Dagbok 2007 -ej meny

Dagbok - Alice dräktighet och valpar 2007

2007-12-31.

Årets sista dagar!

30 december 2007 bjöd äntligen på lite solsken! Till hundarnas förtjusning blev det strandpromenad!

Hela december, speciellt julhelgen har varit synnerligen dimmig, grå och tråkig vad gäller väder och vind. Hundarna har fått gå långa promenader. De är inte det minsta ledsna för att det regnar, snarare tvärtom. Alice och Ida har varit på utflykt tillsammans med Felicia och Hampus, våra grannars barnbarn, som är så förtjusta i Alice och hennes valpar. Morfar och mormor med deras vorsther Cesar har också varit med.

Alice tränar regelbundet lydnad, spår och uppletande på klubben tillsammans med Per. Han har som målsättning inför 2008 att i första hand tävla lägre klass med Alice. Hon är godkänd, men ett uppflyttande skulle vara kul - då får hon ut sitt Svenska Utställningschampionat. Collie är en brukshund och det räcker inte med full uppsättning Certifikat i utställningsringarna, de måste för att bli SUCH även ha bruksmeriter, uppflyttad till högre klass.

Träningen går väldigt bra - Alice är mycket arbetsvillig, glad och duktig - så vi hoppas på ett lyckosamt nytt år för henne!

Ida börjar växa ikapp mamma, hon är nästan lika stor, är nu snart 7 månader. Det är en mycket livlig och glad flicka med härliga rörelser och framåtanda. Älskar att springa och hoppa, precis som mamma. Det bär iväg över stock, sten och bäckar - nyfikenheten och energin är enorm - det går inte fort nog och allt skall undersökas! Ida får gå korta spår och vi tränar enklare övningar som sitt, sitt kvar och inkallningar. Hon lärde sig blixtsnabbt eleganta hopp över hindret på klubben. Jag har anmält oss till en lydnads- och kontaktkurs på Götene Brukshundklubb. Ida skall också under 2008 få prova på rapport.

Ida springer fort, här hinner inte mor ikapp!

Gordon, Josef och framförallt Alice är mycket för att apportera, leta upp och hämta saker och leverera till oss. Ida går omkring och plockar upp saker här hemma och bär ut i trädgården. Saknar man några sockor, tröja, mjukisdjur, bollar och andra leksaker så finns de ute. Oftast är det Ida som varit arbetsmyran. Ida får dock inte ha några leksaker ifred för de andra hundarna. För att ge Ida en chans att utveckla sitt föremålsintresse, leka med och träna henne tar vi ut henne ensam.

Under året som kommer skall vi naturligtvis börja visa upp Ida i utställningsringarna, hon har goda förutsättningar. En handlerkurs med Gerhard O'Shea står på programmet. Carin och jag med våra flickor Bellis och Ida skall träna på att visa upp oss professionellt. Det kommer förhoppningsvis att ge oss lite självförtroende inför Världsutställningen i Stockholm, juli 2008, då vi hoppas kunna delta med Alice och hennes fem unga barn!

2007-12-05.

Sådan mor - sådan dotter. Ida gräver efter sorkar och käkar upp dem!

Ett par veckor har rusat iväg igen och snart är det jul! Inför helgen den 24 november hade jag lite åldersångest. Det kändes så tungt på något vis att fylla sextio år, men så fick jag några mycket kloka ord på vägen av en okänd kvinna som jag träffade i en affär. Hon sade att: tänk på att det är inte självklart och inte alla som får förmånen att uppleva sin sextioårsdag! Så rätt och så klokt! Här har jag under lång tid gått och gruvat mig för att fylla sextio år, som jag själv tycker låter så gammalt, men istället skall jag vara glad, ödmjuk och tacksam för att jag får vara en glad och frisk pensionär och uppleva denna dagen, och förhoppningsvis flera framöver! Så - min dag blev jättefin! Vi reste bort tillsammans med hundarna och hade mysigt! Tack för en underbar dag!

Ida och hennes syskon fyller imorgon 6 månader. Oj, de är redan ett halvt år gamla och har utvecklats till vackra och trevliga unga collie. De är mycket energiska, självständiga och påhittiga, riktigt busiga får man nog lov att kalla det. Jag får roliga berättelser från deras vardag och de är väldigt lika sin mor som också var en riktig liten självständig spjuver som valp och unghund. Livet tillsammans med Ida är ett äventyr och jätteroligt!

Per har hunnit med att träna med Alice en del också. Det har blivit spår och lydnad. Även Ida har gått spår med mycket gott resultat.

Det har varit så mörkt, grått väder, mycket regnande så energin och glädjen med att träna har till viss del försvunnit. Vi längtar nu efter ljusare tider, lite snö och vackert väder så vi kan träna rapport. Likaså vara ute i naturen, vandra och ha med ryggsäck,ta en fika. Få tillbaka lite av motivationen - det behöver både vi själva och hundarna.
2007-11-18.

Ida närmar sig sin slutpinne!

Nu har vi varit flitiga i helgen. Det har varit ganska fint höstväder och vi har passat på att träna både lydnad och spår. Tillsammans med Hilde och Birger samt Vega, Leo och Yoba lade vi spår åt hundarna.

Per gick ut en spår på ca 100 meter till Ida. Slutet var en pinne som godis. Jag gick en ganska krångligt spår på ca 400 meter till Alice. Hade sex pinnar och ett slut. Det blev mer störning än vad som var tänkt från början. Jag passerade över en väg. När Hilde och Birger skulle rasta sina hundar passerade de där jag hade gått över utan att någon av oss visste om det. Det konstaterade vi efteråt då vi satt och gick igenom hur spåren gått.

Spåren fick ligga nästan en timma och först ut var Ida och jag. Hon spårade jättebra, hade nosen i backen och drag i linan. Plötsligt stannade hon, men det visade sig vara en hög med älgskit, den vill hon minsann inte missa. Jag väntar lite och hon spårar vidare och är framme vid sitt slut. Hon blir jätteglad över sitt godis, men pinnen har hon inte riktigt förstått vitsen med ännu. Det får vi träna på separat, men spåra är hon duktig på. Det går undan så hon nästan drar omkull mig.

Därefter var det Alice tur. Hon spårade jättebra, tog alla pinnar. När hon kom fram till vägen hade hon lite bekymmer. Snurrade en stund, kände att en av kompishundarna hade bajsat, men efter en stund kom hon på sitt spår igen och tog den sista biten fram till sin slutpinne och där det också godis! Massor av beröm och lek!

