slibbig, låg kvar i
termosen :-).
Efter spårarbetet reste vi till brukshundklubben i Mullsjö för att träna
platsliggning med skott samt lite dirigeringsträning på plan. Leo
och Alice var jätteduktiga och det blev en bra träning på ett nytt
ställe. Ida var med vid skotträningen, men hon bryr sig inte alls om
att det skjuter, märker det inte ens. Jag stod med kameran och
fotograferade och hon satt bredvid mig och tittade på. Har
lagt in nya fina bilder på Alice när hon tränar, se
"brukslydnadsträning 31
augusti 2008".
Innan vi skulle resa hem åkte vi tillbaka till
lingon- och blåbärskogen där vi spårade för att låta Ida få göra ett
sökpass. Per gick ut en kort sträcka i skogen och gömde sig bakom en
gran och jag skickade ut Ida. Hon rusade ut, skuttade omkring i
riset men fick inte vittring på Per. Gjorde flera sök, eller snarare
passade på att få springa av sig, rusade sedan över på andra
sidan där Leo och Alice spårat och där det varit ett gäng
bärplockare. Hon försvann i min åsyn, jag blev alldeles försträckt -
ropade, visslade och Per fick hjälpa till. Då kommer hon i full fart
tack och lov! Det blev ett stort tomslag. Nu fick hon göra om
övningen men Per visade sig! Då rusade hon ut och markerade honom
med skall och jag kom ut och hämtade in dem! Vi avslutade övningarna
där, riskerade inte att hon skulle ta sig nya turer i dessa marker
där folk rört sig på ganska stora områden. Vi hade ju inte gjort
någon begränsad sökruta, hela skogen var avvallad av bärplockare och
spårande hundar!
Vi hade en jättetrevlig dag - tack Birger och Hilde för trevligt
sällskap!
- 2008-08-16.
Träning och tävling.
Vi har skickat in till 10 tävlingar i lägre klass under augusti
och september. Under vårsäsongen blev Per och Alice bortlottade ett
antal gånger och nu tänker vi gardera oss. Första tävlingen den 16
augusti gick i Töreboda och där blev Per och Alice 5:e reserv, den
andra i Uddevalla blev de 3:e reserv. Resterande vet vi ännu inte.
Klockan 5.50 ringde telefonen idag och väckte oss. Ett sent återbud
och Per kunde få en plats i Töreboda eftersom han hade kortaste
resvägen av reserverna. Han tackade ja, och vi hjälptes åt så han
kom iväg i tid. Josef fick följa med som maskot. Det var endast fyra
lägre-hundar, samt fem i högre klass.
Spåret var riktigt besvärligt, gick i omväxlande terräng,
genom ett kärr, stora nivåskillnader så det var konditionskrävande -
det tyckte t.o.m. spårläggaren. Alice klarade det svåra spåret på 1
kilometer suveränt, alla pinnarna var med och höll tidsgränsen med
marginal. Det blev full poäng! Budföring med skott var inga problem
förutom att Alice fick en idé att på vägen fram till mottagaren göra
en liten avstickare till intilliggande bäck, där hon skulle kolla
lite, sedan fortsatte hon till mottagaren och satte sig fint. Hon
skickades tillbaka och ytterligare ett skott gick av. Hon "utförde"
budföringen, men fick 0 för att hon inte höll tiden - hon skulle ju
bara..............!!!! Typiskt vår självständiga Alice då hon inte
vill utan måste protestera lite. Platsliggning med skott var inga
problem - full pott, men sedan under lydnaden skulle hon inte
samarbeta med Per utan hade egna idéer! Det blev tyvärr några
nollor, t.o.m. hoppet som hon tycker är så kul nollade hon p.g.a.
slarv. Totalt fick de ihop 400,75 poäng, vilket räckte till godkänd
och en 3:e placering med en buckla i pris. Ingen av hundarna fick uppflyttspoäng idag!
Ida, Gordon och jag reste nästan samtidigt med Per, Alice och Josef
till Tidaholm där vi träffade vårt sökgäng. Lisbeth, duktig
instruktör tog hand om oss nybörjare; Ann-Marie med Nalle ,
Laila med Ina, Lars med Rasmus samt Ida och jag var en grupp
som tränade tillsammans. Vi vallade först av en ruta, där Gordon
fick vara med och få lite motion. Sedan hade vi lottning, Ida och
jag fick börja.
Ida har inte tränat sedan vi var i Kosta men vi valde att börja med
dold figurant och kort avstånd. Vi hade lite hjälp av vinden. Hon
var jättesugen på att få jobba, rusade ut direkt och hittade snabbt
figuranten. Det blev skall, beröm och godis. Figuranten tog Ida in
till stigen och jag skickade ut henne på andra sidan, nu fanns
figuranten längre ut. Hon jobbade på bra, sökte av och efter en kort
stund fann hon Lisbeth. Åh, vilken duktig tjej, återigen massor
av beröm. Ida gjorde ytterligare två riktigt bra sök, sedan fick hon
vila och hennes kompisar fick jobba.
Efter en paus fick Ida sedan göra två sök till med lika bra
resultat. Hon var verkligen jätteduktig. Hon tycker det är så
roligt, älskar människor och blir så glad då hon finner dem.
Under tiden som vi jobbade var det en grupp som kommit lite längre
som höll till i en annan ruta. Vi träffades sedan, grillade korv och
pratade om vår träning. Det blev en jättetrevlig dag, kanonfint
väder, duktiga hundar och en rolig dag tillsammans med goda vänner.
- 2008-07-30.
Vilken sommarvärme!
Nu har verkligen värmen och solen kommit till oss. Hundarna
trivs inte så bra i hettan, de ligger helst inomhus på de svala
stengolven i hallen. Det är varmt i Vänerns vatten och vi har
naturligtvis varit nere och badat de två senaste dagarna. Igår kväll
var Per och jag tillsammans med Ida och Alice ute på klipporna och
badade. Vi hade underbart skönt och roligt. Ida lärde sig att simma,
tyckte det var jättekul. Alice har inte varit i och simmat på länge,
men hon kom igång också! De var riktigt duktiga, simmade lugnt och
fint och hade kul med sina vattenleksaker som de apporterade.
Alice och Ida simmar och leker!
Helgen som gick var vikt åt utställning av Ida. Tidigt på lördag
morgon körde vi ned till Tollarp i Skåne för att visa Ida samt
hjälpa Irene och Sven att ställa ut Sunita. Det var en trevlig
domare från Slovenien som gillade våra flickor, de fick jättebra
kritik, med 1:a pris. Sunita fick HP och Ida fick CK och placerade
sig som 2:a bästa tik! Det oerhört hett, men det blåste en svalkande
vind.
Vi hade en härlig dag tillsammans med Sunita och hennes matte och
husse.
Vår husvagn stod parkerad på Tånga Hed i Vårgårda inför Svenska
Collieklubbens officiella utställning den 27 juli. Vi blev lite
sena, men körde till Vårgårda och var där fram på kvällen. Våra
danska vänner, Britta & Erik med Ocean och Patrick väntade på oss
vid husvagnen, likaså Linda med sin Mikkel, från Norge. Det blev en
fin kväll, med lite god mat, gott vin och hundprat.
Utställningen började klockan 10.00 och redan då var det väldigt
hett. Vi hade vår ring där det fanns några stora björkar som gav en
del skugga. Britta och Erik hade satt upp tält, men värmen steg och
vi hade över 30 grader. Vi fick försöka svalka hundarna med vatten
och våta handdukar, för vår egen del blev det mycket vätska!
Det var en mycket sympatisk och bra domare, Stella Clark från
Storbritannien, med sin domarelev Ingrid Prytz Ohm från Norge. De
gick igenom hundarna noggrant, berättade vad de såg. Stella är
uppfödare av korthårig collie och prioriterar god anatomi, rörelser
och den klassiska typen av collie. Det passade oss utmärkt, Ida fick
en mycket bra bedömning, hon gillade hennes uttryck, huvud, kropp
och rörelser. Idas pappa Patrick fick också väldigt bra omdöme. Båda
placerade sig som 3:a i respektive bästa hane, bästa tik. För Idas
del var det fantastiskt, hon är bara 14 månader och Stella menade
att hon kommer att få en mycket god framtid! Det värmde att höra
detta av en rasspecialist! Mer om utställningen finns i
"nyheter" och på
"Ida utställning".
Vi har fått lite rapportering från Carin med Bellis. De var på
Internationell utställning i Ransäter. Det var 41 collie, 7
juniortikar, Per-Erik Wallin dömde. Bellis fick bra omdöme på
det som är väsentligt men han slog ned på "något hög svans" och
avgörande för det blå bandet var att "den vågiga pälsen på ryggen
störde helhetsintrycket" !! Jaja, suck, Bellis har sin
valppäls kvar, den kommer att bytas ut, då brukar de få en mer vuxen
päls. Nu skall Bellis kammas ur, hon badar och åker båt och älskar
att vara i vattnet. Hon har blivit en god simmerska!
Både Jade, Sunita och Bellis tycker om att åka båt, de gillar vatten
allesammans! Härligt:-)
- 2008-07-13.
World Dog Show 2008 - 4 juli 2008 &
The
Collie Championship
and Jubilee Show of
2008 - 3 juli 2008
 |
 |
Nu har jag mycket att berätta om, måste sortera i
informationen annars blir det för långt. Den stora och glädjande
nyheten var vår resa till Stockholm och deltagande i Circuit- och
Världsutställningen. Alice visade upp sig med elegans och glädje
iklädd "tunn sommarklänning" Hon är välbyggt och välgående, då hade
hon ingen nackdel av att vara så urfälld. Domaren Charlotte Höier
gillade Alice väldigt mycket, hon var hennes typ, och skrev i
bedömningen "en riktigt snygg kvalitetstik", fick
Excellent och vann "Workingclass" därmed var Alice med på slutet
bland de 6 tikar som tävlade om de riktigt fina titlarna.
Vilken tur att vi tog med henne och visade upp henne :-). Alice är
härlig, hon bjuder på sig själv då det gäller och vi minst anar det!
Hennes tre döttrar Jade, Bellis och Ida var också väldigt
duktiga, de hade betydligt större konkurrens i sina klasser.
Det var över 30 juniortikar anmälda och räknade till att minst
25 deltog vid båda utställningarna. Alla tre flickorna fick Very
Good på Circuit-utställningen och på Världsutställningen kunde
Bellis stolt ta emot ett rött band (Very Good) medan Ida och Jade
fick nöja sig med ett blått (Good).
Domarna var mindre förtjusta i döttrarnas amerikanska huvud och
uttryck. Bellis är mest lik mamma och fick bäst bedömning! Detta var
ingen överraskning för oss, det var domare som föredrar engelsk
typ, speciellt Charlotte Höier är inte känd för att gilla den
amerikanska typen. Sydney var anmäld också, men hade
tappat all päls och deltog ej. Domaren som dömde hanarna var
mycket mera positiv över lag, och gav höga premieringar även till
hundar av amerikansk typ. World Winner 08, hanar, är halvamerikan.
Under nyheter och
på flickorna respektive sidor finns bilder och bedömningar.
På lördag kväll efter utställningarna deltog vi i
Collieklubbens jubileumsfirande - 40 år! Det blev en mycket trevlig
fest där vi träffade många goda vänner från när och fjärran. Mest
glada blev vi över att återse Gay Jones, kennel Cathkin, från
Australien. Vi träffade henne i Sydney 1997 då vi besökte hennes
kennel, nu var hon här och det var jättekul att träffas igen. Hon
blev förresten mycket förtjust i Alice. Det var fler långväga
gäster, från Finland, Holland, Tyskland, Baltikum. Vi åt god mat,
drack gott vin och det bjöds på trevlig underhållning. Ett fint
bildband fanns på plats och där våra hundar och mina bilder fanns
representerade! En minnesvärd kväll i glada vänners lag :-)
Här hemma hade Gordon och Josef underbara dagar tillsammans med vår
vän Mary från Mariestad. Hon bodde här hos oss och tog hand om våra
gossar, eller snarare gubbar. De hade haft en härlig semester,
Mary vill gärna göra om det! De är alla pensionärer och tar det
lugnt, det passade Mary och gubbarna perfekt. Gordon och
framförallt Josef älskar Mary. De var daghundar hos Mary och hennes
nu avlidne make Göte, när de var yngre och jag jobbade i Mariestad.