Två härliga tjejer, mor och dotter 5 månader!

Åh, så glada vi var över våra båda flickor som var så duktiga och motiverade. Gossarna fick inte spåra idag, men en lång promenad blev det!

Efter en liten fikapaus åkte vi till Götene Brukshundklubb och tränade bland annat platsliggning med skott. Det var Leo, Alice och Josef som fick ligga mer än fem minuter och fyra skott. Det fick som vanligt jättebra, inga som helst bekymmer. De ligger så tryggt!

På kvällen åt vi en god middag, hundarna fick sin kvällsmat och vi var alla väldigt trötta och nöjda!
2007-11-05.
Det har varit en del fina höstdagar under veckorna som gått. Alice börjar att få tjock päls, den växer fort och hon gillar att ligga ute igen. Vi gör våra dagliga promenader, det blir en hel del träning med husse, vardagen är sig lik. Vi längtar efter att kunna vistas uppe i hagen, där det varit kor allt sedan försommaren, men nu äntligen är de borta. Det skall bli roligt att presentera Ida för hundarnas favorit- och smultronställe - hagen - där man kan springa fritt i ett mycket stor inhägnad. Ida har ännu inte sett tåget dundra förbi, så det får vi träna på. Är man några meter ifrån så är det ett öronbedövande ljud för att inte tala om vinddraget! Alice tycker det är väldigt kul att jaga tåget - det vill vi inte gärna att hon skall lära ut till Ida.

Helgen som gick var vi i Vättlösa och promenerade samt tränade. Ida fick gå ett spår på ca 150 meter, vilket hon gjorde kanonbra! Alice tränade framförgående, nedläggande och platsliggning också med mycket gott resultat. Våra flickor är jätteduktiga!

Gossarna, eller snarare två stadiga herrar, får gå lösa på promenaden. Nu kivades de lite om hästbajs. Alice läxade upp Gordon, hon skulle äta först av alla! Ida har lärt sig att inte gå fram till mamma då hon har ett "byte", hon skäller och skuttar lite och försöker avleda. När Alice går därifrån är hon kvick att rusa fram - nyfiken på vad som mor har funnit.

Alla hundarna får spåra och göra uppletande någon gång i veckan, det tycker de är roligt. Likaså att leta godis i skogen.

Ida och hennes syskon blir 5 månader i morgon, vad fort tiden har gått. De är alla väldigt aktiva, nyfikna och bestämda!! Ida står och går väldigt mycket på sina bakben - hon når upp överallt, kan bli låååång, och man får plocka undan från bänkar, bord samt se upp med spisen - då man inte har uppsikt. Idag när vi skulle ta vår vanliga fikapaus tog hon sats och flög upp på soffbordet, 60 cm högt, för att knycka min smörgås. Det var nära att hon lyckades, men jag fick ned henne igen. Hon försökte då igen.....skam den som ger sig. Ida har börjat lära sig att hoppa, har bra påskjut, precis som mamma. Vi föredrar dock att hon praktiserar det utomhus.

Alla valparna är mycket matglada, älskar sitt kött och sina råa ben och mår väldigt bra. Det är så kul att få rapporter från ägarna - de är fortfarande väldigt jämna i vikt, temperament och rackartyg. Små "illbattingar" är de allt som oftast, men det hör glada, frejdiga valpar till!

Husse dirigerar hundarna uppe på en stor sten!
2007-10-22
På höstpromenad!

Det har nu gått några veckor och kan glädjande berätta att träningen med Alice går jättebra - hon är duktig och motiverad. Vi har också lagt spår till Ida, hon är riktigt duktig på att ta upp spåren och drar iväg, tycker det är kul. Vi har även tränat lite uppletande med henne. Vi får göra grundövningar och hon börjar förstå vad det går ut på. Hon är föremålsintresserad, hämtar saker och bär på, vill ha igång lek och dragkamp med Alice. Hon börjar även att göra det med oss - det är något som vi måste träna på. Med tre hundar i huset som hela tiden skall lägga sig i och ta hennes saker är inte lätt!

Vi ser det inte som något bekymmer, hon kommer att bli en riktigt rolig hund att arbeta med - så glad och nyfiken på allting nytt!

Det har varit några vackra höstdagar med värme, solsken och härliga promenader bland höstlöven. Vi har varit nere vid sjön, vattenståndet är nu lågt och vi kan gå ut på klipporna och vada i vattnet. Det är grunt och inte speciellt kallt. Hundarna tycker det är väldigt kul att vistas här ute. Ida smakar på fågelspillning, men magen verkar tåla det också.
2007-10-03
Tiden går så fort och med fyra hundar varav en glad och livlig valp i huset får hemsida, dagbok och uppdateringar stå tillbaka lite. Man måste prioritera :-). Då får det bli hundar, familj och vänner i första hand.

Per och Alice har tränat en hel del, vi har även tränat rapport tillsammans med mycket gott resultat. Alice var lysande! Ida fick vara med och "stationsträna". Tyvärr blev det lite ljudligt, hon ville inte sitta där bunden i en gran - hon ville vara med mamma och springa! Bra gjort av Alice att gå så bra med den störningen!

Alice är väldigt glad och arbetsvillig, men hon är lite frusen i sin avsaknad av päls. Många känner knappast igen Alice, hon ser ut som en vinthund, enligt vår granne. De tycker hon har så vacker, muskulös kropp numera :-). Ja, det är upp till var och en att tycka , men nog föredrar vi Alice i normal pälskondition. Alice ligger helst i sängar, soffor och kurar ihop sig när hon inte är i farten.

Alice visar och lär Ida mycket, det blir vilda lekar och ibland hårda tag. De brottas, "käftar", pratar och jagar varandra och har väldigt kul tillsammans.

Jag har investerat i en ny ännu snabbare kamera, en Nikon D200 med ljusstarkt Nikkor objektiv 17 -55 mm/ 1:2,8G ED. Den tidigare zoomen 70-300 mm fungerar till samma kamerahus. Nu testar och fotograferar jag mycket, vill lära mig och utveckla mitt fotointresse. Är väldigt nöjd med resultatet, men har bara hunnit med att lägga ut några få bilder.