Josef ler, flinar lyckligt upp sig så fort har får se henne!
"Hej grabbar - nu är vi hemma igen!"
Det har varit några Lydnadsklass 1 - tävlingar för Alice och Per,
men de har inte riktigt lyckats med poängen till ett 1:a pris och
uppflytt. Men Per är väldigt nöjd ändå, det är en bra träning inför
brukstävlingarna, och han har känt att de haft ett väldigt gott
samarbete. Allt skall ju stämma på tävling och det är svårt att
förutse vad som kommer. De deltog på Collie SM i Lydnadsklass 1 - då
såg det mycket bra ut, förutom nedläggandet som blev 0, men ändå
fick de låga poäng vilket var lite märkligt! De slutade på
139,5 p och delad 4:a. Vinnande hund, collie, hade 168 p,
delad tvåa blev en kelpie och en BC på 167 p, sedan kom Alice
och en annan collietik.
Per var jätteglad över att Alice och han hade ett så gott samarbete,
det var stor störning på platsliggningen, det fixade Alice kanonbra,
även om domaren drog 5 p för att hon "satt upp" - vilket hon inte
gjorde, men hon vred på sig för att se efter vad som hände runt
omkring sig, då reste hon lite på ena armbågen! Båda hundarna
på hennes vänstra och högra sida reste sig, samtidigt kom det ett
hundekipage på en grusad väg 10 meter bakom hundarna som låg plats.
Det blev lite oro i ledet och tyvärr låg Alice i mitten!
Ett stort prisbord var dukat, men tyvärr fick inte Alice och Per ta
del av det då det smög sig in en kelpie och en BC på delad 2:a och
3:e plats!
De stod som delad 2:a av de fem collie som deltog i 1:ans lydnad.
Vi hade en jättetrevlig resa till Stockholm och är supernöjda med
resultaten och framförallt med våra flickors enastående vilja och
glädje att delta i detta gigantiska arrangemang, världens största
utställning! De var så oerhört bekymmerslösa, allt var bara
roligt och spännande! Dessutom bjöd Stockholm på strålande väder
under dessa dagar, väl hett, men det är att föredra före regn och
rusk!
I fredags kväll, 11 juli, var Per och Alice i Mariestad och tävlade
igen. Då gick det också väldigt bra, men hon nollade återigen
nedläggandet. Det har blivit för mycket av "stå" nu under
utställningarna! Men nu hände något som aldrig tidigare inträffat -
hon var så arbetsglad och taggad och tjuvstartade på sitt
"favoritmoment" hoppet. Gjorde ett suveränt snyggt hopp och hade
säkerligen fått en 10, men tjuvstart!!!!! Där rök poängen till ett
1:a pris, i övrigt var det mycket fina poäng. Med två nollor blev
det ändå 142 poäng!!
Dagen efter de båda utställningarna i Stockholm började Ida att
löpa. Nu var det på riktigt, det tidigare som vi trodde var ett löp,
blev det inget av, nu är det ett rejält löp. Gordon börjar att visa
intresse, det är nu på 8:e dagen.
Vi planerar in lite resor med vår husvagn under sommaren. Först på
tur är till Tånga Hed, SCK:s utställning där vi träffar bland annat
många av Idas släktingar! Helgen efter reser vi till Kosta-lägret
och skall spåra i tre dagar! Det brukar vara väldigt trevligt. Nu
ser vi fram emot att träffa alla trevliga collievänner både på Tånga
Hed och Kosta.
- 2008-06-23 - Midsommar.
Midsommarhelgen har varit omväxlande vad gäller vädret. Det har
regnat mycket, blåst stormvindar rakt in på altanen, trädgården och
en del åska har förekommit. Midsommarafton firade vi tillsammans med
vänner i Skara. Vi hade vackert väder en stund då vi besökte Fornbyn.
Där bjuder man på traditionellt firande. Människor är klädda i
vackra folkdräkter, man spelar fiol och klär midsommarstången. När
den var färdigsmyckad restes stången och folkdansen började. Ett
vackert och populärt arrangemang. Alice och Ida var med, medan
Gordon och Josef fick vara kvar i bilen. Vi var sedan hon våra
vänner och firade till långt in på natten.
Det närmar sig vår resa till Stockholm och SCK:s
Jubileumsutställning samt Världsutställningen. Det blir dock inte
riktigt som vi tänkt oss. Vi har anmält Alice samt Sydney och Ida.
Jade och Bellis är också anmälda till båda dagarna. Men
anmälan skulle vara inne tidigt och hundarnas pälsar kan vi inte
påverka. När det gäller Sydney är han redan borträknad sedan en tid
tillbaka.
Alice har haft bra päls tills för några veckor sedan då den började
släppa. Hon har under en tid tydligt visat att hon inte är tillfreds
:-) Hon började bita sig och ligga på rygg och klia sig. När
jag tittade i hårbottnen såg jag 1 cm ny svart päls, ett lika stort
mellanrum, sedan ett sjok med ljusgrå underull med en massa
hudavlagringar, som mjäll. Förstår Alice att detta inte känns
behagligt! I helgen började vi kamma ur och försökte
lämna lite kvar inför utställningarna, men fick ge upp. Allt måste
bort, det såg inte fräscht ut men framförallt måste det vara
behagligt för Alice.
Igår blev det bad och blås med "stormen" (dammsugaren som blåser ur
vatten, hudavlagringar och lös päls). Alice blev hälften så
stor, men jösses så skönt hon tyckte det var. Började leka, springa,
hoppa - det blev en glad flicka, mot senaste månaden! Känner
våra collie sig hämmade och dämpade av att ha stora sjok med löst
hängande päls? När de blir av med "bördan" känner de sig lätta
och smidiga? Vi märker en stor skillnad i alla fall på Alice som är
en livlig och bestämd liten tjej. Hon var på topphumör när hon nu
blev av med sina löst hängande sjok av päls. Jäklar vad hon kutar på
när vi cyklar! Nu drar hon mig på cykeln igen! Och där försvann
mattes drömmar om att kunna delta med Alice i Världsutställningen!
Alice accepterar "stormen" - den blåser
hårt och effektivt, har dubbla motorer.
Ida är inte van och tycker den är lite mystisk, obehaglig. Gick bra
efter lite träning.
Det är lite lustigt vad gäller pälshundar. När hunden själv tycker
det är skönt och behagligt då duger den inte till att visas upp på
utställning! Läste på forumet om en tik som nått topplaceringar på
några mycket stora utställningar de senaste veckorna och som enligt
ägaren nu skulle kammas ur eftersom pälsen hängde löst! Gissar att
tiken var som Alice. Det handlar om veckor - timing :-) för
utställningsvärlden! Jag vet också av erfarenhet att sobelfärgade
och blå hundar kan ha mer löst hängande päls utan att det syns så
väl. Hur det känns för hunden är en annan sak. En svart hund med
löst hängande vit/gråa tussar ser verkligen inte fräsch ut. Som
"salt och peppar" :-)
Ida fick också skönhetsbad och blås med "stormen". Än så länge
sitter pälsen kvar på henne, däremot har Jade fällt ur en hel del.
Det är endast 1 ½ vecka kvar så vi får hoppas att åtminstone de tre
juniorerna kan delta i arrangemanget.
Ida och Alice efter "blåsningen".
- 2008-06-16.
Nu har det gått två veckor sedan jag skrev här sist. Det har
varit veckor fulla med aktivitet så tiden har inte räckt till att
rapportera om allt trevligt. Det allra roligaste är vår första
kennelträff på Nationaldagen den 6 juni. Den blev så lyckad, tikarna
hade jättekul tillsammans och vi andra njöt att värme, sol och se de
glada tjejerna leka och rusa fram. Om detta har jag skrivit under
aktiviteter samt
lagt ut många bilder på de fyra vackra juniortikarna som hade en
fantastisk helg tillsammans. Tyvärr kunde inte Sydney delta.
Det har varit ett otroligt varmt sommarväder så det har blivit en
del turer ned till sjön. Vi har tränat hundarna i den mån det varit
lämpligt med tanke på värmen. Som vanligt har jag med kameran på
utflykterna, det blir många bilder och lite svårt och jobbigt att
sortera bland alla bilder! Skall samla ihop lite sommar- och
badbilder och lägga dem i något kollage.
En dag i veckan var vi vid sjön och jag slängde ut en vattenleksak
bunden med ett långt snöre. Den tyckte Ida var rolig, rusade ut i
vattnet och bar den i land till mig och vi bytte mot godis. Då var
Alice med och skulle försöka ta den, men Ida stod på sig - det var
hennes! Det tycker jag var ett gott tecken. Skall ta med Ida ensam
till vattnet och låta henne hämta flytande leksaker i vatten.
Per och Alice har gjort ett nytt försök i Lydnadsklass 1. De fick
150 poäng och ett 2:a pris. För att få 1:a pris och bli uppflyttade
krävs 160 p. Denna gång missade Alice nedläggandet. Förra gången
missade hon ställandet, vilket fungerade hyfsat nu. Hon blandar ihop
dessa två moment - de är tydligen inte helt befästa. Egentligen vill
Per tävla i bruks lägre klass spår, men har inte kommit med på några
flera tävlingar. Har blivit bortlottad många gånger, senast till
spårtävlingen i Forserum, en tvådagars som gick av stapeln i helgen
14-15 juni. Nu finns inga flera lägretävlingar förrän tidigast i
augusti. Det blir att anmäla till alla och se om de får någon plats
fram i höst! Det är lite trist att träna och vara inställd på
tävlingar och så inte komma med. Det är ju inte helt säkert att man
lyckas på de få tävlingar som man trots allt får tillfälle att delta
i. Det räcker inte med ett duktigt ekipage, det skall fungera den
dagen samt man måste ha en portion av tur också i bagaget!
 
Från tävlingen i Töreboda - foto: Hilde B
Andersson (tack för bilderna)Jag har
gått på fortsättningskursen i Anatomi II för Gerard O'Shea. Vi
började i fredags kväll, sedan lördag. Söndagen skulle innehålla mer
bedömningar, men mycket var faktiskt en upprepning från första
kursen jag gick. Jag avstod att åka till Skövde en tredje dag.
Istället gav vi oss ut i skogen för att göra lite roligt tillsammans
med hundarna. Vi hade uppletande där Alice visade upp hur man gör.
Hon gillar verkligen det momentet och är kanonbra på det. Snabbt ut,
letar metodiskt, snabbt in och leverera för att sedan ut igen. Hon
var ute och hämtade fyra föremål "klockrent" , snabbt och lätt.
Sedan tränade jag Ida på detta moment. Hon springer glatt ut till
föremålen, visar var de finns med en snabb "dutt", sedan springer
hon vidare till nästa. Hon förstår ännu inte att hon skall ta upp
föremålet och komma in med det till mig. Vi har inte tränat så
mycket och får gå till grundövningar och dela upp momentet. Det är
lätt att vi gör det lite för svårt för henne. Jämför med Alice som
från första stund förstod vad det gick ut på och är en naturlig
apportör! Vi testade med en pipboll som Ida fick på sin födelsedag -
den bar hon gärna in efter ett tag! Vi skall fortsätta att träna och
med saker som hon tycker om.
 
Nu är det mindre än tre veckor till Världsutställningen samt SCK:s
stora Jubileumsutställning. Vi har anmält alla hundarna, utom Sunita,
men redan nu räknat bort Sydney. Han har ingen päls kvar - är klädd
i badbyxor och ser mer ut som en korthårscollie. Men han trivs
alldeles utmärkt i det, svalt och skönt i sommarvärmen. Jade har
fällt ur en hel del och Alice päls bara rasar av henne! Undrar hur
hon kommer att se ut om ett par veckor! Ida och Bellis har
någorlunda päls kvar, men fäller också. Vi får avvakta och se! Det
är inte roligt att ställa ut vackra långhåriga collie i alltför usel
pälskondition på världens största utställning! Även om vi inte
förväntar oss någonting, det är 99 långhåriga tikar anmälda, vill vi
naturligtvis att våra hundar skall se eleganta och rastypiska ut.
Trevlig midsommar - om jag inte hinner skriva innan helgen!
- 2008-06-02.
Sommaren är här!
"Morfar" hänger du med ???
Vi har härligt sommarväder, all växtlighet är i skir grönska och
det doftar underbart gott från syren och hägg. Ramslöken som täcker
sluttningarna doftar ganska skarpt av lök, det känner vi i hundarnas
pälsar då vi kommer hem från promenader. Naturligtvis har vi gjort
täta besök till stranden när det är så varmt. En dag i veckan
försökte jag mig på att cykla ned till badet med Ida och Alice. Det
blev en hisnande färd med dessa båda flickor kopplade till "springern"
på cykeln. Jag behövde inte trampa, mest stå på bromsen. Det är inte
så långt, ca 300 meter. Vi var vid denna tiden på året helt ensamma
på sandstranden och invid vattnet. Våra hundar får glädjefnatt när
de kommer till sandstrand och vatten. Då vill de springa, gräva,
rusa och leka med varann. Det ser helt underbart ut - de fullkomligt
lyser av glädje och sanden yr omkring dem. Jag njuter av att titta
på deras våldsamma, men roliga lekar.
Vi går gärna ned till stranden, hundarna blir så glada. Gordon
tar det numera lite mer försiktigt, men Josef hänger med. De är så
gulliga för de vill att Gordon skall vara med och leka - de
uppmuntrar och väntar på honom. Jag stod med kameran och tog bilder,
fick en del bilder där det syns tydligt hur omtänksamma de är mot
"morfar" - som vi mest kallar honom nu. Josef går inte lång ifrån
honom, väntar alltid på att han skall komma med och är Ida alltför
bråkig mot morfar så går Josef emellan!
Ida och Alice har otroligt kul tillsammans. Vi hade ingen erfarenhet
av att ha två tikar i flocken, men de här två trivs verkligen
tillsammans och än så länge funderar det mycket bra. Alice har stort överseende med Ida, hon tillåter mycket - men å andra sidan så
är Ida inte det minsta aggressiv. Hon är bara rolig och lekfull och
väldigt signalsäker. Verkar som att Alice medvetet låter henne
"vinna" många brottningslekar, hon viftar på svansen, pratar lite
och njuter av att ha så skojigt tillsammans med Ida. Jag måste filma
dem tillsammans - de är så söt när de "pratar" och "naggar" (kollar
fästingar )på varandra !
Har varit på klubben och tränat flera dagar i denna veckan. Det har
blivit en del skotträning. I torsdags var vi och tränade budföring med skott.
Alice är verkligen duktig på budföring spelar ingen roll om det
skjuter eller inte - hon är helt fokuserad på mottagaren och
springer fort!
Godis, bus och lek var belöningen efteråt!
 |
 |
Per och jag tränade lite med Ida också, hon fick springa emellan oss
och leka med en "bollstrumpa" som hon börjat ha som favoritleksak.
När vi slänger iväg den hämtar hon den och får massor av beröm.
Hon har också blivit duktig på att markera och hämta spårpinnar. Det
är så viktigt för Ida att få träna tillsammans med oss ensam utan de
andra hundarna - då förstår hon snabbt att leksaker och annat får
hon ha ifred.
 |
 |
| Ida leker
med husse och bollstrumpan! |
 |
 |
Ida träffade lille Nalle, 4 månader, som hon tyckte var jättekul att
leka med. Hon sprang runt, runt och Nalle efter. De såg ut att ha
så roligt, Ida var snäll och varsam mot den lille glade söte springer spaniel valpen.
 |
 |
Naturligtvis
tog jag en massa bilder igen. Det blir mest hundbilder, men
det är så himla kul att fånga deras glädjefyllda lekar, kroppsspråk,
hur de signalerar till varandra! Kameran är med för det mesta - en del av mitt
liv!
Har faktiskt tagit en del vackra naturbilder också, bland annat på
svalorna som bestämt sig för att flytta in till oss! Vi är inte
riktigt överens med dem om val av platsen för boet. Var tvungna att
riva ned det, men de är envetna, kommer som stridsflygplan, tar en
sväng in i köket för att markera för oss. Sedan ut igen och upp till
nya boet som de tänker bygga ovanför soffan på altanen. Ingen bra
plats, det heller, men de ger inte upp - är nästan lite aggressiva.
Idag såg jag ett de fått förstärkning! Nu är de fyra stycken som
"kör attackflyg"! Det finns många hus här i
Blomberg som inte har några hyresgäster så här års, så man kan
fundera över varför svalorna så envist väljer det hus som har flest
invånare!
- 2008-05-22.
Bra spårarbete Ida!
I tisdagskväll åkte vi ut till skogen för att lägga spår till
hundarna. Hilde hade hittat ett bra ställe där vi utgick från vägen,
fin jämn lite gles skog med blåbärsris. Här gick jag ut ett spår,
som i en båge, ca 200 meter och placerade ut ett par pinnar +
leksaker. Under tiden som spåret fick ligga till sig lekte Ida och
jag "bytaleken" med spårpinnar. Jag använde klickern och det
fungerade bra efter en liten stund. Ida lär sig snabbt bara hon får
vara ensam med mig och koncentrera sig på sina uppgifter, inte ha
mamma Alice som lägger sig i!
Efter drygt en halvtimma tog jag fram spårsele och lina och vi gick
bort till påsläppet. Nu var Ida väldigt ivrig, fick knappast på
henne selen. Hon ville iväg, skällde lite också. Jag blev bara glad
över att hon hade sådana förväntningar. Hon nosade upp spåret direkt
och drog iväg med sträckt lina, jag fick hålla emot rejält. Hon gick
klockrent, kom till första stoppet som hon markerade. Hon tog inte
upp pinnen men blev glad då vi lekte med den och bytte mot godis.
Sedan stoppade jag den i fickan och visade henne att vi skulle
vidare.......!!! Full fart igen och nu kom hon till en relativt
kraftig böj, inga bekymmer den tog hon och fram till nästa stopp.
Här låg både pinne och leksak och vi hade en lekstund! Oj, vad glad
hon var. Jag tänkte sluta där, men det tyckte inte Ida. Hon började
vädra och skulle vidare, så jag lät henne sticka iväg igen.
Hon drog mig fram i linan, kom till en ny böj sedan fram till vägen
där spåret var slut. Jag hade en pinne där också som tur var. Nu tog
jag av henne spårsele och lina, vi lekte en lång stund. Slängde
pinnar, som hon fick hämta och byta med godis. Tur nog satte jag på
henne koppel för när hon lekt en stund så tog hon sikte mot andra
sidan där Per gått ut ett spår till Leo. Hoppsan, det var nära att
inte Ida drog iväg i det också, då hade det blivit ett frispår!
Jättekul att spåra tycker vår lilla tjej - jag var så enormt glad
och nöjd med hennes motivation och noggrannhet. Hon markerar
stoppen, pinnarna, men tar inte upp dem. Det får vi träna på
separat!
Alice, Gordon och Josef fick också spåra denna kväll - det gjorde de
jättebra också!
Igår var vi på den vanliga onsdagsträningen på klubben.
Platsliggning med skott för Alice och Ida var med på dubbelt
avstånd. Hon hade dragkamp med klubbkompisar, jag vill att hon
tränar lite sådant med andra personer. Hemma får hon aldrig behålla
någonting, de andra hundarna tar alla saker som hon hämtar och
kommer och bär på. Sara, Per-Arne samt Stickan var jätteroliga
att ha dragkamp med. Hon fick vinna och behålla sin leksak!
Efter träningen hade vi medlemsmöte på klubben och firade alla goda
framgångar under våren med tårtkalas! Tack alla i Götene BK - vi har
alltid så trevligt tillsammans och det är kul att få vara med i och
representera en så bra klubb!
- 2008-05-18
Sökträning i Tidaholm.
Mikael leker med Ida efter att hon funnit
honom!
Igår var Ida och jag med och tränade sök.
Det blev en heldag ute i Tidaholmsskogarna tillsammans med
Mikael och hans "sökgäng". Vi var 10 personer och minst lika många
hundar. Det var första gången som jag såg hur man tränade sök.
Jättekul att se de duktiga hundarna och förarna. Hjördis och hennes
härliga rottistik Jifti tränade inför kommande tävling, medan de
andra mest för skoj skull. Hilde och Leo var också med för att få
"prova på" , se och lära!
Mikael tog med oss "nybörjare" till en egen ruta för att göra några
grundövningar. Ida förstod inte alls vad hon skulle göra, men Mikael
var duktig på att locka fram hennes intresse, lekte och kampade med
henne. Först testade vi skallmarkering, det fungerade ganska bra.
Hon skällde några gånger och fick godis :-) Sedan provade vi att i
stället markera med "rulle". Nu fick det bli en rolig leksak. Om vi
skall fortsätta med sökträning tror jag att vi skall använda oss av
"rullmarkering". Eftersom vi bytte metod, blev hon lite fundersam,
men efter en stund började polletten att trilla ned. Ida var riktigt
duktig, hon tyckte i alla fall det var väldigt roligt, fick bra fart
när hon kände lukten av figuranten, dvs den roliga Mikael, som hade
leverpastej och leksaker:-). Vi gjorde även en "pop-up"
övning. Jag gick på en stig och plötsligt dök Mikael upp bakom någon
gran - jippie tyckte Ida och rusade dit och fick belöning!
I nästa steg skall hunden springa tillbaka till föraren för
att visa var figuranten ligger, men så långt kom vi inte i vår
nybörjarträning! Först skall de förstå att söka efter människor ute
bland buskarna.
Här hemma är Ida en "skvallerbytta", så fort någon kommer eller
passerar på gatan, rusar hon till mig om jag befinner mig i annat
rum, eller på ovanvåningen, för att berätta och hämta mig :-) "Kom
matte - det är något kul.........."!!!! Kanske hon även lär sig att
göra detsamma i skogen?
Vi reste iväg redan klockan halv sju på morgonen och var inte hemma
förrän strax efter åtta. Gissa om åtminstone matte var trött. Ida
blev jätteglad över att få bråka med mamma igen! De har så roligt
tillsammans, riktiga "pratkvarnar", ligger på marken och rullar sig
och snackar om dagens övningar kanske?
Lite fina bilder från dagens sökträning! Här nedan skickar
Mikael iväg Victor (Gordons son, KORAD Lindlyckan' Nimbus).
|
|
|
|
Victor har hittat figuranten.
|
|
|
|
Kom husse skall jag visa dig!
|
|
|
|
Duktig Victor!
|
|
|
|
Victor har hittat en ny figurant!
|
|
|
|
Victors favoritboll beläning efter gott arbete
|
|
|
|
|
|
Vatten, vatten!
|
|
|
|
Ida känner vittring av figurant!
|
|
|
|
Ida hittade en kul kille i skogen!
|
|
|
|
Dragkamp med figuranten!
|
|
|
|
Skulle jag inte ha kamplust??
|
|
|
- 2008-05-12.