Ida, i morgon 17 veckor, får spåra, springa lite budföring mellan oss. Måste göra grundträning inför debut i rapport. Ikväll hade vi uppletande, där alla hundarna fick delta. Ida var riktigt duktig, men Alice var stjärnan på träningen idag! Mycket motiverad, snabb och tyckte det var jättekul.

Vi har haft ett par dagar med sol och vackert väder. Då passade vi på att gå ned till sjön och ha kul på klipporna. Ida vill väldigt gärna bada tillsammans med Alice och Josef, medan Gordon som vanligt håller sig torr om tassarna.
2007-09-12
Vi har inte legat på latsidan när det gäller träning och aktivering av hundarna, men det har inte blivit tid till att skriva och uppdatera. Ida, idag 14 veckor, är en livlig liten flicka som är med på valpkursen, där jag är en av instruktörerna. Per håller också kurs en gång i veckan.

I helgen som gick deltog Per och Alice i första tävlingen i lägre klass. Vi har valt att tävla Alice i spår eftersom det finns tillgång till flera tävlingar i denna klass. Rapporten får vi ha som en kul träning. Nu var det tävling i Mullsjö där de brukar ha fina spårmarker med roliga bra spår. Per och Alice hade inte hunnit träna särskilt mycket tillsammans efter Alice mammaledighet, men valde i alla fall att starta eftersom de kom med. Det är ont om platser, oftast blir man bortlottad.

Alice hade aldrig gått ett så långt spår tidigare. Det är 1000 meter, 7 +1 pinnar, med ett antal vinklar. Numera är det direktpåsläpp. Hon var motiverad, startade bra, fick 9/9 för påsläppet. Ett litet avdrag därför att Per missade att släppa ut linan tillräckligt. Det bar i väg med rasande fart, men "slog" en del i början där hon förmodligen gick över första pinnen. Hon spårade sedan bra, fann pinne nummer 2, 3, 4, 5, 6. Sedan missade hon förmodligen sista pinnen innan slutet. Hon var ute i 16 minuter, en god marginal till de 25 minuter som var tidsgränsen och redovisade fem pinnar + slutpinnen. Det blev 8/8 - mycket bra!

När de kom tillbaka till klubben var det budföring, 100 meter och med skott på båda sträckorna. Kanonbra, detta moment brukar Alice göra bra - det påminner mycket om rapporten. Hon fick 9/9, men fick lite avdrag för att hon inte ville sätta ned rumpan i det blöta gräset vid avslutet.

Hon fick 249 poäng på specialen , gränsen för uppflyttande är 210, godkänd 150. Suveränt bra av Alice - vi är jätteglada för detta!

Så kom lydnadspassen. Här blev de lite bekymmer. Hon var mycket nosig på planen och ville inte sätta ned rumpan! Nog för att hon är naken om kroppen och baken, men brukar inte vara så petig i vanliga fall när det gäller vatten, is, snö och kyla. Men nu skulle hon minsann inte kyla ned sig. Tror också att hon blev trött och okoncentrerad efter specialen som hon tycker är så rolig. Hennes kondition kan inte vara på topp, det var trots allt bara en månad sedan hon lämnade ifrån sig sina valpar och var fullkomligt utmattad. Sov i flera veckor. Sedan hon blev "nakenhund" föredrar hon sängar och soffor och lägger sig i solen, förmodligen tycker hon det är lite kallt!

Hon lade sig inte ned på platsläggandet, 0 poäng. Nollade krypet (avstod) och fick låga poäng på linförighet "sitter ej vilt halt", apportering och hoppet där hon hade dåliga avslut, satte sig inte ned ordentligt. Inkallningen var snygg - här fick hon röra på sig 9,5/9 - och kunde därefter tänka sig att slå ned rumpan!

Sist av allt hade man valt att ta platsliggande med skott, fem minuter med fyra skott. Alice hade startnummer 6 och fick ligga väldigt nära gruppen domare, skrivare och parkering. Hon låg avslappnat och fint i fyra minuter och tre skott. Strax innan det fjärde skottet reste hon sig plötsligt upp och spatserade iväg till parkeringen och bilen! Per blev synnerligen överraskad, så här har hon aldrig tidigare gjort varken på träning eller de få tävlingar hon deltagit i. Nu var det dock första tävlingen med skott och på en okänd plats samt med en hel del störning. Det var sista momentet, hon var trött och tyckte troligen att nu får det vara nog!!! Platsliggningen är ett mycket svårt moment för hundarna - ett av de allra svåraste. Dessutom låg hon i det våta, kalla gräset som hon visat protester mot tidigare! Svårt att veta vad som fick henne till att för fösta gången lämna platsen!

Per reagerade på att det var så långt avstånd till förarna, kunde inte minnas att det varit så tidigare när han tävlat i lägre klass. Det skall enligt de nya reglerna vara 50 meter. Vi har inte tränat Alice på så långa avstånd, inte heller på okända platser med skott.

Vi har fått råd av en god och mycket kunnig vän att avstå tävlande tills platsliggandet är väl befäst igen - se nedanstående citat! Tack för detta råd!

"Att jag säger det här om platsliggningen beror på att många ekipage får problem. Det har nödvändigtvis inget alls med skotten att göra, utan är situationsbundet. Det är inte bara collies, utan även schäfrar som är den mest skottfasta rasen av alla. Det är det svåraste momentet av alla att rätta till om man får problem. Jag vet många som tagit sig till elit och får problem med platsen som ger upp att tävla, för att de inte kommer till rätta med det. Det tog många, många år innan jag förstod vilket tufft moment detta är för hundarna."

Nu måste vi träna platsliggande med och utan skott på olika platser samt olika långa avstånd - allt för att göra henne trygg och få det befäst igen. Likaså måste krypet tränas in, det är numera koeff. 5, så man har inte råd att avstå!

Det finns inga fler tävlingar i höst inom rimliga avstånd så Per och Alice kommer igen till våren - då har de hösten och vintern på sig att bygga upp sitt samarbete igen.

Ett delmål blev i alla fall uppfyllt - Alice är godkänd i lägre klass spår med totalpoäng 367,75! Nu kan vi anmäla henne till bruksklass nästa gång vi skall på hundutställning! Det skall bli riktigt roligt att visa upp en vacker tik i den klassen. Där är det inte trångt i ringen, åtminstone inte bland tikarna, kan jag lova!
2007-08-27
Träningshelg
Veckan och helgen som gått har varit fylld med rolig träning för hundarna. Vi har tillsammans med familjen Andersson både tränat rapport, spår samt haft övningar på appellplanen.
Rapportträningen gick mycket bra. Vega och Alice är så glada att få träna ihop och de sprang sina tre sträckor med förlängningar perfekt.

Lilla Ida, då 11½ vecka, fick prova på att springa i skogen mellan oss. Det blev en liten grundövning i rapport, ca 30 meter, hon såg oss och vi ropade på henne.
Oj, vad de små benen gick, hon sprang jättefort och var så glad, tyckte det var kanonkul!

Vi tränade en bit från klubben och fortsatte sedan att träna på appellplanen, budföring och lydnad. Alice fick springa några varv på agilitybanan som belöning - det gillar hon. Det blev en mycket trevlig och lyckad träning och vi bestämde att träffas även på söndagen för att spåra!

Söndagen började bra med fint väder så vi begav oss till Lidköping och lade spår till alla hundarna i skogarna utanför Frebaco (Pers jobb). Även Ida fick ett litet kort spår med leksaker och godisburk.

Hundarna spårade jättebra allesammans, utom Josef, som av någon anledning hade problem. Men han löste det, hittade sina pinnar men det tog lite tid.
Vi var så nöjda med hundarna och skulle avsluta med en god fika. Då började det att mullra, svarta moln kom över oss och ett par blixtar. Nu fick vi slänga in grejorna snabbt i bilen och åka hemåt. Himlen var svart, det blixtrade och dundrade och kom ett skyfall så vi tog det lugnt på vägen.

Väl hemma så sken solen igen, det växlade snabbt, och vi kunde njuta av vår fika på altanen.
5 augusti 2007. Alice kampar och leker med sin lilla dotter Ida.

Den 4 augusti 2007 hade valparna Sydney, Sunita, Bellis och Jade flyttat till sina nya familjer och kvar hos oss är Ida. Alice var väldigt trött de första dagarna och behövde vila. Det hade naturligtvis tagit på hennes krafter efter att ha burit, fött, diat och fostrat sina valpar. Hon började dessutom sin dräktighet med en svår virusbaserad magsjuka, där hon låg inne på Djursjukhuset i "isoleringscell", fyra dygn. Det fanns stor risk att hon skulle förlora sina foster, men Alice är en stark flicka, både fysiskt och psykiskt, och klarade den krisen.

Alice har varit en fantastiskt duktig mamma. Hon har förhoppningsvis präglat sina valpar till att vara sociala, nyfikna och modiga. Har lärt sina små att leka, kampa samt både hemma och på utflykter gett dem trygghet samt upptäckarglädje.

Första dagen utan sina kullsyskon var Ida lite dämpad. Men fram på eftermiddagen bjöd Alice in Ida till lite lek. Gordon och Josef fick också bekanta sig med sin nya familjemedlem. Det har gått förvånansvärt snabbt och bra att få flocken att fungera. Nu sover de, äter och leker tillsammans alla fyra.

De två sista dagarna har Alice varit på mycket gott humör, busat och lekt. Visat sin lilla dotter hur man brottas, har lekt gömma och tafatt inne i huset. Det har varit race mellan möblerna, de har haft jättekul.

Per har cyklat varje dag med Alice för att bygga upp hennes kondition. Igår var han på Brukshundklubben och tränade momenten inför lägre klass. Hon var jätteduktig, motiverad och glad att få börja träna igen!

Ida har börjat gå lite koppelpromenader - varit och hälsat på Börje och Ann-Marie. Deras hund Ceasar, en vorsther, är jätteglad i valpar. Det var naturligtvis väldigt roligt för Ida att träffa sina vänner från valphagen!
2007-07-27.

Oj, vad tiden går fort! Vi hinner inte med att uppdatera hemsidan och dagboken med bilder och film. Valparna är nu nära 7½ vecka och tar all vår tid i anspråk. Det står mycket miljöträning och aktivitet på programmet. Vi får trevligt besök och vi gör utflykter. Vädret har verkligen inte gynnat oss, men vi ger inte upp för det. Det handlar bara om att ha fantasi och försöka ta vara på de stunder vi kan vara ute. Idag ösregnar det och drar in rejäla åskoväder.

Alice tillbringar allt mindre tid hos valparna, men hon leker med dem och sköter om dem. De får dia några gånger om dagen. Vi besökte brukshundklubben i veckan och det var uppskattat av alla, såväl vuxna hundar som valpar. Äntligen fick Alice göra lite roliga saker! Valparna var med och sprang ute på appellplanen. Nu passade vi också på att låta Gordon och Josef få leka lite med valparna. De var nonchalanta, men valparna var nyfikna på dessa "surgubbar" som de sett utanför staketen. Äldre hanar, åtminstone dessa två, tycker att valpar är gapiga, besvärliga och kräver en massa uppmärksamhet på deras bekostnad. Dessutom får de mat i tid och otid. Sådana ligister skall hållas kort, tycker de!!

"Josef vänta på mig - säger lilla "Plumeria Lei"

Alice tappar allt mer av sin päls och börjar se riktigt naken ut. Hon lider dock inte av det, tänk vad skönt när hon nu får både bada, simma, cykla och träna i skogen. Vi är övertygade om att hon kommer att vara motiverad att komma igång och träna igen.

"Kom igen barn - nu skall jag visar er....."

Det blev en härlig utflykt och väl hemma var det fem små änglar som sov gott, efter att ha fått sin mat. Det vuxna hundarna var faktiskt trötta också!

I nästa vecka skall våra underbara små valpar lämna oss. Naturligtvis kommer vi att vara jätteledsna, vi har fäst oss vid dem, men vi vet att de kommer till kärleksfulla och trevliga hem där de blir en del i familjen. En av valparna skall stanna hos oss, men vilken är ännu inte bestämt.
2007-07-04
Idag är valparna 4 veckor.

Tack Hilde och Magnus - det var inte lätt att få gruppfoto på fem busiga valpar!