Pingsthelgen har varit fylld med roliga aktiviteter och goda
resultat. I fredags kväll, vid Götene BK, debuterade Alice och Per i
Lydnadsklass 1, gjorde en riktigt bra tävling men
nollade tyvärr ställandet och fick 153 p, 7 poäng från
uppflyttande till 2:an. Ett 2:a pris och 4:a i tävlingen bland 8:a
deltagare får man allt vara nöjd med! De har tränat tillsammans med
Hilde och Leo, som också tävlade och lyckades jättebra, fick
ett 2:a pris!
 
Linförighet - 8,5
Stolta efter sin debut Hilde & Leo, Per & Alice.
Pingstafton tillbringade vi i Nybro, där
Ida gjorde officiell
debut i utställningsringen och Alice debuterade i bruksklass,
visad för första gången av husse. Alice har haft ett långt uppehåll
från utställningar. Det var 17 vuxna anmälda, 8 hanar och 9 tikar.
Ida visade sig kanonbra och jag var så glad att vår handlerkurs gav
resultat. Hon fick 1:a pris och otroligt bra omdöme av domaren Boo
Lundström, att han sedan placerade henne som 3:a i juniorklass, av 4
deltagande, är svårt att förstå!!! Med tanke på vad som stod på
"kritiklappen" ,
se Ida
Utställning, borde hon fått åtminstone HP. Han gillade inte
att hon var nybadad!! Frågade mig om jag badat henne nyss. Ja, igår
svarade jag, hon brukar rulla sig i skit och gyttja! Jaha, då har
matte badat bort vinsten, tyckte domaren!!! Ringsekreterarens
kommentar tar dock priset - "Men collie brukar väl inte smutsa ned
sig" Pust, vilka fördomar man har om vår ras!! Märkligt också
att en erfaren allrounddomare, på en SBK-utställning, lägger
så stor vikt vid lite vågor i i pälsen uppe på ryggen!!
Man blir aldrig klok på utställningsvärlden, vill man vara
med får man acceptera att det inte alltid är så logiskt och
"rättvist"!
Sydney var anmält till Nybro också, men han har nu fällt all sin
päls och fick stanna hemma!
Sedan var det Alice tur att visa upp sig tillsammans med husse. För
ovanlighetens skull var det tre tikar i bruksklass, medan det inte
fanns några öppenklasstikar! Alice fick bra omdöme, men jag tyckte
att hon kan visa upp sig betydligt bättre - nu såg det lite tungt
och segt ut! Hon fick ett 1:a pris och kom 2:a i konkurrensen. Det
var vi nöjda med, Per och Alice hade inte tränat "vänstervarv"
överhuvudtaget!
Ida, Per och Alice i Nybro
Pingstdagen reste vi till Larv, SKK Nationella. Här var det större
konkurrens, 30 collie varav 11 hanar och 15 tikar (samt 4 valpar). I
juniorklass var vi fem tikar, en kom inte. Domare var Gro
Berg-Johansen från Norge.
Ida visade sig inte alls lika bra idag. Hon ställde upp sig snyggt,
men när vi skulle springa så skulle hon springa med nosen i backen
som en myrslok. Hon spårade efter alla godbitar som låg där inne på
marken! Naturligtvis syntes inte hennes annars så goda steg och
rörelser, såg ut som att hon inte hade påskjut i bak, hon hade också
passgång därför att jag försökte dra upp henne från marken! Vi fick
ett 1:a pris och placerade som 3:a i konkurrensen och det får jag
verkligen vara nöjd med, med tanke på att domaren var hård!
Per visade Alice i bruksklass och nu flöt det på riktigt snyggt!
Alice är en snygg tik och bra tik, det tyckte domaren också och gav
henne CK. Hon var väldigt restriktiv, delade inte ut ett enda CK
bland hanarna och bland tikarna blev det 4 med CK så vi är
naturligtvis jätteglada över att vår vackra Alice var bland de
utvalda! Hon blev 4 BT.
Per försöker rasta Ida i Larv - det var
inte lätt!
Summerar vi helgen så har vi haft jätteroligt, underbart väder och
Alice och Ida har varit jätteduktiga. Gordon och Josef fick vara
hemma när vi reste till Nybro. Hilde var bussig och kom hit och
rastade dem. Tack snälla Hilde för hjälpen. När vi var i Larv fick
gossarna följa med och vara hos Pers moster Lena som bor alldeles
intill utställningarna i Larv. Där låg våra gossar i trädgården och
tittade på allt roligt som rörde sig. De hade så spännande att de
inte ens brydde sig om sina tuggpinnar som de fick!
Vi har tagit en del fina nya bilder som jag skall lägga ut under
veckan!
- 2008-05-01.
Spår-tävling i lägre klass
Det är inte lätt att komma med på tävlingar i lägre klass. Per
och Alice har stått som reserver ett antal gånger, men idag fick de
en plats vid Tidaholms BK.
De drog nummer 4 vilket visade sig inte vara så lyckosamt. Ett lägre
spår är 1 km (1000meter). Spåret
började bra, Alice var fokuserad och hade bra fart. Gick ungefär
halva sträckan och hittade fyra
pinnar, sedan fortsatte spåret ut i hög, starkt doftande pors som
blommar vid denna årstiden. Det
var höga buskar så Alice hade buskarna över sig, syntes bara en
svanstipp. Hon frustade och nös, men kämpade på. Kom fram till
en "skogsmaskinväg" där hon började att gå istället, men hade hela
tiden näsan åt porsen som växte bredvid, men ville inte gå tillbaka
in i de berusande buskarna. Hon fortsatte att nysa för att rensa
nosen och lyckades ta
sig fram till slutapporten. Då hade hon missat
återstående 3 pinnar som låg under porsen. Hela äventyret tog lite för
lång tid, 29 minuter, tidsfel på 4 minuter. Därmed tvingades hon
bryta tävlingen. Synd för hon kämpade tappert sista halvan av
spåret, ca en halv kilometer!
Per passade på att träna Alice på en separat plan bredvid
tävlingarna. Han lade
Alice plats när övriga låg plats med skott, bad att få göra budföringen när de andra var klara.
Hon gjorde det galant!
Gick igenom övriga programmet på egen hand. Det blev en jättebra träning,
mycket skotträning, störningar
och Per var jättenöjd trots allt!
Klubbkompisarna från Götene BK, Christer med Winnie vann högre
tävlingen och blev uppflyttad till elit. Magnus och Kuling vann
lägre tävlingen De blev uppflyttade förra helgen och fick
delta idag eftersom alla reserver fått en plats. Stort GRATTIS!
Christer berättade att han och Winnie förra året tävlade i Tidaholm
och fick exakt samma
spår som Alice nu fick, de fick också bryta. Winnie nös och tappade
spåret p.g.a. den starka doften. Vi har spårtränat i pors och likaså
tränat rapport då hundarna var tvungna att passera dessa höga starkt
doftande buskar som man nästan själv blir berusad av! Det är värst
på våren då porsen blommar!
Nu får vi se om Per och Alice har turen att komma med på någon ny
tävling i lägre - annars får de vänta till hösten!
Jag roade mig med att läsa lite om porsen eftersom vi träffar på
den i spår- och rapportmarker. Så här står det om växten:
Beskrivning. Pors är en tämligen lågväxt, aromatiskt doftande buske
som kan bli upp till en och en halv meter hög. Grenarna är rödbruna
och i spetsen finhåriga. Bladen sitter strödda och är gråaktiga,
omvänt lansettlika, samt tätt körtelklädda. De påminner mycket om
dem hos vissa viden (Salix), men skiljer sig genom att vara
grovsågade i spetsen och klädda med körtlar. Pors blommor på bar
kvist, i april-maj, med oansenliga blommor som sitter samlade i
korta axlika hängen. Blommorna är enkönade. Hanhängena är brunaktiga
och honhängena med tiden grönaktiga. Nötterna har fruktvägg med
luftfyllda celler som ger dem flytförmåga.
Pors kan knappast förväxlas med andra arter.
Utbredning.
Pors är allmän i södra och mellersta Sverige och finns också längs
kusten upp till Norrbotten. Den växer i kanten av sjöar och kärr och
i fuktig skogsmark.
Användning.
Pors har sedan länge, liksom humle (Humulus lupulus), använts
till att krydda öl. Den är också välkänd som brännvinskrydda.
Porsblad färgar alunbetat ylle gult.
- 2008-04-25.
Spårträning med dramatik
Det har varit underbart väder hela veckan och vi har passat på
att vara ute så mycket som möjligt. Igår var vi återigen på klubben
för att träna och umgås.
Magnus gick ut ett roligt spår till Alice. Det blev ca 400 meter, 6
apporter + ett slut och terrängen var svår att ta sig fram i.
Mycket vinklar, ris och omväxlande hög och låg vegetation samt tätt
med granar. Spåret fick ligga ca 1,5 timma. Under tiden
promenerade vi med de andra hundarna, drack kaffe och hade trevligt.
Sedan var det dags för Alice att gå sitt spår. Hon drog iväg i full
fart, glad att få jobba. Hittade första apporten och sedan
stannade hon till inför som Per trodde nästa apport! Hon stod där
och kontrollerade noggrant, men tog inte upp den. Konstigt, tyckte
Per, och gick dit för att se vad hon hade hittat. Döm om hans
förvåning. Där låg en död och blodig huggorm!!!! Magnus måste
helt ovetande ha trampat ihjäl den då han gick spåret!!
Alice kom av sig lite vid avbrottet, hon är tyvärr alltför
ormintresserad, men kom igen och spårade vidare!
Det var ett mycket kul och spännande spår och vilken tur att
det slutade lyckligt! Varken Magnus eller Alice blev huggormsbitna!
- 2008-04-21.
Rapportträning
 
"C-station -
kom!!!!!!"
Vatten - det blev varmt!!
Äntligen var vi ute i skogen igen. Efter
att Ida hade gått på kontaktkursen i söndags samlades Birger, Hilde,
Per och jag med hundarna för att träna Rapport. Det var så länge
sedan och det skulle bli så kul, vi hade dessutom underbart väder.
Vega och Alice kände av vår entusiasm, eller så smittades vi av
deras glädje. De förstod direkt vad det skulle bli av. De är så
söta, hälsar och nospussar lite för att sedan vifta på sina svansar
och dra iväg tillsammans med oss till uppbindningsplatsen vid
A-stationen. Under tiden som Vega och Alice sprang fick Ida sitta i
bilen till hennes olycka! Oj, vad hon tjöt, men det gjorde Leo också
i bilen bredvid! Det var så synd om dessa båda som inte fick vara
med till att börja med!
Här kommer Vega.......
Vega och Alice knallade iväg utmed stigen tillsammans med Birger och
Per med ryggsäckar, fika och kommunikationsradio. Vi väntade en
stund och blev anropade. De skickade iväg Vega först medan Alice
stod och skrek rakt ut. Jösses, så där får de inte låta, men hon var
så oerhört taggad efter det långa uppehållet! Vega kom i rasande
fart och sedan var det äntligen Alice tur. Det gick undan vill jag
lova, det var varmt men det bekymrade henne inte. Alice springer
snabbt och säkert och kom in till oss för att rasta, dricka vatten
och naturligtvis äta ur sin godisburk som finns vid ryggsäcken!
...och Alice på väg in till
A-stationen!
Birger och Per vandrade vidare i skogen och slog läger (C-station)
Vi gjorde klart våra tjejer, Vega först. Jättebra start och det
dröjde inte länge förrän de ropade i radion att hon var framme.
Alice satt och skällde, var återigen taggad och skulle iväg. Hon gör
inte så särskilt ofta och bästa sättet är att nonchalera henne. När
jag gick för att hämta henne var hon tyst och hade bråttom fram till
startlinjen. Hilde räknade ned och jag fick ett tjuvstart, men lät
henne springa iväg! Hon var så himla glad och förväntansfull, hade
en mycket bra start i övrigt och stack iväg! Inga bekymmer, hon tog
sig snabbt genom B-station och vidare till Per. Vi fick vänta en
liten stund, sedan skickades Vega och Alice tillbaka igen till oss.