Alice har varit en flitig liten mamma, sköter om sina bebisar perfekt. Nu börjar de bli så stora att de klarar sig mera själva. Riktiga busungar som testar mammas gränser. Igår kväll noterade jag den första tillsägelsen - barnen måste fostras när de blir alltför olydiga. Alice låg utanför, med ryggen mot valphagen. Hennes päls stack in mellan rutorna i nätet vilket såg lockande ut för en busig valp. En av flickorna började bita och rycka i pälsen och lyckades få loss lite ull. Alice vände sig om flera gånger och gav henne en blick, men valpen kunder inte låta bli denna frestelse - då visade Alice tänderna och morrade lite. Hoppsan, tyckte valpen och gick därifrån!

Hon diar dem inte lika ofta och nu står hon gärna upp. De hänger i spenarna så fort hon visar sig och ibland vill hon vara ifred, men hon har en ängels tålamod så här långt. Valparna får köttfärs, ägg, fil och lite bakat vetefoder samt vitaminer som tillägg till mammas mjölk.

Vi har haft valparna ute på på altanen och i trädgården, men tyvärr så har vi inte så bra väder just nu. Det har regnat i flera dagar så de får endast vara på altanen och busa och upptäcka världen. Hilde och Magnus kom på besök idag och vi försökte att ta fyra-veckorsbilder. Det blev många glada skratt när vi skulle få till en gruppbild på dessa livliga valpar som hade andra idéer än att sitta still i en låda eller fåtölj. Det höll upp en liten stund, då passade vi på att ta enskilda bilder då valparna fick springa i gräset - det var populärt!

Hilde med tre valpar.

De är väldigt nyfikna på allt nytt som vi lägger ut, de skramlar, klättrar och leker med varandra. De springer och skuttar fram, försöker ta sig ut i små springor. Föremålsintresse finns det gott om, speciellt hos flickorna. De tar tag i sina leksaker och skall "döda dem". De bär på träskor, gillar plåtburkar som skramlar. Allt nytt som presenteras för dem skall direkt undersökas. A Jade Vine Lei är mycket för att klättra. Den stora plastsäcken med gamla tidningar i är jättekul att klättra upp på. Gossen, A White Ginger Lei, tar det lite lugnare, är verkligen cool:-). De är så oerhört jämna så det är svårt att skilja dem åt då de rusar fram även om kragarna är lite olika. A Sunita Space Lei, väger 200 gram mer än de andra, hon tar för sig i matbaren och har passerat 2 - kilosgränsen (2.120g). De andra vägde idag 1.960 , 1.920 , 1.920 (gossen) och 1.910 gram. Det är fem helt underbara valpar som utvecklas mycket väl och är fulla av liv och energi.

Felicia och Hampus - våra vänner och grannars barnbarn - kommer gärna på besök och leker med valparna.

2007-06-18
Mätta och belåtna - då är det mysigt att sova på rygg vid mammas mage!

Det är två veckor sedan vi skrev i denna dagboken. Det har varit de mest händelserika veckorna i Alice liv. På 62:a dygnets morgon, 6 juni 2007, födde hon sina stora fina valpar. Det var ett par nätter och dagar med låg temperatur, hässjande och värkarbete. Natten den 6 juni blev det inte mycket sömn, Alice var väldigt orolig och strax före sex på morgon såg jag att hon hade sammandragningar i buken. Hon började att krysta. Det blev allt mer intensivt och hon kämpade tappert i tre timmar. Klockan 8.55 föddes hennes första stora flicka på 420 gram. Hon kom med huvudet före, precis som de andra fyra. Alice hann knappast äta upp moderkakan och slicka sin förstfödda förrän nästa annonserade sin ankomst. En flicka till föddes klockan 9.00, denna vägde 390 gram. Nu hade hon två vackra barn att slicka och ge di. Efter ytterligare tjugo minuter, klockan 9.23 föddes hennes son, en vacker gosse med stor vit krage, som vägde 400 gram. Nu hade hon fött tre välskapta valpar, så många som syntes på ultraljudet. Men vi kände på henne och det fanns åtminstone en till. Nu hann Alice att ägna sig lite åt sina tre förstfödda, dia dem och slicka dem. Klockan 10.00 föddes nummer fyra, en tik på 390 gram. och som har ett extra svart hjärta på magen.

Alice verkade lugn, såg att hon hade någon sammandragning då hon låg på sidan och diade. Jag lyfte på svansen och oj, oj, där låg en till.....!!!! Klockan var nu 10.20 och vi blev lite försträckta, hur länge hade valpen legad där? Nåväl, ingen fara vi hjälpte Alice att slita bort den sega fosterhinnan, sätta på peangen vid navelsträngen och försöka forsla bort moderkakan. Hon hade ätit fyra stycken, det räcker. Den lilla, 365 gram, sist födda flickan skrek högt. Hon har en vit "raket" som tecken i nacken och hon har verkligen från första stund visat sin energi.

Efter att Alice fött sina små fick hon lite dietsoppa, en formfranska samt vatten, hon var väldigt törstig. Hon var utmattad och fick sova några timmar. Vi väntade med att göra henne ren, samt bädda rent i lådan. Vi lade bara torra handdukar över där det var kladdigt. Under tiden diade hon de fem barnen, det såg underbart ut.

När Alice vaknat till fick hon gå ut och rasta, vi tvättade henne ren och bäddade rent och torrt i valplådan. Hon var hungrig, ville ha mat, vilket hon naturligtvis fick. Vi tog tempen på henne, den var väldigt hög, 39,9 C, så vi blev lite oroliga. Hon hade väldigt hög puls, flämtade fortfarande mycket som om hon hade ont. Det var också varmt både ute och i rummet. Tempen låg lite högt under några dagar, men fram på kvällen och dagen efter märkte vi att Alice mådde betydligt bättre. Nu var hon lugn och harmonisk och tog sin mammaroll på stort allvar.

Idag är valparna hela 12 dagar och den förstfödda har öppnat ögonen, de andra har små springor så de kommer snart också. Det var stora valpar, de vägde tillsammans 1.965 gram och nu 12 dagar senare väger de runt 940gr/vardera, tillsammans 4.680 gram. Det betyder att de äter gott och nyttigt. Alice är duktig på att producera mjölk - de har ökat med 2,7 kg.

Alice är ständigt hungrig trots att hon får 3-4 gånger så mycket mat som hon brukar äta! Det går åt energi att producera mjölk till sina barn.

Vi är väldigt glada och stolta över de fina valparna, det har gått över förväntan och Alice är en helt underbar mamma som pysslar om sina små, inte en enda bajsfläck har vi sett. De är väldigt tysta, knorrar bara lite välmående, sover mycket och ser ut att må utmärkt. När valparna sover lämnar Alice dem för att gå ut i trädgården. Men minsta lilla skrik, då rusar hon in för att kontrollera vad som hände.

De här gulliga bilderna tog jag idag då valparna är 12 dagar. Detta är lilla Skyelice A Sunita Space Lei, dagligen kallad "raketen". Hon har också börjat se lite och tog kontakt med Mor Alice på ett förundrat sätt.


*Det tar mycket tid att sköta om toalettbestyren.*	Mamma jag vill ha mat..........!!!!

2007-06-04

"Snart är det dags för mig att föda mina guldklimpar"

Tiden bara rusar fram och det är snart dags för Alice att föda sina valpar. Hon är idag på sitt 60:e dygn. Vi tar tempen flera gånger om dagen, än så länge är det lugnt. Hon mår gott, är i god kondition, men andas lite tyngre. Hon flämtar, i natt var hon lite orolig, ville ut vid tretiden. I går kväll kände vi hur valparna rörde sig i magen - de är livliga på kvällen och natten.

Hon äter allt vad hon får tag i, matlusten har under hela dräktigheten varit konstant stor.

Alice har egna idéer om var hon skall föda sina valpar. Hon har, sedan flera år, några favoritplatser. bland annat på baksidan av huset invid en grön vattentunna. Där är det svalt och skönt, hon har god utsikt på omgivningarna. Hon gillar att ligga för sig själv, det har alltid varit en väldigt självständig flicka. Här håller hon på och gräver stora gropar samt lägger sig och vilar.

Hon går gärna promenader men är hon noga med att Gordon och Josef inte skall hoppa och bråka med henne. För några dagar sedan kom Josef i full galopp mot henne, men då fick han sig en omgång. Hon ställde sig med sin haka på hans manke och läste paragrafer för honom tills han var låg och såg slokörad ut. Samma sak fick Gordon genomlida för några dagar sedan, men han hade då varit lite för intresserad av rumpan - då blev hon riktigt sur, jagade och grälade på honom. Hon har satt sig i respekt och de accepterar hennes tillstånd.

Gordon och Josef har blivit så lekfulla tillsamman - de har tagit på sig rollen som lek- och busgubbar och är verkligen rara att se. Hoppas det håller i sig och utvecklas tills valparna blir i den åldern.

"Alice, hoppa inte ned där - ta det försiktigt, säger Gordon"
2007-05-20

Nu har det gått 45 dagar av Alice dräktighet. Hon trivs utmärkt i sin roll som blivande mamma. Är mycket fokuserad på mat och vila, men ställer gärna upp på långa sköna promenader. Det fullkomligt lyser om Alice, hon är vackrare än någonsin! Hennes päls är så blank, den gnistrar. Hon har ökat i vikt, kanske lite väl mycket, men vi vet inte hur många foster hon bär på. Hon älskar mat och får naturligtvis mycket god och näringsrik sådan:-)

Alice är en helt underbar hund som alltid till hundra procent går in för sin uppgift. När vi tränar, tävlar, visar upp oss på utställnings samt i vardagen bjuder hon alltid på sitt allra bästa humör. Hon älskar att stå i fokus och få arbeta. Nu när hon är dräktig och skall bli mamma är hon helt fokuserad på detta. Hon är mycket cool, lugn och harmonisk. Ingenting kan störa eller skrämma henne, hon ser till att skaffa mat och vilar så mycket som är nödvändigt. Det är underbart att se henne så glad, stolt och värdig. Hon uppför sig som en "drottning" och det skall bli oerhört spännande att se hur hon kommer att göra när det blir dags att föda sina valpar. Med den värdighet och självständighet som Alice besitter vill hon säkerligen inte ha så mycket hjälp i förlossningsarbetet. Husse har gjort en väldigt fin valplåda som Alice har inspekterat. Den skall vi flytta in i sovrummet i god tid så hon får vänja sig vid tanken att föda där.

Annars kan jag tänka mig att hon helst skulle vilja föda sina valpar utomhus i någon grop som hon grävt. Hon har redan börjat att gräva djupa gropar utmed huset!

Igår tog vi, tillsammans med Hilde och Leo, en lång promenad ned till hamnen och tittade på båtarna samt det fina vikingaskeppet Sigrid Storåda. Leo, som har en skadad fot, och Alice tyckte det var roligt att vara på äventyr tillsammans och vi tog paus så de fick vila. Alice blir lite trött och flämtig, solen gassade och det blev lite varmt. Vid vattnet, på bryggorna, svalkade det skönt.

På vägen ned till hamnen finns en hage med får och lammungar. Alice tittade intresserat på dem, hon har träffat dem tidigare, medan Leo tyckte det var än mer spännande och glömde bort att han skall ta det försiktigt med sin skadade fot. Det blev en härlig dag och hundarna var så nöjda och glada.
2007-05-10

Framåt kvällen igår upphörde regnet och den kalla blåsten. Vi bestämde oss för att göra något roligt tillsammans med hundarna. Det blev en fikakorg med godis till både oss och hundarna, sedan åkte vi till skogen några kilometer härifrån.

Vi gick ut tre spår, ca 300 meter långa med 3 spårpinnar och 1 slutpinne. Spåren fick ligga till sig medan vi åt våra goda baguetter. Alla tre hundarna förstod precis vad vi skulle göra, de var riktigt uppmärksamma och tända då Per gick iväg för att lägga spåren.

Alice fick börja gå sitt spår. Det låg i lite lägre och mindre risig terräng. Vi måste ju ta hänsyn till hennes tillstånd, hon har inte tränat varken rapport eller spår på flera månader. Nu har hon dessutom valpar i magen. Alice började perfekt, var högt motiverad och drog iväg. Hon markerade och tog upp första pinnen, sedan snabbt iväg igen. När hon närmade sig nästa pinne fick hon något i näsan lite vid sidan av spåret. Som en blixt från en klar himmel tog hon ett tvåmeters skutt rakt ut, högg i sig något relativt stort mörkt som kunde varit någon djurspillning. Per hann aldrig varken se eller reagera! Svalde lika snabbt, tillbaka i spåret och fortsatte lika målmedvetet. Hon spårade kanonbra, kom till slutpinnen och fick en stund av lek och en stor portion kalvsylta som belöning!

Medan Alice spårade satt Gordon och Josef och var ivriga, ylade lite, och väntade på sin tur.