Vega kom in, något tröttare och inte lika snabbt. Det var varmt för
dem. Alice skällde och protesterade lite att hon skulle springa
tillbaka till A igen - då vet hon att det är slut på det roliga! De
där dumheterna har vi lite svårt att träna bort. Det är en mycket
självständig dam vi har att göra med!
Nåväl, efter ett par protester "knyckte hon på nacken" och rusar
iväg och kom ned till mig i bra fart. Fradgan stod i mungiporna, hon
hade saliv, lång ned på hakan, vilket syns på de härliga bilderna
jag tog på henne när hon rusar fram i skogen! Det hade gått
undan trots värmen och nu var hon enormt törstig och sugen på sin
belöning! Per och Birger kom tillbaka till oss. De gick och hämtade
Leo och
Ida, som var överlyckliga att få vara med igen.
Vi satte oss i solen och njöt av kaffe, sedan blev det Leo och Idas
tur att få springa, men först ett par budföringar för Leo och Alice
med "låtsasskytt". Birger ställde sig ca tjugo meter vid sidan för
att "föreställa skytt", men vi hade inga pistoler med. Leo kutade
på, var lite intresserad av sin husse naturligtvis, men löste det
fint. Alice sprang lätt och fort - det var kul tyckte hon.
Nu var det Idas tur att få springa förlängd budföring, vilket är
grundövning i Rapport. Först på samma sträcka som de andra, men där
sprang hon ut i skogen och skulle undersöka lite först innan hon kom
till oss! Inget kul för henne med mamma som satt där som en
drottning och skällde uppfordrande! Skulle ju naturligtvis lägga sig
i dotterns träning.
 
Ida fick då springa på en mera öppen väg, för att få mera synretning
och en bit bort från mamma Alice. Det är enormt kul att skicka
iväg Ida, hon springer så fort, tar i för allt vad hon är värd och
är så glad. Den här lilla damen har energi till tusen, skall
vara med överallt. Är så nyfiken och intresserad av allting så man
blir ibland alldeles matt. Får hon inte som hon vill så skäller hon,
eller "brölar" som vi kallar det. Hon "pratar", klagar!
Det blev en jättefin dag, alla var så nöjda med träningen!
- 2008-04-16.
Det är hela tre veckor sedan jag skrev i dagboken. Det har
hänt en hel del, ja så mycket att jag inte riktigt hunnit med att
rapportera. Men jag skall försöka att blicka tillbaka lite. Helgen
28-30 mars var Ida och jag tillsammans med Bellis och Carin på
Gerald O'Sheas handlerkurs. I kåseriet, där jag skriver små
reportage blandat med bilder, finns det med.
Veckan därpå blev det en del träning på klubben för framförallt
Alice och Ida. Vi har bland annat tränat platsliggning med skott för
Alice del, Ida deltar inte ute på appellplanen ännu.
Vi förberedde oss också för en resa till fjällen för skidåkning!
Hundarna hade sin egen semester hos Susanne i Töreboda där de trivs
gott.
På vägen hem från fjällsemestern hälsade vi på Bellis som bor norr
om Karlstad. Det blev ett kärt möte, hon känner igen sina uppfödare
och blev så oerhört glad. Carin och Folke bjöd oss på en god middag
och Bellis sprang och hämtade alla sina leksaker för att visa oss.
Hon kampade och lekte med Per, medan hon mest ville pussa på mig. Vi
var ute i trädgården och tog en del fina bilder som nu finns på
Bellis sida. Systrarna är så lika varandra - det är så härligt att
träffa dem.
I söndags var jag med Ida på Kontaktkurs. Oj, det blev alldeles
förvirrande för Ida. Så många roliga människor och hundar på en
gång. Ida är väldigt social både vad gäller hundar och folk, skall
helst fram och hälsa på alla. Det gick dock inte för sig - nu skulle
hon lära sig att koncentrera sig på matte. Det var inte lätt för
henne, men efter ca halva tiden började hon bli trött och förstod
att det lönade sig att bry sig om mig, det var där som kycklingfilén
fanns i fickorna! Hon var riktigt duktig på att sitta, sitta kvar,
ligga och ligga kvar. Att stå fint har hon lärt sig på handlerkursen.
Nu har vi hemläxa - fortsatt träning på sitt, ligg samt att göra ett
"miniupplet" 2x2 meter med godis/någon liten sak. Detta är Ida
redan bra på - att leta godis både på land och i vatten.
Igår var Per och Hilde i Vättlösa och tränade Leo och Alice. Lite
omväxling för hundarna att inte alltid träna på samma plats. Jag var
hemma och försökte kurera min förkylning med besvärlig hosta. De
började med att gå spår, sedan blev det träning ute på
fotbollsplanen. Alice var duktig speciellt på linförigheten! Hon har
blivit bättre på den sedan de började växla träningen med
kortkoppel. Hon får inte heller lika mycket godis, det kommer efter
avslutat pass! Då jobbar hon på för sin belöning! Apporteringen
fungerade också väldigt bra.
Ikväll var Per på klubben med Alice. Det var tävlingsträning som
vanligt. Klockan 18.00 brukar vi ha platsliggning med skott. Idag
blev det 8 hundar. Per tog ut fullt avstånd, några stod lite
närmare. Efter två skott gick en av förarna fram till sin schäfer,
satte upp honom, började leka och lämnade platsen. Strax efter
gjorde ännu en förare samma sak. Det blev rejäl störning för Alice,
de två närmaste hundarna lämnade platsen under lek, bus och skall.
Bra gjort av henne att hon låg kvar tills tiden var ute och alla
skotten gått.
De tränade sedan lite kryp, inkallning och Alice gjorde ett riktigt
bra hopp! Per var så nöjd med Alice - fick massor av beröm och godis
från ryggsäcken!
- 2008-03-27.
Nu har jag kommit tillbaka från USA och The National 2008 med en
massa nya intryck och bilder. Jag skall skriva lite om det och
publicera något när jag hunnit smälta allt nytt och
framförallt fått ordning på mer än 500 bilder.
Det var drygt 800 collie som deltog i
utställningen, 275 korthår varav 103 champions och 530 långhår varav
135 champions. Det var en fantastisk upplevelse att få se så många
collie med mycket god anatomi, härliga rörelser och attityd!
Konkurrensen var stenhård så avgörandet låg i balanserade goda
rörelser samt uttryck/glädje/utstrålning.
Men det har hänt en hel del positiva saker här hemma också.
Veterinären ringde och berättade att Idas blodprov visade att
rabiesvaccineringen lyckades och hon är nu skyddad och får sitt
pass.
Sydney har debuterat på utställning vilket jag skrivit om separat.
Bellis och Jade har varit i fjällen och haft kul i snön. Fick bilder
på Bellis där hon sitter på snöskotern och i pulkan bakom skotern.
Hon tycker det är så kul. Jade trivdes gott i snöhögarna också och
hade en härlig vecka tillsammans med sin familj.
Alice har varit ute på äventyr igen. Per gick med hundarna uppe vid
Blombergs Säteri. Där finns stora öppna marker så här års. Hundarna
fick vara lösa och plötsligt får Alice se tre hjortar som rusar ut
från en dunge. Hon börjar springa efter dem, Per försöker få stopp
på framfarten men misslyckas. Hon är stendöv. Hjortar springer fort,
men det gjorde hon också. Plötsligt rusar det ut från en annan dunge
ca tio hjortar till som följer efter. Det såg riktigt roligt ut -
först tre hjortar, sedan Alice och sedan kommer tio hjortar som
springer ikapp Alice, springer upp vid sidan och förbi henne. Hon
ger dock inte upp utan fortsätter som om hon tillhör denna flock!
Efter åtskilliga hundra meter, gärdena är mycket stora, inser
hon att de är snabbare än hon och vänder tillbaka till de andra.
Några dagar efter detta enorma race är hon halt! Per blir bekymrad
och ringer veterinären för att få henne undersökt. Alice har
aldrig visat någon hälta förut så hon kunde ha skadat sig.
Olle går igenom henne, och de bestämmer att röntga hennes framben
och bog. Vi gjorde aldrig någon AD-röntgen när hon var ung, men nu
blev det gjort. Allt såg perfekt ut, inga som helst pålagringar
eller skador.
Hon måste ha sträckt någon muskel så hon ordinerades vila. Det blev
koppeltvång resten av veckan och hon blev återställd.
På påskafton var Per tillsammans med Birger, Hilde och Christer
ute vid elitspåren. Birger, Per och Christer är spårläggare inför
Götenes elittävling som skall bli helgen 29-30 mars. De markerade ut
rutorna och gick sedan sina respektive spår för att sedan låta
hundarna få spåra. Leo, Alice och Winnie har inte gått några
elitspår tidigare, de är ännu inte uppe i de klasserna, men skulle
få prova på och se hur långt och länge de orkade.
Alice fick gå Christers spår, som är ganska besvärligt i kuperad
terräng med mycket "knixande" , vinklar och framförallt ris. Per
släppte på Alice, hon sökte rätt i rutan, gick iväg med stor
motivation, tog spetsvinkeln och spårade kanonbra. Per var imponerad
av hennes spårarbete, hon hittade alla pinnar och tog sig
igenom ett elitspår på 1,5 km för första gången! Hade det
varit tävling så skulle det blivit full poäng! Ojoj, vad
stolta vi blir av hennes fantastiska vilja och glädje över att få
arbeta. Per konstaterar att Alice är som bäst när hon haft
ett långt uppehåll, hon har inte spårat särskilt många gånger i
vinter och så går hon för första gången ett elitspår med
kanonresultat!
Per gick också ett kortare spår till Ida som hon tog upp och drog
iväg. Ida är så ivrig och har så bråttom att hon inte märker att det
ligger några saker i spåret! De två leksaker som han lade ut, märkte
hon knappast. Men godiset på slutet var hon jättelycklig över!
Per och Alice har också deltagit i en lydnadskurs som Götene BK
höll. Det var två mycket kända och duktiga instruktörer som gav råd
och tips. Per har endast tränat Alice i brukslydnad, men fick
nu hjälp att göra grundövningarna till de högre klasserna i
lydnaden, bland annat "rutan" samt fjärrdirigering.
Bilderna är tagna av Hilde B Andersson.
- 2008-03-14.
Alice firade 5-årig födelsedag!
Igår hade vi födelsedagskalas igen och hundarna var i sitt esse när
de kände lukten av godsaker. Det var regn och rusk hela dagen så
tyvärr blev det ingen rolig och äventyrlig utflykt, vi fick hålla
tillgodo med altanen och en kortare promenad mellan regnskurarna.
Alice fick paket och valde att öppna ett som innehöll grisöra samt
en lång kul leksak med pip. Leksaken var dock inte så intressant.
Samtidigt fick de andra tre också var sitt grisöra, men Ida måste ha
svalt sitt nästan helt, för det gick otroligt fort innan hon stod
där och såg undrande ut "får inte jag någonting"? Gordon och Josef
vaktade och tuggade på sitt godis, Ida ville ha mera! Alice
låg och njöt länge och riktigt retades med de andra.