Josef fick gå ut spår nummer två. Oj, en lika glad och motiverad kille. Det var drag och gick undan i skogen bland pinnar och ris. Josef är mest noggrann, han markerar pinnarna väl, tar alltid upp dem och levererar dem. Han skall byta dem mot en godis, sedan vill han iväg igen. Vid slutpinnen var han så ivrig och glad att jag hörde skall! Han kunde tänka sig att fortsätta en stund till. Det var en stolt kille som kom tillbaka.

Till sist var det Gordons tur. Han var så uppspelt och ivrig att han gnydde på väg till spåret. Han skulle iväg snabbt. Det gick lite väl fort, han rusade över en pinne, men vände och tog den. De andra markerade han snabbt, hade inte tid att ta upp dem. Vid slutet ville även han vidare, men var glad över lek och kalvsylta!

Efteråt drack vi kaffe och åt munkar. Hundarna var så hungriga, speciellt Alice, så vi reste hem för att servera kvällsmålet.

Det blev en fin och rolig kväll - alla var nöjda och belåtna och somnade gott efter att ha tillbringat några timmar i skogen. Enda nackdelen, myggen har börjat komma. Nästa gång får vi ta med myggmedel.
2007-05-09

Vi har varit på ultraljud och sett små bebisar i Alice mage. Tiden går så fort nu är det bara fyra veckor kvar till beräknad nedkomst. Alice är glad och pigg, kan tänkas leka lite med gossarna, men inte alltför häftigt. De är lite förvånade över hennes bestämda uppförande, de brukar ju leka och busa tillsammans.

Det blir inte så mycket träning utan långa sköna promenader, men jag har henne kopplad. Det är mycket vilt här omkring, vi träffar på älgar, harar och så letar Alice efter ormar. Tidigare i våras träffade vi på två svarta huggormar alldeles invid tomten, och jag skulle bli oerhört ledsen om hon skulle ha oturen att bli biten.

Det är en mycket matglad flicka, äter allt hon kommer över. Igår hittade hon något invid en soptunna och innan jag hann att reagera hade hon slukat det. Likaså hittade hon förmodligen rävbajs uppe på en stubbe, det slank ned med blixtens hastighet. Vi får innerligt hoppas att hennes mage inte reagerar, vi har fått nog av magsjuka.

Stackars Gordon blev smittad och fick samma eländiga magvirus som Alice. Han har aldrig i sitt 11-åriga liv varit så dålig i magen, han kräktes en hel natt, sedan kom diarré. Han lyckades bli bra på ett par dagar och är nu helt återställd. Konstig magsjuka för de blir inte allmänpåverkade utan pigga i övrigt.

Så här glad och busig var han någon dag efter sin magsjukdom, startade en häftig lek med grodan som kvackar då de biter i den! Alla tre var med en liten stund och hade väldigt roligt!!!
2007-04-29

Om en vecka vet vi om Alice har foster i magen. Då skall vi till Djursjukhuset och göra ett ultraljud. Men tills dess får vi försöka att se positiva tecken.
Alice visar tydligt att hon förbereder sig för att få valpar. Aptiten är mycket god, vill ha mat hela tiden. Naturligtvis får hon god och näringsrik mat, men inte i större mängt än tidigare.

Riktigt stora goda köttben är gott och nyttigt!

Ett säkert tecken på dräktighet skall vara en liten flytning från vulva, runt 3:e veckan då inplantationen sker, likaså att en dräktig tik är attraktiv inför hanhundar. Dessa båda tecken ser vi, speciellt den sistnämnda. Däremot har Alice inte varit illamående eller matvägrat, men det gör inte alla tikar.

Gordon har de två senaste dagarna uppträtt som om hon var i löp. Springer runt henne, uppvaktar och gör sig till. Vill ligga nära henne hela tiden. Går vi från hemmet sitter han och ylar! Hon är dock fullkomligt nonchalant mot honom! Alice har allt sedan hon parades uppträtt som en drottning, nu får man säga att hon upphöjt sig till en gudinna. Gordon förstår inte varför hans flicka har blivit så här märkvärdig.
Igår satt vi ute och tittade på detta roliga skådespel. Gordon gör allt för att imponera men Alice är fullkomligt ointresserad.

Ojoj, vilken ledsen blick Gordon har - varför är hon så avvisande och knepig. Vi brukar ju ha så kul tillsammans

Vi hoppas att detta är ett gott tecken på att Alice är dräktig. Det blir en lång vecka för oss alla. Det skulle vara så otroligt sorgligt om Alice ännu en gång inte får föda valpar, när hon så väl förbereder sig inför detta.

Vi önskar oss ett positivt besked och håller alla tummar och tassar för Alice och Patrick, om en vecka vet vi - tills dess får vi ha "fjärilar i magen".
2007-04-22
Vilar, sover och äter!

Alice vilar och njuter av solen!

Alice är helt återställd efter sin otäcka magsjuka. Vi har varit extra försiktiga med henne och successivt ökat på mängden av hennes normala foder. Hon är hungrig hela tiden men får nu fyra gånger per dag, under veckan som kommer skall vi minska till tre gånger. Alice visar tydligt att hon förbereder sig på att bli mamma, precis som förra gången hon blev parad, så antingen är hon verkligen dräktig eller så är det återigen en form av skendräktighet.

Hon är stillsammare, inte lika pigg på att leka med Gordon och Josef. När de kommer med sina pinnar eller leksaker och inbjuder till lek så är hon lite nonchalant och ger dem en lång skarp blick, ungefär som att "Gud, vad barnsliga ni är..."!!! På promenaden i går, då Josef kom och ville ha dragkamp om en pinne, tittade hon på honom, satte sin haka på hans manke och bara stod där, ett typiskt dominansbeteende! Josef blev lite låg, såg synnerligen slokörad ut för att visa att han var så snäll, bara lite leksjuk! Då spatserade hon därifrån med högburet huvud och såg ut som den drottning som hon anser sig vara!

Hon slukar all mat och sedan ligger hon och vilar - igår fann jag henne i solen, låg där och lapade sol som en katt! Fram på kvällen låg hon i djup sömn invid nätet i hundgården. Hon drömde något väldigt positivt för hon låg och skrattade och log. Det såg så gulligt ut och jag fick en fin bild på det.

Rapportträning med Josef!