Per kom hem med en jättegod smörgåstårta som vi delade på
allesammans. Mums den slukade vi snabbt! Josef är otroligt
förtjust i kokosbullar (frysta från Klings) så kunde han tänka
sig att dela med sig till Alice som en födelsedagspresent? Jodå, vi
smaskade i oss det också. Det blev en fin och rolig dag med mycket
kalorier, nu får det bli slanka linjen framöver :-)
|
|
|
|
Mmmm, det luktar gott!
|
|
|
|
Ett grisöra - det är favoritgodis!
|
|
|
|
Leksaken får vänta - grisöron skall man njuta av långsamt!
|
|
|
|
Husse bjuder på smörgåstårta! Får jag slicka lite?
|
|
|
|
|
|
Mums vad gott!
|
|
|
|
Den här delade vi på sex!
|
|
|
|
Gott - gottigottgott!
|
|
|
|
Men nog kunde man ha fått en större bit!
|
|
|
Resa till USA
I morgon får vi stiga upp tidigt för att åka till Landvetter där
övriga familjen skall lämna av mig. Jag skall resa till USA
tillsammans med Britta i Danmark för att se på Amerikanska
Collieklubbens årliga stora evenemang "The National 2008"
som pågår en vecka. Vi flyger till Chicago och hyr en bil för
att resa upp till La Crosse i Wisconsin. Det skall bli en stor
upplevelse att få se många amerikanska collie, träffa Idas närmaste
släktingar som brukar vara representerade på denna gigantiska
utställning. Pappa Patrick vann
The National 2004 i sin klass (junior) och var med ända
till "slutstriden" bland ca 500 hundar. Det brukar vara över 1000
colliehundar som deltar i utställningarna, tävlar i olika grenar som
lydnad, vallning, agility. Det pågår i en vecka. Jag har packat ned
allting och kameran är med så det lär bli massor av bilder som jag
får sortera i när jag kommer hem. Men var säkra på att det blir ett
reportage och stort bildspel här på hemsidan!
Per skall ha semester en vecka och njuta av att få vara hemma med
hundarna! Han har bland annat planerat in en lydnadskurs med Alice i
helgen som kommer. Men framförallt skall han koppla av från sitt
stressiga jobb och ta dagen som den kommer!
Vi önskar alla en GLAD PÅSK!
- 2008-03-12.
Nu har vi firat Gordons tolvåriga födelsedag tillsammans med
goda vänner. Roliga bilder finns i
Kåseriet. Av
familjen Andersson fick han en "rappande" hund. Magnus hade valt ut
den eftersom Gordon är så "pratsam". Gordon blev en "rappare" också
och hade jättekul med sin leksak.
Igår åkte Per till klubben för att träna med Alice. De gick igenom
hela programmet i lägre klass förutom linförighet och platsliggning.
Skotträning fick de på köpet eftersom det var full aktivitet på
skjutbanan intill. Per var jättenöjd med träningen. Alice är så glad
och samarbetsvillig. Det blev mycket lek som belöning! Vi har anmält
Alice till ett antal tävlingar i vår, men det brukar vara mycket
begränsat med platser i lägre klass spår så man skall ha lite tur i
lottningen! Vi har möjlighet att anmäla i lägre klass rapport, men
nu har vi inte varit så flitiga att träna "tävlingsmässigt" denna
gren varför Per väljer att tävla i spår.
Ida har fått träna också, hon är mycket livlig - det kliar i
kroppen, men inte av rävskabben, den har läkt ut, utan av energi. Vi
går långa promenader men det räcker inte, hon måste få jobba med
hjärnan också. Ida hittar alltid en massa äckligt som hon stoppar i
sig. Igår kom hon med en död slemmig råtta, den var så stor och seg
att hon inte lyckades käka upp den. Jag kunde till slut få den ur
hennes mun. Usch, jag försökte gräva ned den men då skulle hon
minsann dit igen, hon visste precis var jag grävt ned hennes byte!
Bläää!!!
Ida blir mer och mer lik sin mamma som är mästare på att ägna sig åt
födoämnessök, ett mycket ursprungligt beteende!
Ida är så rolig och samma sak berättar Ewa och Carin om Jade och
Bellis! Det är glada aktiva flickor med aptit på livet. Sydney har
utvecklats till en stilig hane, lyfter på benet och är också full av
upptåg! Det är så kul för oss att få rapporter om hur valparna - nu
juniorerna utvecklas. Tack för att ni hör av er så ofta och berättar
om alla roliga händelser!
Idag skall vi till veterinären i Mariestad och vaccinera alla fyra
hundarna. Ida skall också få ta blodprov för att testa om hennes
rabiesvaccination lyckades.
I morgon 13 mars är det Alice tur att bli firad. Hon
fyller 5 år och naturligtvis skall hon få en riktigt god tårta och
lite roliga tränings- och leksaker. Hon är så förtjust i långa mjuka
saker med sving i. Lite godsaker skall det bli i paketen också.
Läste i dagens tidning att man med stor sannolikhet har
observerat vargspår i sanden vid Årnäs på Kinnekulle. Det ligger
endast ett par mil från Blomberg. Vi har haft besök av lodjur och
vildsvin i området tidigare. Det känns lite spännande!
- 2008-03-06.
Nu är det vår här i Blomberg. Vi har hittat tussilago,
blåsippor, ramslöken börjar komma utmed berget och en del fåglar har
kommit!
Idag är det 9 månader sedan Alice valpar
föddes! Nu är de inte bara glada och busiga valpar, utan vackra
och ståtliga juniorer! Flickorna väger runt 20-22 kg och är ca 54 cm
höga. Ingen av dem har påbörjat sitt löp, men vi är säkra på att
framförallt Jade och Ida är på gång. De blir uppvaktade av motsatta
könet och är själva koketta och skall nosa, kissa och sprätta.
Sydney är en stilig kille, kraftig och med rejäla ben, tassar och är
könsmogen.
Bellis är ute på många roliga äventyr. Nu har hon varit i Mora och
tittat på Vasaloppet. Hon har med stor glädje åkt skoter och i
släpkärra. Denna lilla livliga dam gillar fart och fläkt och det
märks att hon är tonåring, vill helst bestämma själv när hon skall
komma in eller åka bil.
Samma sak med Jade, som är full av energi och uppfinningsrikedom.
Hon får spåra och jobba med roliga spel för att få använda nosen.
När familjen på kvällen satt sig framför TV:n en stund, sitter även
Jade och följer programmen. Favorit är bland annat hundprogrammet
"Cesar" , då tittar hon intensivt :-). Att Jade är tonåring är inte
att ta fel på heller, hon har mycket egna idéer.
Här hos oss har det varit en hel del fina dagar med promenader och
lite träning. I början på veckan tog jag alla fyra hundarna ned till
stranden där de fick leka och ha roligt tillsammans. Nu har Josef
blivit mycket mera lekfull med Alice och Ida. Han blir inte längre
tillrättavisad av Alice så fort han visar Ida att han inte
accepterar vad som helst från hennes sida. Verkar som att Alice nu
anser att Ida är vuxen och att hon får klara sig själv. Behöver inte
mamma som snabbt ställer sig emellan och bestämt stirrar gossarna i
ögonen!
Gossarna med Ida
Gordon gör sig till lite för Ida, tycker att hon luktar gott och det
är ömsesidigt. Den lilla damen har börjat flirta med både Josef och
Gordon!
I måndags var Ida enormt duktig och jag är verkligen stolt över
henne.
Vi hade varit nere vid sjön, hundarna var lösa och skötte sig
exemplariskt alla fyra. Höll sig nära mig och om de ville gå för
långt bort, kom de direkt då jag kallade in dem. Jag var så glad och
berömde, speciellt Alice, vår notoriska rymmerska, som var så himla
duktig. Men hon är oerhört lurig så man får ha ögonen på henne hela
tiden. När vi var nästan hemma så plötsligt "gick hon upp i rök" -
försvann på ett halvt ögonblick. Jag visslade, ropade men det kom
ingen Alice. Det var såpass öppet så jag kan bara inte förstå hur
hon hann smita iväg så osynligt.
Många gånger har jag talat om att köpa en GPS och sätta på henne, nu
var jag förbaskad över att inte ha gjort det. Då kan vi lokalisera
henne och ta henne på "bar gärning" när hon hittar på sina
rackartyg, trots att hon nu är hela 5 år och mamma! Vi väntade
ca tio minuter, lockade, Gordon och Josef fick skalla vilket de är
duktiga på. Alice var som uppslukad, inga ljud hördes så vi begav
oss motvilligt hemåt.
Man känner både ilska och oro när hon försvinner så här, dels får
hon inte vara lös utan uppsikt, sedan finns en hel del faror. Vi har
mycket höga bergsluttningar som är hala av allt regn, hon kan mycket
väl ta sig upp där Kinnekulletåget rusar förbi , där brukar det
finnas mycket ätbart i form av påkörda djurkadaver. Det finns
vilda djur och terrängen är snårig och svår - det är lätt att skada
sig. Nu är Alice väldigt van att vistas i denna typ av terräng och
kan den, men ändå.
Efter drygt en halvtimma tar jag med Ida tillbaka till platsen där
hon försvann. Vi ropar och leker och hoppas att hon kommer när hon
hör Idas skällande och pratande. Efter ytterligare tio minuter ger
vi upp och går hem för att se om hon trots allt kommit hem en annan
väg. Nej, ingen Alice finns hemma!
Jag väntar ytterligare, men känner att pulsen blir allt högre. När
det gått ca en timma och ingen Alice har kommit hem, tar jag med Ida
igen. Vi går en annan väg, norrut utmed klipporna. Plötsligt
markerar Ida på en plats, hon sätter ned nosen i backen och
börjar dra mig framåt i kopplet. Jag följer efter helt tyst
och Ida spårar mycket intensivt, tittar upp lite då hon hör några
hackspettar som knackar i träden, sedan fortsätter hon genom skogen,
gör en kraftig vinkel åt vänster och drar allt intensivare. Jag
orkar knappast hålla emot i kopplet, hon är stark när hon har vilja
att ta sig fram. Nu passerar vi platsen där Alice försvann, men Ida
drar vidare och är på väg hemåt. Jag hoppas innerligt att hon spårar
efter Alice, vi hade ju själva varit där tidigare, men nu var hon
mycket intensiv, skall fram så fort att jag snubblar mig fram i
riset.
De sista 300 meterna drar Ida så jag får kramp i armen, jag hänger
mig bakåt i kopplet och GUD VILKEN LÄTTNAD! Vem ligger inte på
gräsmattan framför vårt hus? Jo, mamma Alice! Vilken succé för
dottern Ida som spårade rätt på sin mamma och Ida blev så
oerhört glad så det blev vilda lekar.
Detta var ett långt och naturligt spårande med enorm intensitet som
Ida visade prov på. Vi har endast tränat små korta spår på ca 100
meter. Det var imponerande och hon fick sin belöning. Jag hoppades
innerligt att hon hade rätt - att hon fått upp spåret efter Alice då
hon hade bestämt sig för att bege sig hem igen. GRATTIS lilla
Ida för en superprestation - vi är mycket stolta över dig!
Duktiga Ida som spårade och hittade mamma
Alice!
När det gäller Alice så får det återigen bli koppel och lina. Hon är
så lurig, då hon är exemplarisk tills vi tror att vi har lyckats i
vår träning och bedömer att vi kan lita på henne. Hon går lös under
många promenader, kommer direkt för att sedan som en blixt från en
klar himmel så är hon försvunnen! Hon trollar bort sig själv på en
bråkdel av en sekund, smiter iväg så vi varken hör eller ser!
På lördag skall vi fira morfar Gordon som fyller 12 år!
- 2008-02-29.
Skottdagen
Var fjärde år är det skottår och idag har vi därför en extra dag
i almanackan. Skottdagen bjöd på en strålande fin dag med solsken.
Hundarna har varit ute i trädgården hela dagen, lekt och njutit av
sina stora märgben. Under ett par timmar åkte jag in till Lidköping
för att shoppa, då fick Ida följa med. Hon har inte varit i stan
sedan hon var 4 månader, såvida vi inte räknar besöket på MyDog i
Göteborg.
Det är verkligen kul att ha med Ida, hon är så glad och nyfiken på
allting. Vi träffade trevliga människor som hon fick hälsa på,
samt ett par lika trevliga hundar som hon ville leka med. Vi mötte
också på en argsint schäfer som gjorde utfall och skällde på henne,
men hon tittade bara lite nonchalant på den och spatserade
vidare med högburen svans. Det såg roligt ut, och efter det
kom det fram en dam som ville hälsa på Ida och tala om att hon
tyckte det var en så fin och duktig hund som inte tog notis av den
"uslingen som gjorde utfall". Ida är en härlig hund - positiv och
inte det minsta bekymrad över sådant som är okänt. Världen är till
för just henne, tycks vara hennes inställning!
Rävskabben börjar att ge med sig. Ida kliar sig fortfarande lite i
de två sår där hon var som mest angripen, på armbågen och på magen.
Men skinnet börjar bli normalt, inte så skorvigt.
Har varit nere vid sjön med hundarna flera dagar. Ena dagen blåste
det alldeles förskräckligt, men igår var det härligt. Alice har nu
fått springa lös, hennes löp är över. Det var en befrielse för
henne, oj vad hon rusade runt och lekte med Ida. De badade, jagade
varandra och undersökte alla hålor och rishögar nere vid sjön, där
det förmodligen finns minkar eller mårdar. Alice, ja även Ida är så
intresserade och en dag hörde Per att det väste ur en rishög - då
jäklar blev det fart på Alice. Väsa åt henne gör man inte - då
skulle hon minsann undersöka och ge sig upp i rishögen. Per fick
släpa en vilt protesterande Alice därifrån. Igår försvann Alice till
en bergskreva en bit ifrån, jag visslade på henne och plötsligt
hörde jag henne skrika till. Förmodligen fick hon sig ett nyp när
hon blev för närgången. De små skygga djuren vill vara i fred. Jag
blev dock lite rädd så att hon inte hade träffat på en huggorm.
Enligt uppgift kan de komma fram redan och Alice är tyvärr en
ormjägare. Jag är livrädd varje år för hennes intresse för ormar och
frågan är inte om hon skall bli biten utan när!
Igår, torsdag, åkte Per till klubben med
Alice för att träna lite och ha kul tillsammans. Alice var på
strålande humör och är i god kondition igen. Nu gäller det att hålla
henne igång så att hon inte blir skendräktig.
- 2008-02-21.
Kurs med Etologen Lars Fält
I lördags var jag på klubben för att lyssna till Lars Fält. Det
är så roligt att få ta del av hans gedigna kunskaper som han framför
så lågmält men med stor humor och eftertanke. Han har oerhört mycket
kunskaper om hundar och andra djurs språk och kommunikation - vi
fick bara lyssna på en bråkdel av hans föreläsningsmaterial. Jag har
skrivit ned en hel del tänkvärda saker som jag tog till mig
och har nytta och glädje av framöver.
Vi sitter i karantän
Ida har kliat sig intensivt på sina armbågar och sedan även på buken.
I slutet av förra veckan rev hon sig halva natten och morgonen så vi befarade att hon drabbats
av rävskabb. Vi bor i ett område där det finns mycket vilda djur,
rävar, grävlingar, mink, mård som kan vara angripna. Det ligger
mycket kadaver, gamla skinn ute i naturen och naturligtvis skall
Ida, ja även Alice fram till dessa. Försöka äta av det, eller ligga
och rulla sig i sådant som är ruttet och luktar illa. Ida äter döda
möss, skit av alla slag - naturligtvis även rävskit. En dag kom
Alice hem, släpande på en ryggrad som var till största delen aväten
och Ida hittar också hjort- eller rådjursdelar , bland annat en del
av skallen som hon tyckte var ett superhäftigt byte. Det ville hon
inte lämna ifrån sig utan rusade iväg med så fort jag försökte ta
det för henne. Här hjälpte det inte med godis från fickorna! Många
rådjur och hjortar blir påkörda av tåget uppe i hagen, sedan blir de
byte till områdets rävar, men någon har även sett lodjur.
Jag fick tid hos veterinären i fredags som konstaterade att Ida hade
tydliga tecken på rävskabb. Hon har utslag och
klåda på armbågarna, på buken vilket är typiska tecken, likaså att
det blir mer klåda då det är varmt och hunden är stilla.
Vi blev ordinerade Stronghold och fick naturligtvis behandla alla
fyra hundarna. Jag har själv haft lite utslag, som små knottbett,
och det visar sig att även vi människor kan bli angripna. Det
smittar dock inte och skabbdjuren kan inte föröka sig på människan.
När hundarna blir behandlade så försvinner våra utslag. Nu är det
bara att vänta och hoppas att vi blir av med odjuren, under tiden
får vi sitta i karantän.
Här i länet och på många flera ställen i landet blir det allt mer
vanligt att de får behandla hundar för rävskabb. Jägarna talar
också om att de sett angripna rävar och deras hundar måste behandlas
i förebyggande syfte.
Alice löper
Nu är Alice inne på sin 17:e dag och det är höglöp. Gordon har varit
alldeles lugn och ätit sin mat ända tills igår då det började bli
oro. Han pep, skrek och ylade allt mer ju längre fram på dagen vi
kom. Kvällen och natten har inte gett många timmars sömn, varken för
honom eller oss. I morse puttade han ut maten och bara skrek. Alice
springer fram till grinden som avdelar huset just nu, står där och
bjuder ut sig så det är inte så lätt för Gordon. Per tog därför med
Gordon till jobbet och han får ligga i bilen. Han är van att
vistas i bilen, kan koppla av och har med sig ett stort köttben som
han förhoppningsvis äter på. Per har möjlighet att ta ut honom på
flera promenader.
Det blev så tyst och skönt här hemma utan Gordon, de andra tre
hundarna låg tillsammans och såg ut att ha det mysigt ihop. Josef är
sedan 6 år tillbaka kastrerad. På förmiddagen lät jag hela gänget
vara ute i trädgården, det var fint väder och de började leka och ha
kul.
När jag kom ut för att titta till dem, såg jag att Alice höll på att
uppvakta och lära Josef "kärlekens språk". Hon svassade runt honom,
lyfte på svansen och uppmanade honom till parning. Josef tyckte det
var så spännande , mungiporna var ändå uppe vid öronen och han
steppade och försökte att bestiga Alice som tålmodigt stod stadigt
och vek undan svansen och ville hjälpa Josef i sina tafatta försök
till något som liknade parning. De såg så roliga ut att jag hämtade kameran och fick
många kul bilder på det söta paret - lejonkungen Josef som enligt
vad jag fått veta inte skall ha några känslor för det motsatta
könet och Alice som vis av erfarenhet efter ett par parningar
minsann tyckte hon skulle invagga Josef i kärlekens mysterium.
Bildkollektion kommer.
Ida tyckte de var lustiga och var lite nyfiken på dem, men passade
då på att hämta leksaker som hon sprang runt och hyssade upp i
luften eller pep med. I vanliga fall får hon aldrig ha dessa ifred
men idag var det kul för de andra höll på med något som hon inte
riktigt förstod. Jag måste säga att Alice gick verkligen in för sin
uppgift, synnerligen envetet, och Josef såg bara glad och lycklig ut
av sådan uppmärksamhet!
Efter ett antal timmar ute i trädgården tog jag in hundarna som lade
sig att sova, det var tröttande att leka parningslekar. Sedan fick
de var sitt stort köttben - då var det viktigare än allt annat för
Josef och Alice gav upp sina försök till uppvaktning av Josef. Hon
gillar ben och missar absolut inte ett sådant. Det blev
eftermiddagens stora händelse ute i trädgården - att mumsa på
köttben.
- 2008-02-11.
Nu gör jag ett nytt försök till att skriva dagbok. Helgen som
gått har jag ägnat många timmar med att uppdatera och "städa" lite
på hemsidan. Skrev igår ett långt inlägg i dagboken, lade in bilder
och när jag skulle spara det blev något fel och allt försvann. Usch,
jag var trött innan, nu stängde jag bara ned datorn.
Det tar otroligt mycket tid att jobba med hemsidan och framförallt
med bilder, men är jättekul och min stora hobby. Hundarna är mitt
allt, men det finns tid över till mera roliga saker som
fotografering! Jag har bytt kamerahus, nu till en Nikon D300
och håller på att lära mig alla finesser. Har tagit lite bilder som
jag naturligtvis vill presentera. Kameran är kul att jobba med, men
bildkvaliteten är ingen större skillnad mot dem som togs med de
andra Nikonhusen tycker jag. Men vädret har inte varit till någon
fördel, har fått ta alla bilder i dåliga ljusförhållanden. Det
skall bli kul att testa kameran i klart och fint väder.
Alice har börjat att löpa, är nu inne på dag åtta så det är
fortfarande lugnt i huset vad gäller Gordon. Han vill gärna veta var
hon finns, men han håller sig på avstånd och äter som vanligt. Per
har tränat en del med Alice och det går jättebra som vanligt! Nu får
det bli en liten paus tills löpet är över.
Ida och hennes syskon har hunnit "fylla" 8 månader. De börjar bli
vuxna och vi tror nog att tikarna börjar förbereda sig för sina
första löp. De visar intresse, gör sig till och hanhundar tycker de
luktar lite gott!
Jade har spårat i helgen med jättefint resultat! Eva gick ut ca
75-100 meter ställde en burk med leverpastej och gick tillbaka i
exakt samma spår. Släppte på Jade, som rivstartade och drog iväg med
näsan i backen och var supermotiverad. Naturligtvis blev hon
jättelycklig över sitt spårslut. Sedan fick hon spåra upp lillhusse
Felix som gömde sig. Hon var verkligen duktig! Efter en lång dag i
skogen var lilla Jade trött för en gång skull. Det är en mycket
livlig och glad flicka som gillar att jobba.
Bellis har också varit i farten. Hon har besökt Svenska Rallyt där
hon trivdes bland allt folk, bilar, helikoptrar och annat buller! De
sköt t.o.m. smällare och raketer, vilket Bellis inte tog någon notis
om som tur var! Allt var bara jättekul tyckte hon.
 
Leo - du är en stor och stilig kille
- men ge sjutton i min rumpa!
Ida har fått träna under veckan. I fredags var vi på klubben
tillsammans med Hilde, Magnus samt Leo, Yoba och Vega. Ida och
Leo var lösa på appellplanen och lekte. Första gången Ida träffade
Leo var hon lite blyg för honom, men nu tuffade hon upp sig, lät
honom inte nosa henne i rumpan och hon klippte med käften som en
krokodil om han blev för närgången. Leo gillar Ida, de hade
vansinnigt kul tillsammans och var alldeles slut efter alla race
tillsammans. Leo och Alice brukar ha kul tillsammans, men nu fick
Alice vara kvar i bilen eftersom hon börjat att löpa.
Sedan blev det pensionärernas tur. Gordon och Josef fick springa och
busa med Yoba,10 år. Vega var också med, men det var mest
Gordon och Yoba som hade kul tillsammans. De har alltid varit nära
vänner och gillar varandra - ett stiligt par!
Det gulliga pensionärsparet Gordon, 12 år,
och Yoba, 10 år, flirtar och har kul tillsammans!
I lördags åkte Per till klubben för att träna med Ida. Då fick hon
gå ett spår på ca 150 meter med en slutpinne. Hon tog upp spåret
perfekt och drog iväg med bra fart, målmedvetet och fann pinnen. Hon
markerade den och fick sin belöning. Jätteduktig tjej!! Sedan satt
de och lekte byta leken med pinnen. Ida fick också ligga plats ute
på planen tillsammans med Leo. Det blev några mycket korta pass, men
hon var jätteduktig.
- 2008-02-01.
Helgen och veckan som gått har absolut inte bjudit på något
trevligt väder. Per har varit i Norge på arbetsresa och den nya
stormen "Tuva" har härjat på sina håll. Vi har dock varit förskonade
här. Vilken tur att vi fått en ny storm så att vi (Per och Gudrun)
slipper att få så mycket kommentarer om vår framfart.