Idag träffades rapportgänget hemma hos oss och vi tränade några sträckor uppe i hagen. Här är ganska öppen terräng, men en del stenrösen och vattendrag. Det blev lite längre sträckor, där vi kunde se hundarna riktigt bra.

Vi lät Alice och Gordon vara hemma och ta det lugnt och Josef fick vara med och springa. Han har inte tränat rapport så många gånger, men han var jätteduktig. Det gick långt över förväntan och han var så glad och uppspelt när han fick vara med och dessutom fick en massa läckerheter från fickor och burkar.

Efteråt grillade vi korv uppe vid "Hastings kyrkplats" - en mycket vacker plats med utsikt över hela Vänern. Alla var nöjda med hundarna, de var verkligen duktiga och tyckte det var kul att springa bland alla vårblommor och ramslök!

2007-04-17
Välkommen hem igen älskade Alice!

Åh, så gott att få komma hem , rulla sig på gräsmattan och gosa med husse!

Det har varit en orolig vecka för oss. I torsdags drabbades Alice av akuta blodblandade kräkningar och diarréer. Vi försökte först att kurera detta själva genom att inte ge henne någon mat, bara vätska. Hon var i övrigt väldigt pigg och alert, hade ingen feber och frampå fredag eftermiddag verkade hon betydligt bättre. Vi började då försiktigt att ge henne lite majsvälling. Natten till lördagen avlöpte lugnt, men tidigt på morgonen kräktes hon blod. Likaså var hennes avföring blodig. Vi blev naturligtvis väldigt oroliga och ringde till jouren på Djursjukhuset i Skara. Vi fick komma in mitt på dagen, under tiden hade kräkningarna och diarréerna tilltagit. Veterinären ville att Alice skulle läggas in, men först skulle hon röntgas och man tog prover på henne. Allting var bra, ingenting i magen eller tarmarna, ingen infektion. Hon bedömdes som en smittoriskpatient och fick läggas in på infektionskliniken med dropp. Det var med sorg i hjärtat vi åkte hem, men visste nu att hon fick den bästa vård som går att få.

På söndag förmiddag fick vi information om hennes tillstånd. Hon hade förbättrats, inga nya kräkningar och bajsade lite fastare. Hon var väldigt pigg och glad, och fann sig väl tillrätta i sin isoleringscell! Hon skulle nu börja få lite dietfoder och på måndag ringde veterinären Emma Andersson och berättade att hon svarade bra på fodret, men att de ville behålla henne längre för att verkligen säkra att hon inte skulle få något återfall och att avföringen är normal. Alice var förvånansvärt pigg och glad, så hon verkade trivas gott där på sjukhuset! Hon åt med god aptit.

Eftersom Alice är nyligen parad är det viktigt att hon får bra näring samt att hennes kropp inte blir stressad. Ett djur kan stöta bort sina äggceller och foster för att använda all kraft till att läka sig själv. Alice blev kvar någon extra dag för att stärka upp hennes vätskebalans och ge henne maximal näring.

Hon har ingen infektion, har inte haft feber, vilket är bra med tanke på hennes fosterutveckling. Hon har tyvärr drabbats av något smittsamt aggressivt virus som går bland hundar. Många hundar drabbades av "vinterkräksjukan" tidigare i år, men den förekommer nu igen i vårt område. Alice blev säkerligen smittad av Josef som inte var bra i magen då vi hämtade hem honom från hundpensionatet på påskdagen. Vi kurerade honom och frampå tisdagen var han ganska bra. Två dagar senare började Alice att kräkas.

Maximal otur att Alice drabbades av så aggressiv magsjuka, när hon är som mest känslig efter parningen. Hon har aldrig varit sjuk, aldrig haft diarré och så får hon det nu!! Men Alice är en stark flicka och har enligt vad personalen på djursjukhuset säger, varit lugn och tagit allting med ro.

Idag ringde Lotta, en vän och djurskötare, och berättade att Alice började bli otålig och ville ut. Vi fick hämta hem henne i eftermiddags. Det blev ett kärt möte, hon var överlycklig och vi också. Hon hade varit en mycket duktig och uppskattad patient, men hon gillade inte att ha tratten på sig. Det kan jag mycket väl förstå :-)

Det är bara vi själva som haft lite svårt att tänka oss vår lilla älskade Alice ensam i en cell på en sluten isoleringsavdelning, där personalen måste ta på sig speciella kläder för att få gå in, och tvätta sig väl i sprit när de skall gå därifrån. Där har hon levt nu en halv vecka och är jättepigg och glad, visst är hon en tålig och helt underbar flicka!

Det värmer i hjärtat att ha så många goda vänner som tänkt på Alice, hållit tummar och tassar. Och Patrick som skickat "kys og kram till sin Alice", det har vi naturligtvis förmedlat till henne :-)

Vi vill sända en hälsning och ett fint kort till personalen på Djursjukhuset. Stort tack för god omvårdnad!
2007-04-01
Veckan som gått har varit lugn. Vi har haft underbart väder så det har blivit härliga promenader och cykelturer med Alice. Vi har fått en del vårtecken, men det dröjer med grönskan för vi har fortfarande kalla nätter med lite frost.

Alice är inne på dag 12 i löpet, men Gordon håller sig lugn och Alice är mycket tydligt mot honom. Igår kväll tog Per en långpromenad tillsammans med Alice, då blev dock Gordon oerhört ledsen. Han satt här hemma och jämrade sig och ylade hela tiden. När hans "tös" kom hem igen blev han så till sig och glad, men det hade han inte mycket för! Just nu är Alice en drottning - stolt, värdig och inga inviter! När vi skulle gå och lägga sig brukar Josef vara snabb att hoppa upp i sängen, han vill ligga vid mina fötter. Men oftast brukar Alice och Josef dela på utrymmer, men nu så stod "drottningen" där och gav Josef en blick så han valde att lägga sig nedanför sängen, medan Alice hoppade upp och intog en skön sovställning.

Här går det undan..........
....ekorrar i träden!!!!

Igår cyklade Alice och jag, medan Per, Gordon och Josef promenerade. Per tog några härliga cykelbilder!

I morgon reser vi till Danmark - nu börjar återigen ett äventyr. Det skall bli så roligt och spännande för oss!!

Vi önskar alla en GLAD PÅSK! och hoppas naturligtvis att Alice "lägger" många ägg!!

Tillbaka till Leikullen