I lördags(26/1) trotsade vi vädrets makter och tränade rapport
tillsamman med Hilde och Birger samt Vega. Flickorna, Alice och
Vega, var mycket glada och taggade över att få komma ut i
skogen och springa. De bryr sig inte om att det är dimma, duggregn
och blåst. De fick springa fem sträckor med förlängningar och lite
överraskningar! De var så enormt duktiga båda två så det
gjorde oss på strålande humör. Fikat som vi hade med smakade
gott ute i skogen och naturligtvis fick Vega och Alice vara med och
dela på bullarna och smörgåsarna.
Innan det utlovade ovädret skulle dra in över bygden passade vi på
att skotträna på klubben. Det blev platsliggning med skott för Alice
och Leo, jag tog en promenad med Ida så att hon skulle få höra skott
också. Det gick alldeles utmärkt. Vi lät också Ida få göra några
grundövningar i rapport. Vi stod inne i skogen på var sin sida av
appellplanen, visade oss lite och försvann. Sedan sände vi iväg Ida.
Hon sprang fort och målmedvetet och kastade sig över godisburkarna.
Detta tyckte hon var superkul, hade kunnat springa hur många gånger
som helst.
Vi var så nöjda och glada med dagens träning. På vägen hem började
det blåsa upp och regnet piskade på rutorna.
På söndagen sken solen från en klarblå himmel och vi reste till
klubben igen. Tänk vad glad man blir för lite solsken, det har varit
en bristvara i vinter! Per lade ett frispår till Alice. Det var
jägare runt klubben, de jagade så vi kunde inte vara ute i skogen,
men Per lyckades i alla fall låta Alice ta sitt spår och det gick
jättebra! Ida fick träna på att hoppa över hinder och hålla
apportbocken. Hon lär sig snabbt och är väldigt glad över att få
arbeta.
Ida var så rolig när hon kom ut på appellplanen. Direkt rusade hon
iväg till de ställena där vi hade haft "stationer" med godisburkar
under lördagens rapport/budföringsträning!! Nosade i buskarna och
letade efter burkarna. Idag fick hon också springa men i annan
riktning för att få bra bilder! Jag har gjort en ny sida
Ida bruks med
fina härliga bilder från träningen.
- 2008-01-21.
Anatomikurs med Gerard O'Shea.
 
Hilde,
Britt och jag anmälde oss till denna kurs med förhoppning att bli
lite mer insatta i hur en hund är byggd och fungerar i rörelse. Kursen inleddes
på fredagskvällen då en grupp entusiaster samlades i Grevagårdens
Ridhus, Skövde. På resan dit var vi lite fundersamma om vi skulle
hålla oss pigga och vakna ända fram till klockan 22.00 en
fredagkväll, då man brukar vara ganska trött. De tankarna försvann
snart, Gerard har en enastående förmåga att variera sig och
inspirera sina åhörare. Trots att vi denna sena kväll blev
instruerade i ett så tungt ämne som hundarnas skulderläge och hur
det påverkar dess rörelser var vi totalt uppmärksamma. Han ritade
bilder på tavlan, stenciler, OH-bilder men framförallt han
illustrerade, visade med sin egen kropp! Det blev många glada skratt
och vi förstod sambanden väldigt bra.
Teorin fortsatte
under hela lördagen, nu gick vi igenom resten av hundens "chassi " -
grundkonstruktionen och dess hållning som är så oerhört viktig. En
hund som inte är rätt byggd för det den skall utföra, inte har
balans i sina rörelser blir lätt skadad. Kompenserar och
snedbelastar sina leder och muskler. En välbalanserad hund fungerar
bra, har lätta rörelser och mår mycket bra.
Gerard, som är av Irländsk bakgrund, talar en härlig blandning av
svenska och irländska, han brinner för sin uppgift och har total
kontakt med sina "elever". Han är så lätt att förstå, trots
denna "svengelska" - han kompenserar det med sitt suveräna
kroppsspråk.
På söndag hade vi hundar med i undervisningen och vi fick praktisera
våra kunskaper. Vi delades upp i grupper och skulle beskriva ett
antal hundarnas skulderlägen, bäcken, förbröst, bröstkorg,
vinklar och utifrån dessa iakttagelser se hur detta påverkade
deras rörelser i trav. Mycket svårt för ett otränat öga, men väldigt
intressant. Naturligtvis fick vi mycket support av Gerard.
Det var en fantastiskt rolig, trevlig och lärorik helg - vi har
redan anmält oss till en fortsättning i ämnet.
- 2008-01-13.
Ida och Alice spårar.
"Men matte jag hittade dej"............!!!!!
Mycket duktigt Ida!!!!
Idag fick vi riktigt härligt väder, några
minusgrader och solsken! Vi bestämde tillsammans med Hilde och
Birger att vi skulle ägna dagen åt spårövningar med hundarna. Vi
träffades vid Hälledal på Kinnekulle och bilade tillsammans
till skogarna där Götene BK:s elitspår brukar gå. När vi var nästan
framme såg vi en samling bilar och en ännu större gäng grönklädda
män som satt på sina ryggsäckar vid en brasa och hade fikapaus! Det
var jägare, bössorna fanns intill dem. Per gick och talade med dem,
de hade bara paus och skulle fortsätta att jaga i området. Det var
med andra ord inte lämpligt att vi gick ut spår i samma skogsområde.
Vi fick tänka om och åkte till Martorpsfallet. Där intill Blombergs
egendom finns ett litet skogsparti med en massa hjort och annat
vilt! Vi fick hålla tillgodo med det som fanns. Per och Hilde gick
ut några spår och jag gick ut ett spår till Ida, på på ett gärde med
höbalar.
Under tiden som spåren fick ligga till sig tog vi vår matsäck med
kaffe och äggsmörgåsar!
Hilde gick spåren med Vega och Leo. Hon var mycket nöjd, de klarade
det jättebra trots hjortar som sprang igenom skogen!
Per gick ut spåret med Alice, ca 350 meter och med 5 pinnar + ett
slut. Hon spårade kanonbra, men så kom det två hjortar i full fart
genom skogen. Naturligtvis stannade hon upp och ville förfölja dem.
Hon har enormt jaktintresse. Men till Pers stora glädje tog hon upp
spåret igen, plockade alla pinnarna och kom till sin slutpinne där
de hade glädjescener och godis!
Sedan var det Idas tur. Nu hade hennes spår ute på gärdet legat till
sig riktigt bra. Det var medvind, men vinden svepte lite över den
platta marken. Jag hade gått bakvägen och satt mig bakom en höbal,
hade leksak och godis. Per selade på Ida, gick till platsen för
avstamp och lät Ida hitta spåret! Hon stack iväg i full fart med
nosen i backen. WOW, vilket spårintresse!!! Per fick
hålla i linan, hon drog rejält och efter ca 150 meter hittade hon
mig bakom en av alla stora höbalar! Oj, där sitter ju matte! Ida
blev nästan lite snopen, men jätteglad! Hon fick godis vilket är
absolut bästa belöningen. Leksakerna som jag hade med nonchalerade
hon totalt, hon ville spåra vidare! Idas spårdebut ute
på öppet gärde, med såpass längd och liggtid får vi vara mycket
nöjda med!
Så jätteduktiga våra tjejer var idag!
Alice skall börja löpa inom den närmaste tiden, vi märker
det tydligt på henne. Ida som nu är drygt 7 månader, är full av liv
och bus och vi måste aktivera henne för att stilla all energi som
bubblar inom henne.
Nyårspromenaden till Vristulven!
Här kommer Alice och Ida efter 6,2 km -
inte särskilt trötta!
Igår var vi med på Götene BK:s årliga nyårspromenad. Per gick med
Ida och Inger tog sig an Alice. Det är en sträcka på 6,2 km. Jag tog
bilen till Vristulven med Gordon och Josef. Där gick vi och mötte
vandrarna, en liten promenad på ca 1 km. När alla var framme
tändes grillen och det smakade bra med grillad korv!
Gordon som blir 12 år i mars fick gå en
kortare sträcka tillsammans med matte!
Per vandrade med Alice och Josef tillbaka till klubben, medan jag
tog bilen.
När vi kom hem var hundarna trötta, det var en spännande dag med
många intryck och god motion!
- 2008-01-10.
Nytt år och nya möjligheter.
Året har börjat bra om vi bortser från väder och min envetna
influensa. Jag har haft besvärlig hosta allt sedan i slutet av
oktober, haft halsont och snuva som försvunnit och kommit tillbaka
gång efter gång. Det har tagit lite på mina krafter och har
inte haft ork och motivation till att vara ute så mycket samt träna
med Ida. Idag har jag varit hos läkare som lyssnat på lungorna och
skrivit ut en antibiotikakur. Jag har dessutom köpt lite kapslar med
vitaminer och annat som stärker immunförsvaret så nu hoppas jag på
bättre tider.
Per har inte drabbats av denna envisa förkylning, däremot flera av
mina vänner. Hilde och jag vi har hostat, nyst och snorat i kapp!
Alice har varit så himla duktig på träning. Per är så glad och nöjd
med henne efter träningspassen på klubben som är på onsdag kväll och
lördag eftermiddag varje vecka. Hon har börjat bli bra på att krypa
och får numera träna apportering med metallapport som lite ombyte.
Det tycker hon är kul och det går jättebra. Budföring, linförighet,
platsliggning och hopp blir det också naturligtvis - det är hon bra
på, men det måste ändå tränas. I uppletsrutan är hon suverän, fyra
föremål går snabbt och lätt. Vi har inte tränat rapport sedan i
mitten på december och spårträning har det blivit dåligt med också.
Det måste bli bättring!
Alice med metallapport.
Ida och jag har tränat lite hemma. Det fungerar bäst, speciellt om
de andra hundarna är ute med Per. När vi kommer till klubben är Ida
så nyfiken och "tittig" att hon inte är en dugg intresserad att leka
med mig, lyssna på mig. Men vi kan öva lite sittövningar. Några små
spår har hon fått gå - det går jättebra med en godisburk på slutet.
Idag tog jag fram apportbocken och lät Ida hålla den i munnen! Vi
höll till i hallen, eftersom det regnar var och varannan dag numera.
Hon förstod ganska snart vad hon skulle göra och sedan sprang hon
stolt iväg med den för att visa mamma som låg i soffan och sov. Hur
slutade det? Jo, Alice vaknade till liv och försökte ta den ifrån
henne, men det satte jag stopp för. Vi slutade övningen där och
gjorde senare ett nytt försök och hon höll den fint i munnen.
Igår tog jag med Ida till en liten gräsplan en bit härifrån och
skulle göra övningen "tant leta" som vi kallar den på klubben.
Jag gick i en båge ) ut ca 25 meter, slängde en vante ca
4 meter, Ida tittade med stort intresse, jag sa "leta". Sedan vände
vi snabbt och gick exakt samma väg tillbaka. På stigen vände jag upp
Ida mot där vanten låg och skickade ut henne. Hon skuttade glatt
rakt mot vanten, dök ned mot den, men tog aldrig upp den utan vände
och sprang fort tillbaka till mig igen. Naturligtvis fick hon
jättemycket beröm, hon markerade den mycket tydligt.
Förhoppningen var att hon skulle ta upp den och leverera den till
mig, men det får komma i nästa steg. Sedan satt vi i gräset,
jag slängde vanten en kort bit, hon tog ett skutt och markerade den,
sedan tog hon upp den - ja.........duktigt - då släppte hon den.
Efter några gånger kom hon ända fram till mig med vanten och vi
kunde byta mot en godis. Det är oerhört viktigt att Ida får träna på
sådana här saker ensam utan de andra hundarna. De är alla mycket
föremålsintresserade, speciellt mamma Alice tar allt ifrån henne.
Per och jag har en del dragkamp med henne också. Hon har en
fårskinnstrasa som valparna lekte mycket med tillsammans som vi
knutit ett långt snöre i. Den tycker hon är jätterolig. Vi har först
dragkamp på långt håll, sedan allt närmare och hon blir så glad när
hon sedan vinner den kampen.
Idas favoritleksak - en
fårskinnstrasa med långt snöre!
|
